Jag kan inte bestämma mig för om Signe & Hjördis Edelweiss känns för snällt på scenen för att utmana om avancemang den här veckan. Eller om det snälla kan bli Signe & Hjördis styrka. Att det inte skaver utan får vara fint, gulligt, charmigt och väldigt väldigt trallvänligt.

Det finns mycket att slipa på när det gäller kamerablickar och att känna sig bekväma på scenen, med armrörelser som ska kännas naturligt och inte inövat. Men de har flera dagar på sig tills sändning och det är inte förrän på lördag det gäller.

Signe & Hjördis är barnbarn till Gullan Bornemark och enligt mina vänner på Schlagerfesten-podden är det faktiskt Gullans fiol som Hjördis har med sig på scenen och spelar på.

Signe & Hjördis sstår vid mikrofonstativ på scenen som är fylld av rök. På scenen finns flera podier fyllda med glödlampor på pinnar.

Signe börjar sjunga medan Hjördis spelar på en fiol. På skärmarna bakom dem sveper blomblad i slowmotion.

Det finns något i detta som saknar det där drivet som Timoteij och Kom hade. Det som gjorde folkkänslan till schlagerpop. Det är liksom för snällt på nåt sätt.

Men samtidigt härligt fint och lite skoj.

På det repklipp vi får se känns det som att Signe & Hjördis inte heller tar i med sången som jag skulle vilja höra dem göra, i bryggan upp till tonartshöjningen, exempelvis.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Kiana Blanckert gör snygg generisk pop som skulle kunna vara Zara Larsson eller Nicki Minaj och hamrar in låttiteln, kanske några gånger för mycket. Kunde man inte ha hittat något annat att sjunga i refrängen än ”Where did you go, where did you go, where did you go”?

Signe & Hjördis öppnar med fiol och man förstår direkt att det här kan bli kul etnopop som brukar gå hem. Det är så kommersiellt uttänkt på nåt sätt, att funka för dem som älskade Hasse Andersson och Sarek och Timoteij, men kanske tyckte att Nordman var lite för gubbiga förra veckan. Det här är genomsnäll gladschlager-epadunk-etnopop.

Smash into pieces gör sån där snäll rock som verkligen kan få folk att rösta, speciellt som det inte varit nån rock tidigare i år. Det är midtempo med refräng som sätter sig, men frågan är om det här också känns för generiskt för folk? Smäll på med mycket pyro så kan det absolut bli farligt.

Mariette Hansson bygger sin One day som en fanfar. Det här kan vara Mariettes bästa låt sen Million years. jag undrar bara om det är för sent? Kommer folk se henne som en potentiell vinnare, eller är hon den typiska finalkandidaten som slutar på nedre halvan där?

Emil Henrohn är nog helt chanslös den här veckan. Men jag älskar den här musikalschlagern vid andra uppspelningen. Den är liksom så dum, som att den skrivits mallad på schlagerlåtarna som tävlade 2000-2004, med rim som staplats på varandra för att det ska låta lyxigt och härligt och festligt, utan någon riktig tanke på innehåll. Den kommer omedelbart läggas på min spellista på lördag!

Axel Schylström gör en pianoplinkande ballad som växer med lite gospelkänsla till något som skulle kunna vara hämtad från The greatest showman-soundtracket. Men det är ett rätt starkt startfält den här veckan, så han behöver verkligen excellera för att ha en chans.

Loreen avslutar sista deltävlingen och det här är ju den artist och låt som alla väntat på, hela säsongen. Det gör pressen på henne enorm. Låten använder hennes röst som ett instrument som bygger upp till en snygg You-ou-ou-ou följt av tattoo-oo-oo-oo-hook. Det här är otroligt snyggt. Men förväntningarna på Loreen är skyhöga. Det finns risk att folk blir besvikna trots att det här nog är årets absolut snyggaste och starkaste låt. Med rätt scenshow borde Loreen kunna golva svenska folket igen.

Signe & Hjördis gör Edelweiss och det är är nåt så märkligt som fiolpop, svensk etno och gladschlager ihopgift med epadunk, som fått namn efter en växt som i princip bara växer i alperna. Varför undrar jag?

Det här är så otroligt tralligt och glatt att det är svårt att motstå.

Tänk er att man tagit Hasse Andersson och Nordman och parat det med Sarek och Timoteij.

Så genomsvenskt det bara kan bli. Så varför sjunger de om en tysk blomma?