Sanna och Robin har inte mycket manus mellan bidragen under finalen. Och det kan vi nog vara glada över. Deras manus är riktigt torftigt och de få skämten faller platt gång på gång.

Tanken är att Robin ska säga nåt lustigt, men eftersom publiken inte tycker det är särskilt skoj får Sanna lägga till ett fejkskratt och så går de vidare i manus.

Så ser det ut i stort sett mellan varje artistpresentation.

Finalen börjar med en snabbrepris av hela säsongen.

Samtidigt står Sanna och Robin och väntar på scenen tillsammans med en person i lång guldklänning. I morgon ska det vara Conchita Wurst, men ikväll rycker Christer Björkman in som stand in i peruk och skägg.

Efter snabbreprisen börjar Sanna och Robin sjunga på The final countdown tillsammans med Christer Björkman (imorgon Conchita Wurst).

Och Christer Björkman får även sjunga Rise like a Phoenix precis som jag kunde rapportera redan i eftermiddags.

Nu får jag bekräftat att Christer Björkman bara rycker in för Conchita Wurst under dagens rep. Han kommer alltså inte klä sig i peruk och klänning i morgondagens sändning. Trist tycker jag, skulle varit grymt skoj ju!

Så om Christer inte rycker in i kväll också så blir det här kanske den enda bilden ni får se av Björkman som Conchita. Men Sanna och Robin kommer så klart göra sina versioner av den skäggiga damen.

Conchita kommer först på lördag.

Nu har det hemliga repet dragit igång inne i Friends Arena.

Vi i pressen får inte vara på plats men jag ska ändå försöka ge er lite uppdateringar kring vad som händer tack vare väl utplacerade spioner inne i arenan.

I öppningsnumret dyker programledarna och Christer Björkman alla upp som skäggiga damer som ni kan se på den här hemliga bilden.

Björkman ska enligt mina rapporter ha sjungit Rise like a Phoenix och gjort det med bravur!

Jag är inte helt på det klara med om Christer bara är standin för Conchita som inte är på plats än. Men det tror jag inte, det känns som overkill…

Fick precis en bild från backstage. Sanna Nielsen med Melodifestivalens frisörchef Emir Kapetanovic.

Helt uppenbart visar de upp inspirationen till Sannas frisyr i kväll, kanelbullen.

Efter fjärde duellen får vi se alla låtar som hittills tagit sig till finalen och sen pratar Robin Paulsson om Monica Zetterlunds tävlingsbidrag En gång i Stockholm, som kom sist i Eurovision song contest 1963.

Nu får Sanna Nielsen sjunga duett med inspelningen av Monicas framträdande för att ge låten upprättelse.

Det här är så klart fint. Men borde snarare varit med i ett hyllningsprogram till Monica Z. Inte som sista sångnummer i Andra chansen. För det drar verkligen verkligen verkligen ner tempot.

Efter Sannas ”vikarie” kommer Eurovision-medleyt där huskör, dansare och Robin och Sanna sjunger gamla Eurovision-låtar. Bara texten på Volare har ändrats till nåt ”skoj”. Resten är bara 40 sekunder av massa gamla ESC-klassiker utan poäng.

Med klippdockor av Eurovision-artister som produktionen måste ha hämtat in från stan för de står utställlda över hela Helsingborg.

Det här är alldeles för långt. Inte kortat någonstans känns det som. Det stora problemet med Andra chansen-programmet är att produktionen inte har en känsla för när ett nummer inte är kul längre. Det här var i och för sig aldrig kul, men det är aldrig kul i alldeles för många minuter.

Visst är det kul med personer som kan sjunga bra. Men det håller inte för mellanakt i Sveriges största tv-program.

Nu hr man lagt in en ny videomellanakt efter första duellen. Sanna vägrar repa och skickar en vikarie.

Sanna väljer att vara på spa medan hon får en vikarie. Det här är betydligt roligare än vi fick se igår kväll.

Även när ”vikarien” går på pissoar.

Känns som att det här panikbandats under kvällen / natten för att rädda upp showen.

Nu är repet igång med den sedvanliga snabbreprisen av förra veckan. Sen direkt till Sanna och Robin som gör entré tillsammans från mitten av scenen.

De ser ut att ha helt nya manuskort idag. De är kritvita. De har helt enkelt inte hunnit sättas upp på de vanliga manuskorten.

Manuskorten brukar ju alltid vara svarta med Melodifestival-logga. Här har det jobbats in i det sista.

Och det här kan bara betyda att de är långt ifrån klara inför kvällen. Annars skulle manuset redan vara upptryckt på rätt manuskort.

Sen blir det ytterligare ett nostalgimedley i tråkighetens tecken där Sveriges medaljörer spelas upp.

Och sen kommer Robin Paulsson och pratar om när Monica Zetterlund tävlade i Eurovision och framförde En gång i Stockholm och kom sist.

Och så sjunger Sanna Nielsen duett med inspelningen av Monica Zetterlund.

Det är vackert så klart. Men inte så spännande.

Jag hade antagligen tyckt att den här mellanakten var roligare om inte allt annat redan hade dragit ner stämningen.