Nu sitter jag i bilen på väg mot Stockholm igen.

Det blev sent igår, väldigt sent och en riktigt lyckad efterfest som hade öppet till 04.

Äntligen en DJ som fattat att en schlagerefterfest behöver – just det – SCHLAGER!

Och barpersonal som gör det där lilla extra för att alla ska må bra.

Längst av artisterna stannade delar av Ainbusk och Larry – a k a Fridas sidekick Headline, han med JASÅ om ni minns.

Björn Gustafsson och Nour höll också ut länge på dansgolv och i baren.

Och så Patrik Isakssons bandet så klart. Britta Bergström och Lena Tomander ville aldrig sluta dansa på dansgolvet. Där hade de också sällskap av fler ur Isakssons crew – Tess Merkel som stageat numret och Maggan Julle som gjort kläderna.

Nu på morgonen – ja okej då, förmiddagen – sprang jag på två kärlekspar som såg hyfsat utvilade.

Patrik Isaksson och Sofia Rågenklint checkade ut tillsammans med barnen redan vid elva.

Martin Rolinski och Katarina Janzon stannade en timme längre och innan de hann bege sig lyckades jag få Katarina att lova mig en dans på Globens efterfest, igår hanns det ju inte med.

När jag påbörjade min frukost vid elva avslutade ett tredje kärlekspar sin. Luuk och Berg stannade bara upp för att småprata lite med producent-Stojan innan de gick tillbaka upp på hotellrummet.

Carina hälsade med ett glatt kvittrande – som alltid. Luuk såg mer sliten ut.

Nu blir det till att vila inför sista delfinalen i Karlskrona. Men först ska det väl hinnas med lite schlagerfest ikväll också! Vi ses på dansgolvet!

Det kom ett gäng bugglåtar innan kvällen övergått i verklig natt. Jag sprang fram och tillbaka och sökte efter Martin Rolinski – eller snarare hans fästmö Katarina som jag hoppats kunna bjuda upp.

Till slut var jag tvungen att fråga Marina Schiptjenko var de tagit vägen. Klockan var bara strax efter ett när hon meddelade att de gått till hotellrummet:
– Andan föll väl på, log Marina inte fullt så kryptiskt som det kanske var menat.

Marinas bordssällskap förtydligade ännu mer explicit i ord som jag inte tänker återge här. Ni får föreställa er istället.

Själv är jag bara besviken. Nu hoppas jag att du spar en dans till mig i efterfesten i Globen, Katarina.

Mitt under sändningen fick jag ett sms från min chef:

”Lika som bär: Martin Rolinski och Björn Gustafsson”

kanske är det därför de bytte nummer på efterfesten. Om nån av dem skulle behöva en stand in.

– Du har koll på allt jag gör, till och med när jag slår en drill!
Martin Rolinski vid frukosten. Har tydligen läst bloggen från gårdagkvällens rep.

För de schlagerstjärnor som har dålig koll på sina förehavanden är Aftonbladets schlagerblogg ett bra alternativ.

Sanna Nielsen till exempel brukar dubbelkolla vad hon haft för sig och när genom att gå in här och läsa.

Till att se BWO:s galna kortleksnummer? För att Upp o hoppa med Frida? Sjunga med till Caracolas tuggummi-doo-wap-aah-yeah-refräng?

Nej, jag längtar till efterfesten! Det här kan bli en upprepning av Karlskrona 2006 när också BWO och Patrik Isaksson tävlade mot varann. Inte så mycket på grund av dem själva utan deras flickvänner!

Patriks fantastiska sambo Sofia vet jag ska komma hit, så jag får dansa loss på dansgolvet. Vi är kungar när det blir bugg, nästan lika samspelta som när jag får dansa med Berts dotter Johanna Karlsson.

Och nu till frukosten såg jag att Martin Rolinskis fästmö Katarina har kommit hit. Jag bara måste få en dans med henne också! Misstänker att hon inte fått iväg Martin på den där buggkursen än så jag hoppas på att få stjäla hennes tid en sväng på dansgolvet.

Så fort framlottade finalist nummer två fått sjunga sin låt är det dags för presskonferens med artisterna. Men nu smet Martin Rolinski iväg bakom scenen. det såg ut som att han frågade efter toaletten. Hoppas han hinner tillbaka…

Luuk lider runt i greenroom och kallpratar lite med artisterna. Han börjar med Rolinski eftersom han är akademiker och pluggar på KTH, men blir snabbt tillrättavisad.

Martin har ju tagit sin examen!

Det har gått åt mycket hårspray åt Rolinskis tuperade frilla. Publiken är med och tycks inte förvånas av BWO:s fantastiskt märkliga kläder. kanske för att det mesta fokus ligger på Martin.

Spontant jubel när han åker upp i hissen – som förvandlas till en raket när pyrot sätter igång!

Martin har ju heller aldrig missat en kamera så att se det här genom tv-skärmar lär vara en fest.

Så är man tillbaka i hotellbaren. Festen tog slut ovanligt tidigt.

Redan strax innan 22 tackade smög Ingela ”Pling” Forsman, textlegend och Maria Ljunggren Molin, skivbolagsdirektör iväg.
– Vi går till hotellbaren istället, viskade Maria.

Och de är faktiskt fortfarnde kvar här nu när jag skriver det här.

Bard och Rolinski har suttit och småsnackat med ett gäng schlagerbögar och bloggare, men nu dragit sig tillbaka.

 Frida drog iväg till lokala stället Harrys (Ja, det finns ett i Linköping också) för att spana in Face-84 som gigar där ikväll.

Nu sitter Eskobar kvar med ett gäng låtskrivare och skivbolagsfolk och håller ställningarna. För er bloggare är kvällen över.

– Rolinski trär armen genom en ögla i linan som han håller tag i, så om han skulle falla så blir han hängande i den linan.

Nu har jag fått förklarat för mig hur Martin klarar säkerheten uppe i ”dödshissen”. En klart mycket härligare och mer dödsfarlig ”dödshiss” än förra årets skrangliga del av scenen, tycker jag!