Smash into pieces har som väntat banduppsättning på scenen.

Men tv-bilderna börjar med en inzoomning av masken på gruppens trummis som har försetts med lysdioder som blinkar i rött.

Trummisen, som kallas Apocalyose DJ, Apoc, har placerats på en hög byggställning längst bak på scenen.

Det här är snällrock som sticker ut i årets startfält eftersom det inte varit någon rock alls förut.

Det ska absolut inte räknas bort på lördag, men jag kan inte känna att jag blir överrumplad av det jag ser på scenen.

Det är alltid lite svårt att göra scenshow av bandsättning, men här skulle de tjäna på fler närbilder så att man får bättre kontakt med sångaren Chris Adam.

Det skulle kunna funka som komplement till de hetsiga åkningarna och snabba klippen som ska ge tv-spelskänsla.

I det klipp som vi får se känns det lite för mörkt. Inte att scenshowen skulle behöva ljusas upp, men att man behöver se killarna lite bättre. Nu blir de i princip lika anonyma som snubben bakom masken.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Kiana Blanckert gör snygg generisk pop som skulle kunna vara Zara Larsson eller Nicki Minaj och hamrar in låttiteln, kanske några gånger för mycket. Kunde man inte ha hittat något annat att sjunga i refrängen än ”Where did you go, where did you go, where did you go”?

Signe & Hjördis öppnar med fiol och man förstår direkt att det här kan bli kul etnopop som brukar gå hem. Det är så kommersiellt uttänkt på nåt sätt, att funka för dem som älskade Hasse Andersson och Sarek och Timoteij, men kanske tyckte att Nordman var lite för gubbiga förra veckan. Det här är genomsnäll gladschlager-epadunk-etnopop.

Smash into pieces gör sån där snäll rock som verkligen kan få folk att rösta, speciellt som det inte varit nån rock tidigare i år. Det är midtempo med refräng som sätter sig, men frågan är om det här också känns för generiskt för folk? Smäll på med mycket pyro så kan det absolut bli farligt.

Mariette Hansson bygger sin One day som en fanfar. Det här kan vara Mariettes bästa låt sen Million years. jag undrar bara om det är för sent? Kommer folk se henne som en potentiell vinnare, eller är hon den typiska finalkandidaten som slutar på nedre halvan där?

Emil Henrohn är nog helt chanslös den här veckan. Men jag älskar den här musikalschlagern vid andra uppspelningen. Den är liksom så dum, som att den skrivits mallad på schlagerlåtarna som tävlade 2000-2004, med rim som staplats på varandra för att det ska låta lyxigt och härligt och festligt, utan någon riktig tanke på innehåll. Den kommer omedelbart läggas på min spellista på lördag!

Axel Schylström gör en pianoplinkande ballad som växer med lite gospelkänsla till något som skulle kunna vara hämtad från The greatest showman-soundtracket. Men det är ett rätt starkt startfält den här veckan, så han behöver verkligen excellera för att ha en chans.

Loreen avslutar sista deltävlingen och det här är ju den artist och låt som alla väntat på, hela säsongen. Det gör pressen på henne enorm. Låten använder hennes röst som ett instrument som bygger upp till en snygg You-ou-ou-ou följt av tattoo-oo-oo-oo-hook. Det här är otroligt snyggt. Men förväntningarna på Loreen är skyhöga. Det finns risk att folk blir besvikna trots att det här nog är årets absolut snyggaste och starkaste låt. Med rätt scenshow borde Loreen kunna golva svenska folket igen.

Smash into pieces Six feeet under är årets enda rocklåt och det här är lagom poppigt (rockigt, då) och direkt med en tydlig refräng.

Markus Larsson sitter intill mig och nämner Linkin Park som referens.

Six feet under går i midtempo och hooken fastnar snabbt. Det här kan absolut bli farligt på lördag.