Det här såg jag aldrig igår på repet, men Rickard byter gura efter första versen från akustisk gitarr till elvarianten.

Alltså de här svarta kläderna. Jag är ganska trött på sånt nu. Ett sånt här gäng hade kunnat leka lite med sina outfits utan att tappa i ”trovärdighet” som jag gissar är deras grej.

State of Drama kommer upp på scenen i tid. Men inte deras instrument. Scenteknikerna kommer lommande med gitarrerna efter ett tag.

State of drama har varit ute och åkt skoter nu på morgonen och en av killarna, John, körde tydligen rakt in i ett träd.

Jag fick den här bilden från olyckan, men ingen ska vara skadad.

”Trädet kom från ingenstans” hälsar John via deras presskontakt.

Uppdatering:

Nu får jag info om hur skadad John blev: ”Rodnad på höger skinka”. Hahahaha

Sista genomsjungningen funkar bra för State of Drama, men plötsligt känns det som att Emil blir lite nervös och börjar flacka med blicken och han tappar kamerorna.

Det är också det här sista repet som filmas så att artister och skivbolag kan kolla på framträdandet i viewingroom och utvärdera. Men Emil satte kamerorna bättre i den förra genomsjungningen.

Mellan genomsjungningarna flyger det tydligen gitarrer genom luften.

Bandet står på varsitt fyrkantigt podium som lyses upp i vitt och rött.

Killarna kallar själva sin genre för hårdpop. Jag skulle säga att det är en klassisk rockballad. Kanske skulle den tjäna på lite pyro och effekter på scenen, men det vill inte State of drama ha.

Det här låter bra. Sången sitter och refrängen är effektiv. Men jag tror att de skulle vinna på pyro. Men kamerorna sitter bra.

Extra-pappa Rickard, sångaren Emil som är den som håller ordning och reda, Stefan bakom syntharna är bandets maskot och så John längst till höger som är den eftertänksamme.

Det är bandets egna benämningar på varandra.

State of Drama har själva döpt sin trummis till snygg-Sebastian. Han sitter bakom ett trumset med bandets logga.