Jag fullkomligt älskar att Samira Manners sjunger sin I wanna be loved på brittisk engelska. Det är som en enormt fluffig och bomullslen present i mina öron.

Samiras pappa är britt om jag förstått rätt och det gör att det här uttalet kommer naturligt för Samira.

Samira Manners har med sig ett eget band på scenen till den här gitarrtrallen. Agnes Roslund på gitarr och kör, Kajsa Westergren på bas och kör och Alice Castell på trummor och kör.

Och att de alla tre gör livekör på scenen höjer också det här framträdandet. Det känns på riktigt istället för all förinspelad kör.

Samira sitter med egen gitarr i förgrunden i öppningen, men ställer sig upp i andra versen. Hon känns väldigt mycket som granntjejen i sin gula tröja under de vinröda hängselbyxorna och det lite rufsiga håret, inte helt säker på att hon tänkt ha det så på lördag, men det gör att hon känns äkta. Jag gillar det.

Efter andra refrängen går hon ut till satellitscenen och avslutar där.

Nu får vi höra alla låtar igen, så jag uppdaterar det här inlägget vartefter.

Liamoo gör Bluffin som känns som veckans modernaste poplåt. Den är skriven för att vinna och tävla i Eurovision, det är tydligt. Bluffin har tydliga Weekend-influenser med mycket falsett-sång och en hook i en drop där Bluffin går ner i tonläge så det känns som att man saktat ner ljudspåret. Det låter lite knäppt och konstigt, i en effekt som så klart är där för att få låten att sticka ut. Markus Larsson hälsar att det finns influenser från Kanye Wests Heartless. Men vad vet jag.

Niello och Lisa Ajax Hov1-pop har en effektiv refräng som Lisa Ajax sjunger snyggt till Niellos pratrap. Det är otroligt märkligt att lägga den här låten tvåa i startfältet. jag ser fram emot att se det här på scenen. Den här typen av pop har flera gånger slarvats bort på scenen, med Albin exempelvis. Kanske kan det funka bättre med Niello och Lisa. Den här kommer i alla fall komma upp på min spellista så fort det går.

Samira Manners gör gitarrpop på engelska så det känns som en Lisa Miskovsky för 2022. Men sen tävlar ju Lisa Miskovsky senare is startfältet så då får vi höra hur hon egentligen låter 2022. Det finns risk att Samira försvinner i startfältet den här veckan, det är sällan den här typen av engelsk radiopop med okänd artist slår igenom bruset i Melodifestivalen, när den inte är så direkt och omedelbar att den slår till i magen. Kanske funkar det när låttiteln upprepas så många gånger. Men att det inte fanns någon annat annat budskap, nån annan text att skriva i refrängen än I wanna be loved. Fem gånger. Förvånar mig.

Alvaro Estrella framstår som en av deltävlingens starkaste tävlande. Suave är effektiv latinopop som faktiskt känns lite mer latino än Mello den här gången. Refrängen är effektiv och vi vet att Alvaro kan göra det här snyggt på scenen. Kanske kan han knipa sin första direktkvalificering till finalen. Jag har svårt att svälja att han rimmar på poco loco, det gör det till svennebananlatino. Men det är samtidigt lite härligt roligt.

Browsing Collection gör gladpunk med attityd som kan tilltala fler än bara rockpubliken. Det är hardcore-riff och Avril Lavigne-sång i en låt som handlar om att världen absolut inte fått nog av punk oavsett vad folk säger. Ska bli väldigt kul att se det här på scenen för att se om det kan bli en utmanare den här veckan.

John Lundviks Änglavakt känns som att den är skriven av någon som inte är van vid att skriva texter på svenska. Han sjunger otroligt och det gör att han kommer bli farlig på lördag. Men jag undrar om den som lyssnar på texten faktiskt kommer ta det här på allvar. Jag har svårt att ta in att han faktiskt sjunger att ”Jag kommer alltid va din änglavakt”. Vad betyder ens det?

Tone Sekelius My way har alla potential att bli en gay anthem, oavsett om hon åker rakt ut på lördag. Den här låten är corny och härlig på samma gång, men känns kanske lite gammaldags i stilen. Låten är dessutom skriven helt rakt, i ett och samma tonläge, vilket antyder att Tone kanske inte är världens bästa livesångerska. Och då kan det bli svårt att baxa detta över mållinjen på lördag, även fast jag tycker att det är härligt glatt och lagom-bögigt-hbtq:igt.

Så där, då har vi fått lyssna på alla veckans låtar två gånger. Det känns som ett ovisst startfält. Jag har jättesvårt att säga vad som kommer gå vidare den här veckan. Och före idag hade jag väl aldrig fått för mig att påstå att Alvaro Estrella skulle kännas som the one to beat. Men där är vi nu. Spännande.

Samira Manners sjunger I wanna be loved och det upprepar hon fem gånger i refrängen som inte består av något annat än den textraden. Det är en mysballad i midtempo, som är på gränsen till övertydlig med sin nästan tjatade titelrefräng. Men det är fint och ska bli intressant att se hur hon gör det på scenen.

Nu har SVT gått ut med de första 14 akterna i Melodifestivalen och bekräftat många av de namn som vi redan avslöjat.

Men några hade vi inte knäckt:

Tribe Friday, som tydligen blandar indierock med pop och emo. Noah, Isak och Robin har skrivit sin låt själva.

Samira Manners, i princip helt ny artist signad till skivbolaget Cardiac som tidigare haft framgångar både i och utanför Melodfestivalen med bland andra Frans, Badpojken och Panda da Panda.

Aftonbladets läsare kände visserligen till att Niello skulle var amed i Melodifestivalen. Men inte att han skulle sjunga duett med Lisa Ajax, som alltså är med i Melodifestivalen för fjärde gången.

Och så var det Danne Stråhed. Aftonbladets läsare visste om att det skulle vara med en tidigare dansbandsstjärna som gjort karriär på revyscenen. Fler aläsare hörde av sig och tipsade om att det borde vara Wizex tidigre sångare Danne Stråhed. Och nu visar det sig att det stämmer.

Näta vecka kommer SVT presentera de resterande 14 akterna. 10 av dem bör finnas med på vår lista redan, men fyra namn återstår. Vi får se om det går att knäcka dem också. Eller om några finns med på den här listan längre ner i bloggen över de mest vilda och ryktena.