När Samir och Viktor sjunger hon, han och hen dyker det upp bilder på Conchita Wurst i kuberna.
Känns inte helt politiskt korrekt eftersom Conchita är en kvinnlig rollkaraktär spela av en man.
Samir tappar mottagaren till sin in ear mitt under repet och det strular till hela första repet.
Mitt under genomsjungningen bryter han hela repet och går av scenen för att få hjälp med tekniken. Studiomannen Henric von Zweigbergk och ljudtekniker-Abbe får rycka in och hjälpa både Samir och Viktor mitt under pågående låt.
Men dansarna fortsätter att repa sina delar. För så funkar repet.
– Jag hör inte mig själv, klagar Samir i mikrofonen.
Tolv kuber har släpats in på scenen och varje kub innehåller en videoskärm. Men en av kuberna tycks inte fungera.
Kimpa på Samir och Viktors skivbolag har fått ett paket till arenan. Fylld med mobiltelefoner. Tanken är att de ska få alla i publiken att lysa med sina mobiltelefoner när Viktor och Samir ska framföra sin låt.
Linus Svennings låt är skriven av Fredrik Kempe och det känns lite som en Måns Zelmerlöw-låt som Markus Larsson påpekar intill mig, i uppbyggnaden. Den är som hämtad från något av Måns första två album och så har Kempe lagt till Undo-joddlet i refrängen och lite irländska flöjtar och pianoplink.
Emelie Irewald är den av årets artister och låtskrivare som kommit fram genom allmänhetens tävling där bara outgivna låtskrivare får skicka in låtar. Det här är en ballad med mycket känslor, men jag tror att Emelie får det svårt att hävda sig. Låten känns på gränsen till pretentiös utan Porslin-finess när det rimmas på Få en chans med I vår sista dans.
Samir & Viktor känns vid andra genomlyssningen som en självklar finalist när man bara hör låten. Groupie har precis samma stämning som i Success, där man lånat med sig detaljer från Success för att fansen ska känna igen sig utan att för den skull göra en sämre version av låten. Det här är en blivande sommarplåga och om Samir och Viktor klarar av att leverera i rutan så får övriga artister se sig förbisprungna. Glöm inte bort Björn Ranelid!
Trist att inte Neverstore ställer upp med en hård skatepunklåt. Det hade behövts i den här deltävlingen. Istället blir det en gitarrlåt i midtempo med lite hetsiga trummor och ett ganska fantasilöst försök att få till en fotbollsläktarrefräng med wohowoho-partier i refrängen. Men om det här är rockpublikens enda möjlighet i år så är det så klart inte omöjligt om grabbarna går igenom rutan.
Andra lyssningen av Marie Bergman och Sanne Salomonsen lyfter låten. Den har en väldigt fin country-ton, men det finns risk att de får det tufft i tävlingen som veckans tredje ballad. Även om det här nog är den bästa.
Magnus Carlssons Möt mig i gamla stan är väldgit mycket svensk 80-talspop, med Ratata, Orup och syntar. Den låter lite dyster i tonen, inte så glad som jag hade önskat att Magnus skulle levera. Men det kanske kommer på scenen. Refrängen är lätt lånad från Fames Vindarna vänder oss och när tonartshöjningen kommer blir jag lite glad.
Mariette avslutar med ännu en låt i nån form av midtempo med väldigt snygga verser, men där refrängen blir lite lite tjatig och inte känns lika finessrik. Don’t stop believing känns en hel del lite smådeppig Miss Li, men nånstans tycks hon ha sparat de starkaste refrängerna till sig själv.
Oj, oj, oj, hallå, hallå, hallå, Samir & Viktors Groupie flirtar skamlöst med deras första singel Success och börjar med exakt samma textrad, Nu är det dags igen.
Låten är en form av karbonkopia på låtskrivarnas egna Samir & Viktor-låt som blev en sommarplåga om att ta en groupie istället för en selfie.
Men att ”ta en groupie ikväll” kan ju verkligen dubbeltolkas på ett betydligt mer syniskt sätt än att ta en bild…
Samir & Viktor hinner med både en upprepning av sitt Oåj ojoj ojoj oj oj oj från Success, men också att introducera ett nytt ord för Melodifestival-publiken. Nu sjugns ordet Hen för första gången i en tävlingslåt. (Eller har jag fel, har nån sjungit det tidigare?)
Så här går rimmet där ordet är med:
En två tre fyr fem
Han och hon och hen
Fångade precis Linus Svenning på väg upp i hotellhissen tillsammans med skivbolagets Peter Thelenius och Viktor och Samir.
Linus var inte helt nöjd:
– Fan, när jag ser så här sunkig ut, utbrast han och grimaserade.
Samir passade dock på att lägga till med en bluesteel-blick.
Nu är vi på plats i Malmö på artisthotellet och Samir och Viktor har precis blivit intervjuade i hotellfoajén av Metro.
