Sannex stavar hela texten på led-skärmarna så ingen ska missa vad de sjunger. Det här är ren och skär glädje i låten med urdumma rim och jag har den här låten på hjärnan sen i onsdags.

Men Andreas Olsson känns lite osäker på scenen i första genomsjungningen.

Han hittar inte rätt kameror, han vet inte var han ska hålla händerna, ska de vara på mickstativet eller längs med kroppen eller på mcken eller i sidorna.

Den osäkerheten drar ner glädjekänslan i låten och får det att kännas mer hittepå än vad ett sånt här nummer och låt klarar av.

Det är svårt med tv och alla såna detaljer blir avslöjande i tv-kamerorna. Därför måste de kanske skala av lite kameror för att få Andreas att känna sig tryggare och bara köra på scenen.

Sannex har ju parkerat sin turnébuss bakom Globen, smidigaste sättet att ta sig till Stockholm utan att utsätta sig själv eller andra för corona-risk.

Men nu får jag veta att stackarna har fått ett råttangrepp. Bussen har invaderats av skadedjur som har haft fest på godsaker som lämnats i fordonet.

Bussen har ju blivit stående i över ett halvår när de inte har kunnat vara ute på vägarna och turnerat.

Så på parkeringen har råttor tagit sig in i bussen och haft kalas, medan grabbarna tvingats stanna hemma.

När de skulle åka till Stockholm i början av veckan upptäckte de råttinvasionen.

De blev tvungna att sanera bussen för att ens kunna åka, så de blev lite sena hit.

Vad är det där som står parkerat bakom Globen? Jo men visst, det är ju Sannex turnébuss.

Givetvis smartaste sättet att ta sig till Stockholm och hålla coronasäkert avstånd till folk, med den egna bussen.

Det är som att 27 andra låtar är helt utraderade. Jag blir tokiiiiig. Det är ju all inclusive.

Sannex passar på att driva med konkurrenterna i Melodifestivalen lite grann. När de sjunger om att ta en PT, eller en GT, när man är på charterresa så dyker den här muskelmannen upp på skärmarna bakom grabbarna för att illustrera en av de två…

Och japp. Han har alltså ”Danny” och ”Saade” som tatueringar på sina biceps.

Och det tar inte slut där.

I en av resväskorna som syns i bakgrunden på led-skärmarna syns det vad grabbarna har packat ner för cd-skivor på semestern.

Jajamensan. Visst är det Arvingarnas plattor!

Andreas Olsson är klädd som någon form av flygkapten i öppningen med rock och revärer. Men snart ryker överrocken.

Det här är färgsprakande på alla sätt. Och led-skärmarna används för att illustrera allt. Ja ALLT. Inklusive textraden om gyllene tider.

Och instrumenten har prytts med plastblommor för att få in känslan av charterresa ännu mer.

Kanske känns Andreas lite nervös i det här första repet som vi får se. Han behöver slappna av och känna att den fånigaste texten är det roligaste han nånsin sjungit. Då kommer glädjen att ta över och gå igenom.

Det här är Samir & Viktor-pop i dansbandstappning och då måste man äga det fåniga genom att rakt igenom bara ha roligt på scenen.

De viktigaste textraderna stavas upp på skärmarna bakom Sannex bara för att försäkra sig om att alla ska sjunga med i den här genomdumma och otroligt smittande texten.

Och bandnamnet så klart.

”Solfaktor tretti, börjar bli svettig” sjunger Sannex Andreas Olsson och tar av sig rocken.

Under har han bara armar.

Sannex All inclusive kör möjligen bandsättning på scenen, men också all in med vita outfits med gulddetaljer och en hel charter-semester på led-skärmarna där vi får palmer som studsar, gin & tonics och muskulösa personliga tränare.

Och perfekt gjorda rörelser för att barnen direkt ska haka på och göra dingdong-fingrar runt huvudet.

Sannex

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här inlägget med ett andra intryck av varje låt.

Tess Merkel gör mig förvånad. Det är mer Army of Lovers än Alcazar, speciellt med den pratade och nästan stönade inledningen. Och sen har den en så tydlig 70-talsdiscorefräng att Donna Summers borde vara avundsjuk. Min kopp te? Ja, tack.

Lovad låter som Miriam Bryant och Molly Sandéns kärleksbarn. Balladen är snyggt uppbyggd och kan absolut få en plats på många spellistor efter lördag, men den kan ha svårt att sticka ut. Lovad måste leva ut alla sina känslor på scenen för att få publiken att känna det hon sjunger om. Då kan det gå vägen.

Efraim Leo gör generisk upptempo-pop som kan få svårt att sticka ut på lördag. Best of me hade kunnat sjungas av minst ett dussintal andra manliga artister, eller pop-pojkar. Han behöver stå ut ordentligt på scenen. Men det har ju hänt förut. En bra artist kan få de flesta låtar att flyga.

The Mamas In the middle är precis det som förväntas. Alla har solopartier och så sjunger de refrängen tillsammans. Det här är glädjegospel med woohoo-partier, fingerknäpp, handklapp och allsångspartier. Möjligen skulle den behövt lite mer av ett driv framåt, även fast den växer genom låten.

Sannex är dumheter. Tre minuter dumheter. ”Jag har bantat inför detta men nu ska jag fanimej bli mätt”. Alltså man kan sjunga med direkt och det är såm mycket glädje i allt det knäppa att jag blir alldeles lycklig. Och lite rädd för mig själv.

Clara Klingenströms P4-ballad riskerar att drunkna mellan Sannex och Eric Saade. Det här är inte en dålig låt, utan midtempo med fin svensk text som absolut kan bli en radiohit. Men den här veckan kommer hon behöva göra sitt livs framträdande för att sticka ut.

Eric Saades Every minute känns väldigt internationell. Det här kan absolut bli en europeisk hit. Väldigt mycket Eurovision. Det här är modern och snygg pop med orientaliska influenser och en snyggt vemodig känsla i oonananana-hooken. Det är speciellt med samma toner och snarlik melodi i både vers och refräng. Men det funkar snyggt.

Och där har vi fått höra alla låtar två gånger.

Sannex sjunger om att åka på chartersemester. Det här är en fanfar från start, med dansbandskomp.

Det här innehåller några av de dummaste rim jag nånsin har hört: Solfaktor tretti – börjar bbli svettig – här går det hett till.

Men det går inte att värja sig från den här charmen.

Man blir ju toki
För det är är All inclusive

Ni fattar. Det är så dumt.

Och låten innehåller det konstigaste uttalet på pina colada jag nånsin hört.

Jag kapitulerar fullständigt för det här. Fy så dumt. Och otroligt underhållande.