I sista genomsjungningen får vi se pyrot igen. Nu är det ändrat till bara en snurra längst bak på scenen. Betydligt mycket mindre än igår alltså.

Tydligen är de här snurrorna så stora att fyrverkeriet blir svårt att kontrollera om det är för många snurror på scenen.

En andra genomsjungning nu. Robert är ju en scenpersonlighet ut i fingerspetsarna, så det är svårt att se stora skillnader mellan genomsjungningarna.

Det här är Gustafsson-humor rakt igenom, men samtidigt en väldigt tydlig dansbandslåt med skojtext.

Men nu fäster inte kardborrbandet när dansarna ska fästa manteln på Robert Gustafssons axlar.

Så Robert får klara sig med mantel över ena axeln och försöka avsluta låten lite på snedden för att hålla kvar den alls.

Mellan genomsjungningarna är Edward af Sillén uppe på scenen och ger Robert Gustafsson regi.

Han har också en faslig massa ackrediteringar på sig. Hela bandets skulle jag gissa.

Edward är i Örnsköldsvik som Rolandz regissör.

Även koreografen P-M Andersson är uppe på scenen och passar på att ge instruktioner till kören.

Dags för Rolandz nu och jag kan inte hålla mig för skratt när Robert Gustafsson skakar på vaderna eller juckar på scenen.

Det här är verkligen att dra Melodifestivalen till sin spets och göra parodi med extra allt.

Men frågan är om folk röstar. För i år har den här typen av galenbidrag inte tagit sig vidare i Melodifestivalen. Och inte heller de äldre herrarna.

Glädjenummer har funkat, i form av Moncho, Mendez, Sigrid Bernson. Men det ska bli spännande att se om Rolandz slår sig in i final eller andra chans.

Rolandz har klätt upp sig, kvällen till ära.

Felicia Olsson och Olivia Eliasson är också här.

Och Thomas G:son så klart.

Och Edward af Sillén och Fredrik Kempe. Kempe har ju skrivit Rolandz låt och Edward regisserar numret.

I Rolandz sista genomsjungning får vi se pyro också.

Och det är ett riktigt Caracola-pyro som snurrar bakom Rolandz i sista refrängen.

Ni som inte vet vad ett Caracola-pyro är får googla fram Caracolas tävlingsbidrag från 2008.

Jag gillar den här öppningsbilden som verkligen känns Elvis in Vegas.

Andra genomsjungningen och nu artikulerar Robert Gustafsson bättre i texten.

Det här är verkligen extra allt på alla sätt. Det glittrar och svänger och man kan inte låta bli att titta och sjunga med. Det är en kärleksfull parodi på allt vad dansband och schlager heter upphöjt i kubik.

Mellan genomsjungningarna är Edward af Sillén uppe på scenen och ger Robert Gustafsson instruktioner.

Edward är ju inte inblandad alls i Melodifestivalen i år som ni givetvis förstått med tanke på den låga nivån på innehållet, men Edward är anlitad av Rolandz för att regissera deras nummer.

Men bara tack vare det kommer humorn att vara räddad den här veckan. Tur för SVT.

Mitt över scenen hänger en enorm discokula. Inte lika stor som Alcazars, men antagligen den största som man inte kan gå in i.

Robert Gustafsson börjar ute på ena scenkanten men går snabbt in i centrum av bandsättningen. På ett podium står Anna-Lena Björklund och Johanna Abenius och körar tillsammans med att rejält bjuda på fuldans.

Det här är bara knäppt och galet. På alla sätt. Men i första genomsjungningen artikulerar inte Robert Gustafsson så mycket som den här låten behöver. Det måste han se till att göra för att låten ska funka.

Robert Gustafsson tycks ha lånat sin scenkostym från valfri Mamma Mia-uppsättning. Är Björn och Benny informerade?