Sara Varga och Juha Mulari bryter av totalt med sin visa.

Men oj, där måste Sara Varga ha tappat bort texten. Hon glömde att sjunga, knappt en textrad. Hoppsan!

De står och ser ut över publiken.

Sara Vargas spröda röst funkar väldigt fint med Juha Mularis raspiga Rikard Wolff-stämma. De sjunger väldigt fint tillsammans.

Om tv-publiken tröttnat på elektronisk musik och vill ha en visa istället kan det här funka.

Sara Varga och Juha Mulari sticker ut ikväll för att deras visa är helt annorlunda än allt annat vi får höra. Det är enkelt och okonstlat. Men kanske för banalt för att funka.

Sara Varga och Juha Mulari får lite genomgångar med SVT:s nummeransvariga Mari Ryberger inför sista genomsjungningen.

Deras fördel är att låten bryter av i sin enkelhet. Om publiken tröttnar på elektroniskt och brötigt och vill ha nåt enkelt och finstämt. Ja, då kan det gå vägen.

Les Gordons kom först till välkomstfesten och hade redan hunnit slå sig ner vid ett bord när vår fotograf fångade dem på bild.

David Lindgren fick posera både med sina programledarkollegor Clara Henry och Hasse Andersson och med sin fru Kristina.

Och Sara Varga återanvände sin snygga jacka och röda klänning som hon använde på presskonferensen  och på repetitionen när hon poserade med Juha Mulari.

Nu fick vi se lite scenkläder på scenen. Juha ska ha jeans och en blå mönstrad skjorta.

Men exakt vad det är som Sara ska ha på sig ser jag inte riktigt. Det ska vara en klänning, som ser ut att ha glansigt tyg i livet och möjligen med ett långt släp.

I morgon har alla artister sina scenkläder på sig under repen.

Ni som minns Sara Vargas Spring för livet kommer känna igen stuket på Du får inte ändra på mig.

Det är en fin liten visa som bryter av mot alla andra låtar den här veckan. Det kan den vinna på.

Sara Varga kommer ingående på scenen från ena sidan när hon sjunger sin vers.

Juha Mulari sitter på en barstol på andra sidan och spelar på en gitarr under sin.

Sen möts de givetvis på mitten i den här kärleksduetten.

De tar varndras händer och sjunger mot varandra och rakt in i kameran.

Men de känns som ett väldigt omaka par på scenen, rösterna kompletterar varann, men utseendena krockar. Jag får inte riktigt Lady & Lufsen-känslan av det här. Men det kan så klart förändras.

Nu får vi höra alla låtar igen. Jag uppdaterar det här inlägget med kommentarer om alla artisternas låtar.

Jon Henrik Fjällgren satsar helt klart på att ha en tydligare hook i år när Aninia sjunger en refräng på svenska till hans jojkande. Det funkar. Framför allt för att Jon Henriks vemodgia jojk och samiska sång får en tydligare innebörd med Aninias refräng. Men ajg är inte säker på att tonartshöjningen är rätt. Och den blir snabbt tjatig. Och stämningen är fortfarande vemodig.

Alice Svenssons Running with lions är den låt jag just nu vill dansa mest till på efterfesten på lördag. Det här vill vara Katy Perrys Roar men inte riktigt når fram. Jag gillar Alice röst, men hon kommer ställas mot Wiktoria och då kanske det här är för generiskt om hon inte får till en show som griper tag.

Les Gordons Bound to fall är tralligt glad britpop-radiorock-Håkan-Hellström-studsande-5-seconds-of-summer med 60-tals-woo-oo-oo-hook som inte känns särskilt 2017 alls.

Wiktoria Johansson smäller till direkt. Det finns ingen mjukstart alls i hennes As I lay me down, den går rakt på sak och tar tag direkt. Deltävlingens mest omedelbara låt och det här är precis det som funkar på radiokanaler både i Sverige och USA just nu. Kanske inte i Östeuropa, men det funkade ju ändå hyfsat med Frans förra året…

Axel Schylström har uppdaterat Orups 80-talssound och anpassat det till 2017. När ingen ser är kul upptempopop på svenska, men väldigt svårplacerad i tävlingen. Kan bli en hit. Eller åka ut. Givetvis är det handklapp inlagt i refrängen. Det är inte en genomlätt låt att göra ett scenframträdande till så det ska bli intressant att se honom på repet i morgon. Han behöver bli skön och härlig på scenen, då kan det funka.

Sara Vargas och Juha Mularis visa bryter av totalt från det övriga startfältet. Det här är stämningsfullt och känslosamt, speciellt med Saras spröda röst som sen bryts av Juhas starka, som i tonläge påminner om Rikard Wolff och i duettdelarna blir en Lars Winnerbäck-dubbelgångare. Det här kan bli årets stora svensktoppslångkörare och en P4-favorit.

Loreen avslutar och alla undrar så klart om det här är en ny Euphoria. Svaret är nej. Det är det inte. Det börjar med ett Tarzan-vrål följt av gitarrplinkande och Loreens starka, men sedvanligt mumlande, röst.
Det är en snyggt producerad samling ljud, med en melodislinga som liksom aldrig bestämmer sig var den ska ta vägen. Det är oerhört coolt och jag är övertygad om att Loreen kommer göra ett oerhört snyggt scenframträdande med en av tävlingens mest svårsjungna låtar. Hon växlar mellan finsång och vrål, höga toner och nästan pratade partier. Och en barnkör som vrålar ”STATEMENTS”. Oj, vad konstigt. Så tror jag att många kommer reagera på lörag. Men oerhört häftigt.