Lotta Furebäck och Sonja Aldén går igenom numret inför tredje genomsjungningen.

Sonja bär den här låten hela vägen. Fram till det märkliga slutet där allt bara plingar ut på ett ganska märkligt sätt. Men schlagerskadad som jag är gillar jag nu alla veckans bidrag nästan lika mycket.

Jajamensan, katastrofen är avvärjd. Nu lyser alla Sonjas lampor på scenen, äntligen!

Sonja passar på att försöka roa oss i pressen lite genom att köra lite stå-upp i väntan på att få sjunga igen.

– Vet ni hur man får veden till övervåningen? Man eldar upp den. Tack för mig.

Byt inte jobb, Sonja. Byt inte jobb.

Sonja Aldéns scenkläder såg vi redan igår. Vit långklänning täckt i små blommor och ena armen bar.

Efter första genomsjungningen kollar ljudteknikern till Sonjas medhörning. Hon tycks ha lite problem där.

Dags för Sonja Aldén nu. Hon går igenom kameravinklarna med SVT:s nummeransvariga Lotta Furebäck på scenen.

Enligt uppgifter ska katastroflampan, den som inte funkade igår, vara lagad.

Men nu informerar Henric von Zweigbergk att:

– Inte bara en lampa utan alla kommer vara släkta. Kris. Katastrof. Vi kommer repa utan de lamporna.

Så jag gissar att lampproblemet faktiskt inte alls har hunnit lösas. Jobbigt.

Kolla in lite snack med artisterna från presskonferensen igår.

…som alltid får man väl säga. Och har verkligen valt outfit för att matcha med Mello-loggan.

Inför sista genomsjungningen pratar Sonja Aldén igenom numret med SVT:s nummeransvariga Lotta Furebäck.

När Sonja hör ”pass på” tjoar hon till på scenen.

– Wooh.

Hon vet hur man trycker på med rösten och gör det. Sonja gör det hon kan bäst: sjunga. Men slutet är lite konstigt, med pianoklinkande som bara tystnar och där står Sonja medan det klingar ut.

Det här är ett så klassiskt traditionellt schlagernummer att Henric von Zwegibergk inte kan hålla sig för att avsluta hennes rep med orden:

– Tack Sonja, det var som att tiden stått still!

Sonja kommer ge schlagerballad-älskarna något att verkligen ta till sig på lördag. Det här är så klassiskt som det bara kan bli.

Och Sonjas röst och värme på scenen lyfter det här.

Andra genomsjungningen nu. Fortfarande med en trasig lampa. Hur ska det här lampkaoset lösas egentligen?

Skönt kanske att Sonjas rutin gör att hon inte låter sig störas. Eller så kanske det mest är min OCD som kickar in när lampan inte fixas. Gah!