Det är Hanna som säger det när de pratar igenom numret efter första genomsjungningen tillsammans med koregorafen Sacha Jean-Baptiste:

– Det kändes som att vi höll på att krocka där.

Som sagt, lite att jobba på.

Plötsligt fylls scenen av sju coola tjejer. Men första genomsjungningen känns rejält rörig. De dansar nästan in i varandra och får inte till de raka linjerna. Det här kommer behöva jobbas på för att inte Pernilla, Hanna och Jenny ska försvinna.

Jenny är ju inte heller nån jätteavancerad dansare och det bryter av där hon bara markerar vissa rörelser som Pernilla och Hanna gör fullt ut.

Hence von Z fortsätter att retas med Pernilla:

– Medans vi väntar, ni kan ju gissa vilket stativ som är till Pernilla.

Och så kör de igång.

Precis när de ska kliva in på scenen bryter Jenny Silver ut i en jobbig hostattack.

Gyllene skor intar scenen. Har någon bett Herreys om tillåtelse?

– Nu väntar vi bara på en jätteliten tjej, retas Henric von Zweigbergk i mikrofonen.

Pernilla Wahlgren är inte direkt känd för att vara först på plats. Och även den här gången var det hon som kom in sist på scenen.

Dags för Swedish House Wives. Och nu har man släpat in en trappa av guldtackor på scenen.

Pernilla, Hanna och Jenny sjunger upp bakom scenen medan dansarna går igenom koreografin tillsammans med koreografen Sacha Jean-Baptiste.

Dansare är Carin Mårtensson och Helena Åkesson plus husdansarna Jessica Klingberg och Eva Kavenstrand. Dessutom kommer Anna Nilsson köra kör i kuliss.

Anton Ewalds Begging har en skön Aoo-slinga i refrängen. Veckans Danny-Saade-Lindgren som absolut har möjlighet att gå vidare med ett coolt dansnummer så länge sången håller. Lite mer anonymt än jag hoppats på från Kempe, som här satsat mer på produktionen än själva låten. Men visst sitter jag och sjunger med innan låten är slut! Jag gillar ju det här.

Felicia Olssons pampiga Adele-ballad med James Bond-vibbar kommer helt handla om hur hon gör sig på scenen. Går hon igenom rutan så är det här kraftfullt och coolt. En Eurovision-ballad som flera östländer gjort bra på sista tiden, men som också Island fått till med Yohannas Is it true och även Maria Haukaas Storeng (som varit med och skrivit den här även om hon bytt ett av sina efternamn till Mittet) när hon tävlade med Hold on be strong.

Joacim Cans vill beskriva sin Annelie som inspirerad av tidig 90-talspop på svenska, men för mig är det här mycket mera Gyllene Tider från tidigt 80-tal, och Anne-la-la-la-la-lie-delen känns absolut mera Ebba Grön när de var som mjukast och trallvänligast. Coolt med folkvistonerna. Livsfarligt på lördag.

När Swedish House Wives, Pernilla Wahlgren, Hanna Hedlund och Jenny Silver kommer direkt efter Cans blir stilbytet brutalt. Öppningen är betydligt mycket coolare än man tänker sig tjejerna. Men refrängen är gladpop med house-produktion. Dock inte lika direkt som jag hoppats på. Och Eric Saade-ljuden mellan refräng och vers gör mig inte särskilt glad. Men det vägs upp av ett lugnt stick, det snygga brejket och schlagerhöjningen! Som gör mig fullständigt fnittrande lycklig andra genomlyssningen.

Att Erik Segerstedt skulle göra countrypop hade jag inte väntat mig, men hans duett med Tone Damli är en framtida radiohit. Tro mig, Hello Goodbye, som handlar om ett one night stand, kommer spelas sönder i vår och sommar.

Louise Hoffsten gör kompetent gitarrock som påminner mycket av hennes tidiga låtar. En 2000-talets Let the best man win med skönt riv i rösten. Det här kommer jag sjunga med i när det spelas på radio, jag komemr gilla det, men jag kommer inte spela det i min iPod.

Rikard Wolff kommer nog dela Sverige. Som han berättade i vår tidning i dag att han ofta gör. Det här är finstämd visa, men de som inte gillar Rikard kommer avsky detta. Jag gillar det, för att det bryter av i tävlingen. Men risken är att det här blir lördagens kisspaus. Men så kommer Sara Isaksson in och låten lyfter igen. Jag hade glömt bort det från första genomlyssningen. Den får en helt annan karaktär med hennes röst till Rikards.

Copacabanana är precis den Sean Banan-låt som barnen kommer älska att se på lördag. Med uppräkningen av massor av kända namn kan vi räkna med att det kommer hända så mycket på scenen att man knappt kommer hänga med. Konfetti i mängder. Men den är inte lika lekfullt direkt som Sean den första banan var förra året. Den känns lite mer beräknande. Och därför mindre kärleksfull. Får se på repen.

Swedish House Wives, Pernilla Wahlgren, Jenny Silver och Hanna Hedlund gör definitivt inte det ni förväntar er!

Det här är långt från schlagerpop. En första refräng där rösterna lagts med filter som gör att de låter autotunade. En glad refräng på det som drar upp tempot ännu lite. Dance-produktionen gör det här till modern housepop.

Men refrängen sitter inte direkt. Det är trallvänligt och glatt, men inte så direkt som jag hade velat. Jag hade förväntat mig att jag skulle älska det här direkt, men det känns snarare lite anonymt.

Oj, där kom schlager-takterna igång. Ni kommer höra en vändning precis före sista refrängen som är en typisk schlagervändning. Och en tonartshöjning! Där lyfte hela låten! Hurra!

Mammagruppen Swedish House Wives har också hittat till Göteborg. Men jag blev förvånad över att de hade ganska liten packning tjejerna. Hanna och Pernilla fastnade först på bild.

Och så Jenny också så klart.