Det var inte många som lämnade vinnaren ifred. Och det var inte heller som att hon ville bli lämnad ifred.

Kalle och Alexander från Tenori var bara två av alla som ville kramas. Och som Cornelia ville krama.

Sista låten blev klassikern, Tommy Körbergs dansgolvssstängare Stad i ljus. Tenori körde för fullt och sjäng med i låten medan Karin Gunnarsson stod intill och viftade till nån kompis att filma. Förstod aldrig riktigt varför hon inte kunde filma själv.

Efterfesten stängde 02 och jag såg några glada som lyckades komma över de sista korvarna från korvmojen.

Men folk ville ju inte sluta fira bara för att efterfesten stängde. Tur då att hotellbaren fortfarande höll öppet.

Förutom Tenori och Malin Christin placerade sig även delar av Lillasyster, Jessica Andersson, Tomas G:son, Jimmy Joker, Scarlet och annat skönt-löst folk i hotellets loungesoffor för fortsatt eftersnack, med kvällens antagligen mest insiktsfulla analyser av vad som gått rätt och fel i årets tävling. Jag lovar att jag tillförde några av de mest djupsinniga kommentarerna. Konstigt att jag inte minns dem så väl idag.

När det till slut blev dags för undertecknad att åka hem trillade Angelino in, precis så där lagom glad och på lyset som man bör vara efter en Melodifestival-efterfest när det dansats på borden, stagedivats och hivats en och annan öl.

Och då hade han till och med hunnit åka in till Stureplan och gå på Spy Bar.

– De tog in oss nån bakväg så vi gick genom köket eller nåt, sa han och skrattade.

Och snodde min keps.

Jag tog den snabbt tillbaka efter att bilden tagits.

Och sen blev det hemfärd. Om efterfestandet också fortsatte på hotellrummen låter jag därmed vara osagt.

Det fanns så klart ett litet uns av besvikelse hos Tenori efter att ha missat avancemang. Men samtidigt märktes det hur roligt de haft under veckan och att de verkligen ville göra det igen.

Kalle Leander och Alexander Grove hittade Ali Jammali på dansgolvet, alldeles lagom tills La stella spelades. Ali skrålade med så högt han bara kunde tillsammans med tenorerna.

Av bilderna att döma är jag inte helt säker på att Alex hängde med i Alis tonart. Men de hade roligt ihop i alla fall.

Jag skulle gärna ha med tenori i tävlingen igen. Och då hoppas jag att de går ännu hårdare in i popera-genren, skruvar det tre varv till och inte nöjer sig med sprutgrädde på toppen utan dessutom stompar dit ett gäng körsbär också!

Jag såg både Kalle Leander och Alexander grove prata med Karin Gunnarsson på festen i natt.

De sa innan att de gärna kom tillbaka och tävlade igen, och jag gissar att de lät Karin veta detta också, antingen indirekt eller rakt ut: ”ta med oss igen!”

Karin Gunnarsson var också med och jublade när Alex och Kalle tog i och sjöng med i kvällens absolut sista låt på, Tommy Körbergs dansgolvsstängare Sstad i ljus. Så hon är nog inte alls oäven.

(Oäven, vilket ord ändå.)

Esperanza och vincero redan i första meningen sätter nivån för Tenoris La stella men det är sista 45 sekunderna som verkligen gör att jag älskar det här.

Det är som gjort för Eurovision. Känns redan Eurovision-klart. De 45 sekunderna borde åtminstone få vara där.

Kalle Leander och Alexander Grove sjunger så jag bara gapar och låten är uppbyggd så den aldrig tar slut och bara dunkar i med extra allt och ännu mer därtill.

Det blir liksom inte mer Eurovisiondramatiskt än så här! Om ni inte fattar det här och röstar det vidare så är det inte mitt fel.

Tenori lyckas få in både vincero och esperanza i första meningen på scenen.

Sen tar de fem synkroniserade steg framåt.

Öppnar på högsta växeln och lyckas ändå stegra därifrån.

Det här är så Eurovision att jag bara kan gapa varje gång. De kan få det tufft ikväll, men oaveett om de går vidare eller inte så kommer La stella spelas på mängder av schlagerdansgolv i decennier framöver.

under de sista 45 sekunderna vill jag bara jubla. och då får vi inte ens pyro på dagens rep.

Tenori har ett enkelt scennummer och både Kalle Leander och Alexander Grove har så mycket scenvana att de sätter det här med lätthet.

Allt fokus på sången.

Och de där fem stegen framåt i första refrängen.

Och så kommer vattenfall-pyrot när det är 45 sekunder kvar och det är ett enda gigantiskt crescendo hela vägen in i mål men också som om det aldrig ska ta slut.

SVT:s nummeransvariga Jennie Widegren går ingenom lite med Kalle och Alexander före tredje och sista genomsjungningen.

Vi får tyvärr inget pyro på det här repet, det får vi vänta på till ikväll.

De ser så avslappnade ut när de sjunger det här och två gånger i låten tar Alexander Grove i så jag nästan skrattar. En av gångerna står Kalle Leander intill och bara ler när han ser Alexander ta i.

Nej, jag tror inte att det här kommer bli Sveriges Eurovision-bidrag. Men oj vad härligt det skulle vara.

Alltså, det här är så Eurovision-härligt så jag blir alldeles varm. Hade det här varit i Talang så hade Tenori tagit hem TV4-tävlingen.

Höär blir det lite tuffare. Men det här skulle behövas vidare i tävlingen.

Oj jäklar. Man får gåshus när Kalle Leander och Alexander Grove tar i i La stella. Jag kan liksom inte sluta gapa.

Det här är Eurovision i både kvadrat och kubik. Tänk om Sverige skulle skicka ett sånt här bidrag. Det skulle chocka Eurovision-fansen i Europa.