”Blir glad i min ding ding ding här vill jag vara king” sjunger Sean Banan när han ser snygga tjejer.

Och självklart kommer det ett gult konfettiregn i sista repet för att avsluta numret.

Här har ni Sean Banan-dansarnas bananklackar. Så knäppt är det här numret.

Foto: Magnus Sandberg som förser mig med alla bra bilder i min blogg i år: de usla står jag oftast själv för, som ni vet.

Okej, jag ger mig. Jag behövde bara se repet en andra gång för att falla för Sean Banans totala charm.

Fullständigt galet. Och helt underbart roligt. Går inte att inte skratta när man hör texten och det gör man under andra repet.

17 outfits på åtta personer, men klädbytena har itne riktigt den galna effekten som jag trodde än så länge, dansarna dyker bara upp i nya outfits och Sean får snabbyta.

Så här ser leendet ut, det där som måste vara världens största.

Magnus Sandberg hjälper mig med bra plåtning så ni får nåt att se på.

Det är svårt att inte skratta över Sean Banans Sverigehyllande text. Komplett med denna härliga skylt.

Sean Banan börjar schlagern med världens största leende. Jag tror inte att han kan inte le.

Han rullas/glider in på en ”flygande matta” och sjunger inte särskilt mycket alls, men pratar om julgranar och ikea (bra) och Carola och Skatteverket (inte så bra).

Det är bananer i LED-väggen och på tronen och dansarnas höga klackar är bananformade så klart.

Det här är ju oerhört uselt. Men samtidigt kan man inte låta bli att skratta. Och man skrattar inte åt, man skrattar med, för det är samtidigt väldigt väldigt roligt.

Och smittande.

Men första genomsjungningen låter väldigt illa.

En något suddig Rickard Engfors instruerar Sean Banans dansare.