Självklart var Carola på plats på festen, tillsammans med sin typ 100 man starka stab. där ingår skivbolagsfolk, livvakten, SVT-representanter, Rickard Engfors (vad han egentligen gör, förutom att se till att Carolas blåa lakan på scenen ligger på plats när hennes nummer börjar, är det nog ingen som riktigt vet) och även Carolas egen pastor.

Alla dessa fick jobba hårt när Carola skulle röra sig på festen. Fans från hela Europa ville ha autografer, alla ville prata med henne och göra intervjuer, jag hörde en svensk kollega morra om att han följt henne i en evighet utan att fått ställa så mycket som en fråga.

”Vi gör bara utländsk press just nu” hade varit svaret från Carolas pressansvariga.

Å andra sidan gav carola verkligen allt för de utländska journalisterna, men till slut blev det för mycket  till och med för henne. Eskorterad av livvakten och den 100 man starka staben lämnade Carola festen.

Anna Vissi, tävlingens andra superstjärna hade det lite smidigare. istället för att mingla runt på festen gick hon direkt upp på scenen. Där lät hon sig intervjuas av en av festvärdarna inför alla festdeltagare. Sen bjöd hon alla andra tävlande att kliva upp på scenen så de alla tillsammans kunde sjunga Waterloo.

Då var Carola redan på väg hem från festen.

Trodde först inte jag skulle lyckas känna igen nån alls i det stora folkmyllret på festen på festen, (med undantag för finska Lordi så klart, men de syns ju liksom), men så dök ett bekant ansikte upp. Sandra Oxenryd brände av leende efter leende när fans ville fotograferas med henne.

Pojkvännen Jacob värmde henne med kramar mellan fotograferingarna. Men nån vild fest blev det inte för Sandra. Hon ska upp tidigt på tisdag och började dessutom känna av en liten förkylning så det blev en tidig hemfärd för Estlands svenska hopp.

Alla länders delegationer hälsades välkomna till Aten med en stor välkomstfest ikväll. Den hölls utomhus på en stor asfalteraqd plan och närmare rockfestival än så här har jag aldrig upplevt schlager.

Det var öltält och gratisprover av läsk och snacks. Folk stod framför en stor scen och drack och kramades och spontana ringar upppstod kring folk som dansade och körde ackrobatik. Folket i ringarna var ofta ländernas artister eller dansare som ville få lite uppmärksamhet.

Den stora skillnaden fårn typ Roskildefestivalen var nog att ölen var gratis, tyvärr var schlagerbloggaren tvungen att jobba. Men jag var inte ensam, min stackars fotograf Filip fick inte heller någon öl utan fick bära runt på kameran och filma alla möjliga och omöjliga eurovisionkändisar.

Det gäller att hålla i sig när man går på presskonferens här i Aten. Eftersom det är så mycket fans på plats blir det svårt att ställa frågor utan att smöra för artisterna. Fansen buar ut en om man ställer kritiska frågor.

Jag frågade bara Anna Vissi hur det kändes att vara äldsta tävlande och att vara en veteran bland så många yngre och nyare artister. Spridda burop spreds i salongen, man får nämligen inte fråga fröken Vissi om hennes ålder.

Men Anna själv tog sig tid att svara ordentligt och utförligt på frågan, det kommer i webb-tv imorgon. Hämnden kom istället med ett leende när jag ville ställa fler frågor och hon lämnade ordet till andra reportrar med motiveringen att jag redan fått ställa en fråga.

Englands bidrag ”Teenage life” med Daz Sampson kör på med sin scenshow med skolbänkar på scenen och körtjejer utklädda till skolflickor. På repet idag hade de inte alla scenkläderna på sig, men det verkar inte vara nån större skillnad från den brittiska uttagningen.

Jag är mest glad över att åldersgränsen för deltagande i ESC är 15 (eller om det är 16, osäker nu), annars hade kanske körtjejerna varit ännu yngre.

Och skoluniformsorigien tar inte slut där, precis nu på presskonferensen uppmanas alla att klä ut sig i skoluniformer imorgon. De bäst utklädda ska få nån form av priser – gaaaahhhh!

Anna Vissis scenografi är något märklig. Ett gäng gigantiska vita snorblobbar står uppställda på scenen längst bak. Vad de gör där har jag ingen aning om, men det kanske ger sig under veckan.

Kul att Norge också läser bloggen så de får veta hur det går med repetitionerna här nere i ESC. Jeremys inlägg säger väl det mesta:

”Dette er jo klassisk svensk. Tar man seg bryet og sjekker på nettet så vil man se at norges bidrag er den som får absolutt mest skryt på dagens prøver.Så hvordan Aftonbladets såkallt blogger har fått det for seg at Norge slet på dagens prøver er fullstendig uforståelig for meg. Morsomt at svensker har slike mindreverdighetskomplekser.”

Mindervärdeskomplex har jag säkert en hel del av, men härifrån Aten försöker jag istället att rapportera om helt andra saker än dessa. Bland annat om problem som uppstår under repen. Mitt intryck av Christines rep idag kvarstår, hon hade problem. Men om hon är tillräckligt snäll mot Carola kanske hon får låna scenen av henne.

Hörde precis Anna Vissis repetition. Hon har verkligen problem med rösten. Hon sjunger hest och har svårt att träffa tonerna ordentligt. Sluttonen i numret som ska vara hög och klar försvinner i en viskning.

Det märktes på pressläktaren  att grekerna var oroliga. Anna Vissi är ju nationalikon här i Aten, lite grann som carola i Sverige. Grekerna jublade så fort hon tog en ton på scenen, men samtidigt skruvade de på sig när de märkte att rösten inte höll.

Anna Vissi är jju den mest segertippade artisten i årets ESC och toppar de flesta bettinglistor med sin ”Everything”, men om hon inte får ordning på rösten kan det bli svårt på lördag.

Träffade Sandra Oxenryd och hennes trevliga pojkvän Jacob på stranden idag. Vi gjorde en intervju som kommer på webb-tv imorgon. Sandra Oxenryd sjunger ju för Estland i årets ESC och der är lite skillnad på vad de olika ländernas dellegatkioner betalar för artisternas hotell. Carolas är supertrevligt och lyxigt, Sandras är, med Aten-mått mätt, okej.

De passade på att åka till stranden idag eftersom hotellpoolen är trasig och håller på att renoveras. Stranden ligger 11km från hotellet. kanske inte riktigt så man hoppats på att få det under två sköna veckor i Aten.

men å andra sidan, två sköna veckor i Aten, vem hade tackat nej?

Norges Christine Guldbrandsen är vacker som en älva när hon har sin presskonferens, men Ellen (se kommentarer till tidigare inlägg), anledningen till att det här känns som Norges bästa bidrag sen 2003 är att hela låten låter väldigt mycket Eurovision 2000.

Minns ni svenska One More Times låt ”Den vilda”? Det här är en karbonkopia. Perfekt att lyssna till när man vill ha nåt i bakgrunden som inte stör, vackert som hela Christine själv, men gudars så tråkigt.