Det här är ett häftigt nummer. Scarlet sjunger otroligt bra och det är teatraliskt och annorlunda.
Och man dras med i det. Och de här klo-marackas-grejerna grejerna på dansarnas händer. Det är så knäppt och konstigt. Och otroligt kul, när något får sticka ut så här mycket.
Nej, det är inte en omskrivning för nåt snuskigt.
Scarlets ballong ser helt enkelt lite dammig ut, tycker vi här från parkett. Så jag ber vår fotograf Jimmy Wixtröm att ta en bild av den för bevis.
Och helt klart, den behöver putsas upp. Om man nu kan göra det med ballonger.
Danny Saucedo är på spexhumör idag. När det var dags för gruppfotografering satte han sig på huk intill Thirsty och valde att ta efter hennes pose.
Fredagen börjar som vanligt med presskonferens och sen blir det rep för alla artister i startordning.
Albin Tingwall i glansig skjorta.
Lia Larsson glittrar i rosa.
Dotter i svart topp och kjol med stora genomskinliga maskor.
Scarlet i rött svart och vitt.
Det där med att det alltid är Olle Jönsson som sticker ut i Lasse Stefanz, det är nog genomtänkt, eller vad tror ni?
Danny kom också hit.
Scarlet och Thirsty är här och skräckminglar lite.
Jag undrar lite över hur väl det där sminket sitter egentligen. Jag har undvikit för närgångna kramar för att inte riskera att gå hem med en döskalle över halva ansiktet.
En sista genomsjungning nu. Det här är mörkt, mystiskt, obehagligt och snyggt. Verkligen som en skräcksymfoni.
Jag blir mer och mer övertygad om att det här skulle kunna skrälla sig förbi några av de andra tävlande den här veckan.
Direkt till final? Njae, kanske inte. Men helt omöjligt är det inte. Inte med en sån här spektakulärt udda skräckshow.
Nu är repet över och vi i pressen måste lämna arenan. Bloggar mer när tillfälle finns.
Det är kul med nåt som bryter av helt i Melodifestivalen, för Scarlets scenshow har vi verkligen inte sett förut i det här sammanhanget.
Låten har nåt, men den känns lite ofärdig, kanske mer som den där musikallåten som används för att sätta en stämning, återkommande genom hela föreställningen, snarare än showstoppern som alla minns och sjunger på när man lämnat teatern.
Men som stämningssättare är det väldigt snyggt. Och tillsammans med scenshowen sticker det ut och blir unikt.
Det här kan absolut funka i de yngre målgrupperna, och Scarlet skulle kunna skrälla sig vidare men jag gissar att 60 och uppåt inte kommer ta det till sig.
Det är lite speciellt hur låten också helt byter skepnad sista 45 sekunderna och blir en stökigt hård produktion.
Här är Thirstys gunga surrad i taket. Man får hoppas att inte nån av konkurrenterna får för sig att klättra och och knyta loss för att sabotera.
Det är Thirsty som står för kläddesignen och hon ser till så att Scarlet visar sina bentatueringar under numret.
Det här är konstigt, coolt och lite obehagligt på samma gång.
Det här är ett helt symfoniskt dramatiskt musikalnummer med skräckinslag. Thirsty börjar på gungan och numret är väldigt mörkt. dansarna är svartklädda för att de bara ska bli mystiska läskiga figurer.
Det här är gjort för att de allra yngsta barnen ska få mardrömmar och de lite äldre barnen kommer vilja har Scarlets ansiktsmålningar eller dansarnas läskiga dräkter.
Det här är märkligt, mystiskt, hårt och lite obehagligt läskigt. Men också häftigt att se och hänga med i. Låtens hook är en melodislinga som sätter sig.
