Så här glada var The Mamas och Robin Bengtsson när de fått sina finalplatser.

Robin Bengtssons Take a chance var min favorit vid uppspelningen i onsdags. Sen dess har det dalat lite för att jag var lite besviken på scenshowen. Men nu när jag ser sändningen känns det stabilt och snyggt.

Dessutom sjunger han betydligt bättre nu än under några av repen då det kännts svajigt.

I kulissen står faktiskt Erik Segerstedt och sjunger också. Här nedan på bild från välkomstfesten.

Älskar den här gamla bilden från Idol 2008. Vet inte om han är nöjd med den frisyren nu…

Han känns ju betydligt stiligare nu för tiden. Även om jag tydker att hans outfit är urtrist som scenklädsel.

Robin Bengtsson och Loulou Lamotte tävlar inte bara mot varandra i Melodifestivalen 2020.

De tävlade också mot varandra i Idol 2008. Jajamensan.

Jag blev ju tvungen att gräva lite i arkivet.

Här ovan står Loulou längst ut till höger och Robin är i mitten längst bak. Och ni ser Anna Bergendahl också va i främre raden? Som tävlar senare i vår.

Och så Loulou och Robin när de stod på scenen och sjöng under Idol 2008.

Och så längst ner, ännu en söt gruppbild! Anna Bergendahl i mitten intill en jublande Robin Bengtsson i väst och Loulou Lamotte längst ut på vänstra flanken.

Härligt med djupdykningar i arkiven tycker jag! Och visst känner ni igen Alice Svensson också? Som tävlade i Melodifestivalen 2017.

Robin Bengtsson får med sig publiken direkt i första versen och genom hela refrängen. Det fortsätter i andra versen också. Det var likadant på genrepet igår kväll och ändå kom han bara fyra i publikundersökningen.

han känns trygg och stabil på scenen och det här är mäktig arenapop, som inte alls är helt omöjlig ikväll.

Han känns väldigt nöjd med sin repetition.

Det hinner inte gå många sekunder förrän publiken är med Robin Bengtsson och klappar takten till hans Take a chance.

De klappar takten genom hela första versen, refrängen. I andra refrängen igen.

Det här gick hem i arenan.

Robin är som vanligt ursnygg på scenen och kommer få röster på det, men fortfarande känner jag mig underväldigad av det här framträdandet. För jag gillar verkligen låten och lekfullheten så mycket.

Det känns som ett lågbudgetnummer. Som att skivbolaget har sparat in pengar och förlitar sig på Robin och låten. Det är så klart inget fel. Men då borde han varit närmare och mer kraftfull på alla sätt. Det går inte med så mycket falsettpartier.

Idag syns skuggspelet på tygstycken bakom Robin Bengtsson lite tydligare i alla fall.

Men när det redan från början är gjort så att det ska se lite suddigt ut så blir det ännu suddigare på de veckade tygen där de projiceras.

Nej, jag är inte helt kompis med Robins nummer. Och det känns som att han är lite rosslig i rösten nu.

Robin Bengtsson har svarta byxor, instoppad vitglansig skjorta och blingade pjucks. En lite upphottad dressman-reklam alltså. Tråkigt på scenen dock.

Han känns trygg på scenen.Låten är bra, men numret är väldigt anonymt. Robin behöver slåss för att ta sig fram och det som ajg i onsdags såg som ett solklart finalbidrag känns inte alls lika säkert längre.

Men det blev lite konstigt i falsetten på slutet i första genomsjungningen. Det där trodde jag att Robin skulle sätta, det gjorde han igår, men nu fick han en tupp eller nåt.