Sanna Nielsen har tagit sig till final varje gång hon tävlat i Melodifstivalen. Bäst placerade hon sig med Empty Room 2009, tvåa efter Charlotte Perrelli, men folkets favorit.

Till finalen har hon lagt till tungrök på scenen och bytt klänning helt och hålet, även om färgen är den samma.

Sanna Nielsen har sitt eget smink- och hårgäng bakom scenen så hon ser till att vara piffad för publiken även under repetitioner (Det gör Linda Bengtzing till viss del också i och för sig).

Publiken i arenan är med och klappar spontant takten till Sannas låt och det triggar igång henne på scenen. Hon fyrar av leenden och sjunger för fullt i dag, trots att det är ikväll det gäller,

Sanna kör med tungrök nu och det är snyggt. Frisyrvalet är också klart mycket bättre än repetitionerna inför Göteborg.

Den nya klänningen och att hon skippar den fruktansvärda jackan är väl också visst plus eller vad säger ni?

Nu är vi redan framme vid Sanna Nielsen i Globen får jag rapporter om. Det verkar som att Linda Bengtzing, Nicke Borg och Swingfly repeterat utan problem men Sannas snurrplatta vill sig inte ordentligt så hon får ta om sin låt. Sanna har ju en hel del rutin så det påverkar henne troligen inte alls. Men för en artist med mindre rutin hade det så klart kunnat vålla lite oro.

och vi får inte glömma att Charlotte Perrelli i Hero skulle ha haft ett rullband på scenen, men efter att det strulat under repen skippade hon den detaljen för det blev för mycket problem med sina höga klackar.

Men Sanna är cool. Eller som en av mina källor säger på plats inne i arenan ”Lugn som en filbunke och supertaggad”. När snurrplattan inte ville sig väntade hon in tekniken och fick köra om sin repetition.

Sanna sjunger och gör sitt nummer utan problem. Numret sitter och Sanna sjunger minst lika bra som hon brukar. Men jag får ändå en känsla av att någonting är fel. När hon sjungit färdigt och tackat för den lilla applåden snörper hon på munnen precis som hon vänder sig om för att gå av scenen. Leendet är bara i munnen och inte i ögonen.

Det är inte samma lyckosprudlande Sanna som jag är van att se. Kanske övertolkar jag någonting som inte finns där, men även mellan genomsjungningarna ser hon väldigt allvarlig ut.

Innan Sannas första repetition visas hennes nya klänning upp på scenen. Den är fortfarnde rosa, men nu har en del silver lagts till.

Tredje gången låter ljudet ut i arenan väldigt märkligt. det klipper i högtalarna och ibland hörs varken sång eller musik, men Sanna sjunger på oberörd så det verkar inte ha påverkat hennes medhörning i alla fall.

Andra genomsjungningen kommer stropparna ner i tid så Sannas dansare får snurra till det.

Sanna tar det lugnt och skippar flera av de höga tonerna.

mellan genomsjungningarna passar koreografen Fredrik Olofsson på att spela in en liten videohälsning på scenen.

Nu sänker vi bildkvaliteten i bloggen en smula och får leva med mina mobilbilder ett tag.

Medan dansarna går igenom sin koreografi står Sanna tyst i bakgrunden och ser på, när hon väl kommer in på scenen igen.

Första genomsjungningen ser ut att gå bra för Sanna förutom att dansarnas stroppar inte kom ner i tid.

Men så fort Sanna sjungit klart, tar hon sig för ryggen och gör flera konstiga miner som att hon fastnat på något sätt i sin sändare.

Snabbt stegar hon av scenen, med en upprörd min. Något måste ha gått fel…