Man tjänar inga stora pengar på att ställa upp i Melodifestivalen – åtminstone inte om man ser till den lilla ersättning artisterna får från SVT för sin medverkan.

Men genom åren har flera skivbolag och artister kommit på knep för att mångdubbla Mello-lönen och tvinga SVT att betala betydligt mycket mer än tv-kanalen tänkt sig.

2013 kunde jag och mina dåvarande kollegor Helena Trus och Martin Gustafsson avslöja att varje artist i Melodifestivalen fick ett gage på 12 500 kronor, per gång de framträdde i tv.

Tio år senare har beloppet höjts till 14 500 kronor, en höjning på 16 procent, eller ca 1,5 procent årligen. Inte en superhög löneutveckling får man väl säga.

Det är Uje Brandelius som avslöjar summan, i en intervju med Nöjesguiden.

Den här ersättningen får artisterna alltså för sitt framträdande i Melodifestivalen under sändningen. De får ingen ersättning för genrepen inför publik, de får inte heller någon ersättning för repetitionerna i arenan, eller de månader av förberedelser som de ofta lagt ner på sina scenshower, inklusive många många många timmar i replokaler, ofta med koreografer, dansare och kör.

Om artisterna sen går vidare till semifinal eller final så får de ytterligare ersättning, samma summa för varje framträdande i tv-sändningen.

Om man är ett band så får varje medlem samma belopp, Elov & Beny fick alltså 14 500 kronor vardera för förra veckans semifinal.

Varje akt får också en summa från SVT som kan användas för så kallade scenförhöjande effekter. Det kan vara pyroteknik, scenografi, tungrök, speciella ljuseffekter, trumset på scenen.

2021 kunde jag berätta att summan som varje akt fick 120 000 kronor i så kallat nummerbidrag. Det kan låta mycket, men i de allra flesta fall måste skivbolagen, eller i vissa fall artisterna själva, skjuta till betydligt mycket mer pengar för att få ihop till Mello-ekonomin. Vad det är som kostar så förbaskat mycket kan ni läsa mer om här.

De 120 000 kronorna i nummerbidrag går inte till artisterna, utan fås bara mot kvitto över vad som faktiskt kostat och varje kostnad måste också godkänna av SVT. Så det går inte att köpa in bullar till repetitionerna, en snygg kostym till efterfesten eller ta pengarna i lön.

Men skivbolagen och vissa av artisterna har kommit på ett sätt att ändå kringgå SVT:s regler kring den ersättning varje artist får för att försöka maximera summan som SVT tvingas betala ut och få åtminstone lite bättre ekonomi i sin medverkan i tävlingen.

Tricket är att om man har en kör med på scenen, eller dansare som agerar band, så dras deras lön från de 120 000 kronorna i nummerbidrag. Men om man däremot faktiskt är ett band så får varje bandmedlem istället ersättningen på 14 500 kronor.

Så Eden Alm, som tävlar denna vecka och har med sig fem musiker på scenen får se pengar från sitt nummerbidrag försvinna iväg för att täcka gitarristen och stråkkvartettens ersättningar. Medan hon får ersättningen 14 500 kronor.

Panetoz däremot kan räkna hem 14 500 kronor gånger fem, det vill säga 72 500 kronor.

Men, man kan väl inte påverka om man är ett band eller inte, frågar ni er kanske? Det är där tricket kommer in. För där har vi sett artister lösa detta. Patrik Isaksson exempelvis, tävlade 2006 med låten ”Faller du så faller jag”. När han två år senare var tillbaka i tävlingen ställde han istället upp som Patrik Isaksson & Bandet. På det sättet blev hans kompband plötsligt en del av artisterna på scenen och de kunde räkna hem ersättning för alla bandmedlemmar på scenen.

Thorsten Flinck gjorde likadant (eller snarare hans skivbolag som var de som skulle räkna hem ekonomin i det hela). När han tävlade med ”Jag reser mig igen” var det som Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern och bara vips så där, så kunde skivbolaget räkna hem ersättning för bandmedlemmarna också, i sin budget.

Så kan man göra för att försöka kringgå SVT:s ersättningsregler alltså. Och kanske var det anledningen till att vi såg Arc North på scenen förra veckan, tillsammans med Jon Henrik Fjälgren och Adam Woods, även om jag inte riktigt tror det. Han var nog mer sugen på att få bli lite mer publik, bara.

Thorsten Flinck efterlyser bilskjuts i sina sociala medier.

Estradören petades från Mello, men han har ju massor av andra projekt så klart, men varken bile ller körkort och behöver nu få hjälp att ta sig till ett av sina andra uppdrag, att döma av hans inlägg.

Företräde ges till teaterintresserade som kan förvänta sig lite smaskigt scenskvaller i gengäld för skjutsen. Men det behöver också vara någon som inte tycks ha problem med att man röker inne i bilen…

Ojsan, där ändrade SVT ändå. Nu nämns Thorsten Flinck i sändningen. Det var väl fint tycker jag.

Thorsten Flinck ligger fortfarande kvar i Mello-appen för många användare. Det lär ställa till med en hel del förvirring ikväll.

Det krävs nämligen att du uppdaterar appen för att Thorsten ska bytas ut mot Jan Johansen.

Så för att byta Thorsten mot Janne behöver ni alltså se till att uppdatera era appar.

Även inför att Jan Johansen ska gå upp på scenen undviker SVT att nämna Thorsten Flincks namn, artisten som Jan Johansen kallats in för att ersätta.

