Scarlet har tagit plats på en plattform medan Thirsty klättrat upp på gungan.

Scenen fylls med rök och stackars Scarlet får det rakt i ansiktet så hon måste vända sig bort och försöka vidfta bort det värsta för att inte börja hosta.

Halvjobbigt att både andas och försöka prata eller sjunga när man får röken rakt i käften.

Och där kom nån in med en röd ballong också. Känns som att alla skräckfilmsreferenser ska in i det här numret.

Medan Scarlet och Thirsty sjunger upp bakom scenen repar dansarna på koreografin och de har lite svårt att hålla sig för skratt i sina masker.

Klorna skallrar när de rör sig. Det låter rätt obehagligt. Som om nån hackar tänder eller så.

SVT:s nummeransvariga Sacha Jean-Baptiste tar tillfället i akt.

Medan Lasse Stefanz gigantiska brygga skeppas ut bakom scenen kommer det istället ner en gunga från taket till Scarlets nummer.

Och så kommer det in två dandsare i svarta morph-dräkter och fågelnäbb-masker. Gud så obehagligt. Och långa obehagliga klor också.

Det är hela uppställningen av husdansare, men det vetetusan vem som är vem.

Nu träffade vi nyss Thirsty och Scarlet på artisthotellet. Scarlet hade haft lite bråttom till en intervju så hon hann inte riktigt klä på sig.

Under rocken har hon bara en body, men tänkte att det inte gjorde så mycket med tanke på att hon ändå skulle ha just den långa rocken över.

Tills Thirsty börjar slita i linningen och säga till henne att hon skulle visa benen under intervjun. Det var på gränsen till nakenchock där helt enkelt.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Albin Tingwall gör pojkpop gjord för att skråla med i bilen. jag får plötsligt Avril Lavigne i huvudet. Vet inte riktigt varför, men det är nåt liksom snällt skate-poppigt över det här. Och med maffig arenaproduktion.

Lia Larsson gör epa-dunk med effektiv refräng i rätt höga toner. Ska bli intressant att se om hon klarar av att ta i så mycket som låten kräver på scenen. Chilla-upprepningarna i bryggen fram till refrängen är en snygg touch. Det här kommer absolut bli en hit i vissa kretsar, men frågan är om det slår lika brett som Fröken Snusk lyckades göra. Det kommer bero på Lia Larssons leverans på scenen.

Dotter sjunger It’s not easy to write a love song och det här är snygg midtempo-pop som växer symfoniskt och känns storslaget så som man vill när det ska kännas Eurovision-pampigt. Men kommer det funka med midtempo när Dotter-fansen har fastnat för henne tack vare dansiga Bulletproof-poppen? Jo då, det här kan absolut ta sig vidare på lördag om Dotter gör en snygg scenshow.

SCARLET och Circus X känns som ett helt musikalnummer i en mörk Dracula-show. Det här känns mörkt och gotiskt, teatraliskt, och gjort för en häftig scenshow. Jag gillar barnvise-trallandet som känns som hämtat från en skräckfilm där nåt litet barn förvandlas till monstret. Och så ökar tempot i slutet, blir hårdare, hetsigare. Svårbeskrivet. men kanske är det mer ett nummer än en låt?

Lasse Stefanz gör precis vad de ska göra, med en gladtrallig och supercharmig sommarrefräng. Jag tror tyvärr att den är chanslös i tävlingen. Det finns en stor risk att det kommer kännas mossigt med Lasse Stefanz i rutan, om de inte får till samma varma härliga känsla som hasse Andersson lyckades med. Men tyvärr tror jag inte att Olle Jönsson och grabbarna har den förmågan. Jag blir gärna överbevisad, för den här refrängen är otroligt härlig.

Danny Saucedos Happy that you found me är en fanfar rakt igenom. Jag tror att det var Alexander Bard som använde det som beskrivning för en av BWO:s låtar i Mello nån gång, och det stämmer otroligt bra in här. Det här är snygg edm-pop, som absolut för tankarna till If only you, Dannys genombrottshit som Michel Zitron också var med och skrev precis som denna. Woo-oo-eeoo-slingan efter refrängen är snygg och Danny kommer göra det här otroligt bra, så klart. Men jag hoppas att scenshowen slår mig i magen med en ännu större wow-känsla än den här låten gör.

Och där har vi fått höra alla låtar två gånger. Intressant vecka det här. Behöver smälta startfältet nu och känna efter lite…

SCARLET:s låt heter Circus X.

Texten är en spökhistoria, den typ av berättelse som sällan brukar var amed i Melodifestivalen, där låtarna ofta handlar mer om känslor än att berätta en historia.

Det här är inte så hårt som jag hade förväntat mig. Det är melodiskt, mystiskt, ett skräckfilmssoundtrack. Hooken finns inte så mycket i texten som i ett beat som klinkas fram efter låttiteln.

Och en la la la la la-som hämtat från en barnvisa, men förvandlad till skärckfilmsläskig.

Det är inte dåligt. Men kanske kräver det flera lyssningar. Eller ett urhäftigt scennummer för att förtrolla publiken.

Martin Westerstrand kom med fästmön Scarlet till festen.

Det var hon som hade hjälpt Martin att fixa sina Ukraina-naglar.

– Han somnade, Tobbe! sa hon och skrattade.