Innan första genomsjungningen hinner Apoc också med att spela in nån form av instatory. Eller om han bara facetimar med familjen eller nåt.
Smash into pieces har fått nytt pyro till finalen. Det testas också innan de börjar repa.
Förutom det vi fick se i deltävlingen, som i Mellopedia beskrivs som ”Blå mines med 2 smällar på 10 positioner” fr vi till finalen också ”2 stycken 5 head flame unit (hängs i truss). Sekvens: Laser-Comets in-out–in + lift med Gerb Mine”.
Fråga mig inte exakt vad det betyder. Men det som testas är eldkastare från trussen i taket som kastar eldsflammor åt fem olika håll.
Inför Smash into pieces rep får vi höra en tydlig varning från studioman-Pernilla i högtalarna:
– Gå inte in på scenen någon, nu är det lasertest.
Och en sekund senare kommer fem scentekniker in på scenen och gär från ena sidan till den andra, medan lasern testas.
Ett riktigt trevligt mingel faktiskt ikväll. Gott om utrymme att hägna runt och lagom avslappnat för artisterna att få umgås lite. Smash-Per Bergquist med Thirsty här.
Cazzi Opeia och Liamoo hittade varandra och hängde lite.
Och snart utvidgades hänget till att inkludera Dotter och Maria Sur också.
Ali Jammali och Jay Smith såg ut att trivas ihop och skrattade mycket.
Nämen där kom ju Chris Adam också. Så nu är hela Smash into pieces på plats till slut.
Chris frågade var jag gjort av kepsen jag fick av honom i deltävlingen. Men den är ju hemma på kepshyllan. Nu har jag fått en ny keps just idag.
Nämen, där kom ju två delar Smash into pieces till. Per Bergquist och Benjamin Jennebo.
Men ingen Chris Adam. Och jag tror att han är lite för kort i rocken för att gömma sig bakom Apoc-masken idag.
Apoc dök upp ensam och poserade för fotograferna. Ingen aning va han lämnat de andra grabbarna, men vi kan väl gissa att killen i masken idag är nån annan än den som spelar trummor med dem på scenen.
Jag har förstått att det är så de jobbar lite grann, när det är events och mingel och lite sånt. Att de byts av lite, vem som döljer sig bakom masken, beroende på humör och vad som ska göras.
Det kom en liten fågel förbi redaktionen i veckan med en bok. Från Smash into pieces.
”Apoc och jakten på självförtroendet”.
Ja, gänget alltså har själva tryckt upp en barnbok som de nu kränger tillsammans med annan merch lagom för Mello-finalen nästa vecka.
Smash into pieces fick ju en helt annan, ny och yngre publik efter succén med Six feet under förra året.
Men att gå från det till att producera en egen illustrerad barnbok, ja, det är ändå ett lite längre steg, kan man tycka.
Den är illustrerad med Disney- eller Manga-inspirerade figurer och barnens favorit, den maskerade trummisen Apoc står i centrum för boken.
Och det är alltså inget förlag som fått för sig att ge ut den här boken. Det märks om inte annat när man öppnar boken och ser hur den har layoutats. (Det tycker jag ofta blir tydligt när man får en bok som är självutgiven, att man liksom ser att den inte har passerat förlagsredaktörernas erfarna ögon.)
Utan det är Smash into pieces själva som tryckt upp den och ger ut den.
Det känns som ett smart drag för Smash into pieces i det korta perspektivet, att hålla kvar den yngsta publiken som de fångade intresset hos för ett år sen. Påverkar det bandets mer vuxna fans, som fanns där redan före Mello? Antagligen i mycket liten utsträckning.
Strax före 03 spelade dj:n Tommy Körbergs Stad i ljus. Numera obligatorisk avslutning på Melodifestivalens efterfester. Inklusive den stora ringdans-allsången.
Då tror jag att det bara var Chris Adam och Benjamin Jennebo från Smash into pieces kvar bland de tävlande artisterna.
Har ni tänkt på hur mycket bättre man ser Chris Adam på scenen i år förresten? Förra året klagade jag ju över hur kepsen var neddragen så långt att man inte såg hans ögon.
Igår berättade Chris att de förstått vad jag menat, så nu har de till och med ordnat så att det finns lysdioder i kepsen han använder på scenen för att lysa uppm hans ansikte bättre, så att tittarna får kontakt med honom.