Hade de här killarna haft lite färgglada kläder på sig så hade det här lekfulla numret kunnat ha blivit barnfavorit i år, men jag är osäker på om det funkar när numret blir så svart.
Andra genomsjungningen får Emil upp megafonen i tid.
Det här är ett betydligt mer lekfullt nummer än förra året och killarna har lika mycket energi. Emil sjunger stensäkert.
Henric von Zweigbergk visar upp State of dramas scenkläder för ljusteknikerna. Svart. Svart. Svart.
Medan Emil får kameragenomgång så plåtar Koro av John på scenen mellan genomsjugningarna.
I slutet håller Emil Gullhamn upp den här bensinslangen eller vad det kan vara på scenen. Jag gissar att han ska skuta iväg ett eget pyro där eller nåt sånt. Ska bli intressant att se.
I ett parti ska Emil skrika All we are i en megafon. Men under första genomsjungningen missar scenteknikerna att få fram den så Emil får den i handen när han sjungit partiet klart och ställer den snabbt ifrån sig.
State of dramas Emil Gullhamn har lagt sig till med ett Ola Salo-liknande kroppsspråk på scenen.
Eller så har han alltid haft det, men att det inte syntes i Falling förra året, medan den här upptempo poprocken lämpar sig mer för det uttrycket.
State of drama öppnar direkt med hooken All we are, all we are och det låter som om en skolklass sjunger den. Låten är light barnrock och hooken är tjatigt effektiv.
I pressrummet under andra genomlyssningen snackas om likheterna med One direction och det stämmer nog, med en basgång från U2:s Beautiful day.
Tempot är högre än förra årets låt. Och refrängen lär funka hos barnen om grabbarna släpper till har kul på scenen.
State of dramas All we are är upptempo-radiorock med glad All we are, all we are-upprepning i refrängen.
Det låter nästan som att All we are sjungs av en barnkör. Eller skolklass. Vissa influenser av U2:s Beautiful day möjligen.
Refrängen är ureffektiv, på gränsen till tjatig.
State of dramas Stefan Koro dök nyss upp i hotellreceptionen i träningskläder. Han ångrade sig lite att han inte spände musklerna mer på den här bilderna.
– Jag borde kanske ha visat?
Nästa gång, Koro!