Marcus (eller är det Martinus) sprang på Olly Alexander nu på morgonen på sitt hotell och stod och pratade ett tag. Mina kollegor är där för att göra en intervju och fick syn på samtalet.

Och sen dök även Finlands Windows95man upp tillsammans med Henri Piispanen, som ju står för den mesta sången i det finska bidraget.

Så från ett samtal till ett annat blev det i lobbyn på hotellet.

Det ger verkligen en liten extra härlig stämning näär många av artisterna bor på samma hotell under Eurovision. Nu bor ju ett 15-tal av delegationerna på ett och samma hotell, som dessutom sitter ihop med Euroclub och det har defintivit bidragit till en skön, avslappnad stämning mellan deltagarna.

Olly Alexander lever verkligen ut på Eurovision-scenen i sitt nummer. Är det här det mest homoerotiska vi sett i Eurovision nånsin? Jag tror det.

Hans sång är bättre, men när han försöker ta i så låter det fruktansvärt surt tyvärr.

Big 5 och Sverige kommer ju medverka även i semifinalerna i år, men utom tävlan. Olly Alexander låter lite bättre nu än på dagrepet, även om det fortfarande är surt i vissa partier.

Jag tror att det här numret är för mycket musikvideo för att funka toppen i tävlingen.

Nu får vi se Olly Alexander från Storbritannien. Nytt för i år är ju att även big 5-länderna gör sina låtar i semifinalerna, men utom tävlan.

Det här är ett snyggt sjuhelsikes-nummer, men lite av det misstag som Sverige ofta gör, att det är väldigt mycket musikvideo.

Olly Alexander har byggt ett helt eget rum på scenen, som vickas fram och tillbaka i tv-kamerorna, fastän det står still på scenen.

Det här är snyggt, men risken är att det känns för mycket musikvideo.

Och aj, där lät det riktigt illa i sången.

Först i slutsekunderna är han ute i det som känns live på scenen. Det hade behövt komma tidigare.

Det här kanske jag är allra mest nyfiken på att få se på scenen faktiskt. Storbritannien.

Olly Alexander tycks ha byggt upp ett eget rum på scenen, eller om det är en boxningsarena.

Och han kanske själv har kläder på sig, men dansarna tycks ge Slovenien en match i avkläddhet.

Det här är en av mina favoritlåtar i år så det ska bli intressant att se hur det blir på scenen.

Tycker ni er känna igen snäckan, eller solfjädern som Elisa Lindström har bakom sig på scenen?

Kanske för att scenografin dykt upp i Eurovision ett antal gånger. Här exempelvis när San Marinos Valentina Monetta tävlade med låten Maybe i Köpenhamn 2015.

Eller 2017 i Kiev när Lucie Jones tävlade med låten Never give up on you för Storbritannien.

Ganska likt eller hur? Men en bra idé är till för att användas!

Mae Muller har hhaft ngåra riktigt usla rep när jag tänkt att Storbritannien skulle kunna hamna allra sist. Men nu tycker jag att hon åtminstone gjorde hyfsat ifrån sig. Men det blir bottenhalvan i alla fall. En gissning på plats 19 kanske…

Stackars Mae Muller verkar så nervös och obekväm på scenen, trots att hon har så mycket attityd i sina sociala medier.

Det här är en låt som kräver samma självfötroende på scenen som Alessandra eller Noa Kirel har, men det är inte den känslan man från från Mae tyvärr.

Och när hon ska ta i blir det otroligt falskt. Det är inte kul att höra.

Mae Muller är verkligen urkul i sociala medier. Och I wrote a song kändes som en härlig utmanare när den presenterades, en låt som jag verkligen gillar.

Men på scenen fungerar det inte. Mae Muller har inte den pondus, attityd och utstrålning som den här låten hade behövt.

Jag saknar all den girlpower som hon visar upp i sina sociala medier.

Och där sjöng hon riktigt illa också. Aj. Nej. Det finns risk att Storbritannien hamnar på 26:e plats i morgon.

Storbritanniens Mae Muller nu. Jag gillar verkligen den här låten, men det känns som att hon helt saknar självförtroende på scenen.

Det här är en låt som ska osa pondus och styrka, men Mae ser tveksam ut i stegen, och saknar attityden som jag hade velat se här.

Det kanske kan vässas till lite grann, men det självförtroende som den här låten skulle behöva är svårt att jaga fram till på lördag.