– Jan kom för tidigt till en musikstudio för 25 år sen och fick en låt som var tänkt åt en annan artist. Sen dess har han för alltid varit en del av våra hjärtan. Nu är det dags igen, av en slump, med en låt som egentligen var tänkt åt en annan artist, säger Linnea Henriksson från scenen.

Programledarna lyckas skämta med Thorsten Flinck om han sdiskning, utan att ens nämna honom vid namn.

Lina Hedlund har en för dagen ny replik där hon säger:

– Vi måste bara ta upp en sak det här som alla ghar pratat om hela veckan, vi msåte ta upp elefanten i rummet. Alltså David vad har du på dig? säger Lina Hedlund.

Sen följer Linnea Henriksson upp:

– Allt är inte precis som vanligt, för Jan Johansen halkade ju liksom in här i veckan på ett Sean Banan-skal, säger Linnea Henriksson.

Linnea påar Jan Johansen återigen utan att nämna Thorsten Flinck.

– För 25 år sen var han för tidig till studion och då fick han en låt som var ämnad åt en annan artist. och det var ju lite på samma sätt i år. Ibland blir saker inte alltid som man tänkt sig, säger hon på scenen inför Jan Johansens sång.

Nu får vi lyssna på alla låtar en gång till. Jag sammanfattar intrycket från andra lyssningen i det här inlägget som jag uppdaterar vartefter.

Klara Hammarström gör ganska skön Shakira- och J Lo-pop som känns lite för generisk även vid andra lyssningen. Det händer väldigt lite i låten, men den är uppbyggd med tydliga danspartier som skulle kunna väcka liv i scenshowen.

Det är som sagt Thorsten Flincks version av Miraklernas tid vi får höra, inte Jan Johansens. Det är teatralt och pratat och mer åt vishållet inte alls den där typen av stor ballad som vi är vana att Janne gör. Men jag gillar att låten har flera höjningar, det väcker liv i den och jag gillar verkligen refrängens ”jag ger mig jag ger mig jag ger mig till slut, jag är besegrad”.

Dotter blev verkligen snuvad på succé förra gången hon var med och tävlade med kritikerfavoriten Cry 2018. Men Bulletproof är betydligt mindre direkt, med en vers som inte tar tag i mig vid andra lyssningen heller. Men refrängen sjunger jag med i.

Mendez feat Alvaro Estrella gör en latinopartylåt som äntligen sparkar igång schlagerfesten på lördag. Trist att det ska dröja till låt fyra. Förvånad över att så mycket av versen är på spanska. Men Mendez vill väl säkra ännu en hit i Sydamerika i första hand.

Linda Bengtzing kan absolut ta sig vidare den här veckan. Hennes Alla mina sorger börjar vemodigt, men sparkar igång till refrängen. Jag saknar visserligen det där schlaget i magen, även vid andra lyssningen, men i andra refrängen är jag ändå lite med på tåget. För låten växer och blir svulstigare genom sina tre minuter.

Paul Reys lite deppiga Talking in my sleep är låten man vill lyssna på när man gråter ensam i sängen, men också när man åker bil i innerstan och vill sjunga med i en stark refräng. Det här kan absolut bli hans stora genombrott i Sverige.

Anna Bergendahl kommer perfekt efter Paul Rey med glädje och driv i sin Kingdom come. Ja, det här är den låten man kommer sitta och vänta på tills man får höra den. Och jag tror inte nån blir besviken. Abba-piano och country-gitarrer och Annas sköna röst är en perfekt trio. Och refrängens ”My kingdom come and on and on” är väldigt effektivt. Jag gillar’t.

Ja, där har vi lyssnat på alla låtarna två gånger. Nu ska jag och Markus spela in tv som kommer till er strax.

Vi får alltså höra Thorsten Flincks version av Miraklernas tid. Det här är estradör-visa med talade textrader som ska passa Thorstens spruckna röst. För Mello-referenser kan vi nämna Björn Kjellman och Rikard Wolff.

Jag tror att jag faktiskt kommer kunna gilla den i Jan Johansens version. Han har höjt den ett tonsteg och låten höjs också vartefter låten pågår. Några höjningar är riktigt Eurovision-mässiga, även om det inte resulterar i några stora sångutfall i Thorstens fall.

Jag gillar refrängens ”jag ger mig jag ger mig jag ger mig”.

Thorsten Flinck kickades från Mello på grund av att han står åtalad för brotten olaga hot och skadegörelse.

Men det finns ingenting i Melodifestivalens regler som säger något som helst om en artists brottsliga förflutna eller vad man får, eller inte får ha gjort.

När vi frågade Melodifestivalens projektledare Anette Helenius i söndags vad som gjorde att man inte tyckte att Flinck kunde tävla samtidigt som man låtit andra deltagare med gedigna belastningsregister ställa sig på scenen så hänvisade hon till SVT:s värdegrund.

– Det är inte med i Melodifestivalens eget regelverk, utan det är SVT:s grundvärdering och egen policy, så det har säkert funnits under flera år sa Anette Helenius då.

Men den där värdegrunden är inte nedskriven på papper. Allt är istället, som det nästan alltid är med SVT i allmänhet och Melodifestivalen i synnerhet, något som bestäms på känsla och för att undvika obehag, typ.

När vi bad SVT att få ta del av deras värdegrund, policy eller stadgar som Melodifestivalens redaktion alltså säger sig ta stöd i fick vi istället följande svar från presschefen Camilla Hagert.