Jag kommer inte till Göteborg förrän imorgon tyvärr, men mina kollegor Lotte Fernvall och Natalie Demirian är på plats.

De har hunnit träffa Loulou LaMotte och Tone Sekelius så jag kan bjuda på lite snygga bilder på dem.

Tone var måttligt nöjd med sitt rep, enligt Natalies rapport. ”Det gick skit”, säger hon.

Men jisses, vad sysslar SVT med? Först stänger de ute oss från torsdagsrepen så att vi inte själva kan se repetitionerna och rapportera hur saker ser ut och låter.

Sen ska de skicka ut klipp till oss med artisternas sista genomsjungningar. Och nu när det klipp vi fick se från Tone Sekelius rep inte var till hennes fördel tycks högljudda protester från hennes team ha gjort att SVT fallit till föga och laddat upp ett nytt klipp med henne.

”På grund av tekniskt fel publicerades först fel klipp”, skriver SVT på den stängda press-sajten som bara är till för oss ackrediterade journalister.

Tillåt mig gapskratta.

Det tekniska felet kändes mer som problem med tonerna skulle jag vilja påstå. Men eftersom vi inte får vara på plats så går det inte att avgöra om SVT är sanningsenliga här eller om det faktiskt varit något ”tekniskt fel”.

Speciellt som jag hörde från kulisserna att skivbolaget varit sura över att just det klipp vi fick se var det som laddats upp. Men det beror ju på att det vi fick se inte var särskilt fördelaktigt.

Det nya klippet då, hur låter det? Lite bättre kanske. Som om man mixat ner Tones sång i förhållande till musiken. Men hon sätter fortfarande inte tonerna i slutet och skivbolaget borde fortfarande se till att man stryper hennes mikrofon där och låter kören i kuliss säkra sången.

Oj, nu har jag tittat och lyssnat på Tone Sekelius repklipp några gånger och det är tyvärr som både jag och Markus Larsson befarade. Hon behöver en kör i kuliss som tar de svåra partierna.

När pyrotekniken kommer in i slutet av låten ska hon också ta i, men där missar Tone Sekelius tonerna helt. Det är så falskt att det gör ont i öronen och sen fortsätter det precis så resten av låten.

Enda lösningen här är att helt strypa hennes mick och låta antingen Lars Säfsund som är hennes kör i kuliss, eller Louise Wallentin som är med på scenen och både dansar och körar, ta Tones sluttoner. Annars är jag rädd för att det här inte går att rädda.

Jag minns förra året när vi fick se det första repklippet från Tone Sekelius när hon tävlade med My way, då tappade hon helt bort sig och slutade sjunga, medan kören i kuliss fortsatte att leverera hennes sång så det lät perfekt. Så skulle man och behöva göra här. Låt kören ta tonerna så kan Tone fokusera på scenshowen.

För Tones skull kan man hoppas att fansen som älskar henne från förra året redan röstat slut på sina röster när slutet kommer, för ingen skulle nog vilja rösta om hon avslutar så här svagt även på lördag.

Men det är ju också flera dagar och rep fram tills dess, så det kommer inte vara några problem att få ordning på.

Jag förstår tänket med Tone Sekelius som sval skönhet som pratsjunger sig igenom de flesta av partierna i Rhythm of my show medan dansarna runt henne står för det sexiga, utmanande i mer avancerad koreografi.

Men i det repklipp vi får se är Tone tyvärr helt uttryckslös i ansiktet i närbilderna. Där vill man se glädje, leenden, känmslor och det ser vi inget av under torsdagsrepet tyvärr. Får se om hon kan bli mer uttrycksfull till lördagssändningen, eller om hon avsiktligt vill vara helt neutral i ansiktet.

Nu har bilder och klipp från repen börjat trilla in så jag vi får se sista genomsjungningen av Tone Sekelius första rep på scenen.

Det verkar som att hon repar i sina scenkläder redan idag. Tone börjar ensam på scenen och det är ett väldigt mörkt nummer, kläderna går i svart och ljuset är mörkt blått, lila och rosa med eldsflammor i samma toner på led-skärmen.

Dansarna Lisa Arnold, Lamin Camara Holmén, Kenny Lantz, Kim Pastor, Mateo Cordova Pomo och Louise Wallentin kommer in i mitten av första versen och Tone har Kylie-smart vissa poser och steg som gör att hon markerar koreografin, men låter dansarna stå för de avancerade stegen.

Känslan är cool-klubbig, men jag är rädd för att det kan kännas lite för mörkt, även om vi får pyro i slutet.

Två av akterna den här veckan har maxat uppställningen på scenen. I Melodifestivalen får man ju vara totalt åtta personer på scenen (inklusive kör i kuliss) och dessutom ha kören förinspelad. Huvudstämman måste dock framföras live, på eller bakom scenen.

Viktigt att tänka på är att de som maxat på detta sätt måste tänka om till Eurovision, där man visserligen numera får ha förinspelad kör, men också bara vara max sex personer totalt.

De två akter som maxar är Tone Sekelius och Elov & Beny. Tones uppställning består av husdansarna Lisa Arnold, Lamin Camara Holmén, Kenny Lantz och Kim Pastor, ytterligare en dansare, Mateo Cordova Pomo. Dessutom Louise Wallentin som både dansare och kör på scen och Lars Säfsund som kör i kuliss.

Elov & Beny har också med sig tre av husdansarna, Lisa Arnold, Kenny Lantz och Kim Pastor och dessutom tre i kör, som slipper gömma sig i kuliss den här gången, Åsa Bergfalk, Simon Lingmerth och Lars Säfsund.

Jon Henrik-gänget har nästan maxat sin uppställning med totalt sju pers med i numret. Förutom Fjällgren, Arc North och Adam Woods så ska också dansaren Johanna Albertsson medverka på scenen. I kulissen körar Tobias Lundgren, William Segerdahl och Lars Säfsund.

Det blir ”Idol”-bekanta William Segerdahls Mellodebut, även om det sker i kulissen. Han har ju också varit med och skrivit låten.

Men han är inte det enda kända ansiktet som gömmer sig i kulissen den här veckan. Även EMD:s Mattias Andréasson (även han med sitt ursprung i ”Idol” och även som soloartist) kommer att köra i kulissen på Rejhans nummer. Matte har ju varit med och skrivit Rejhans låt tillsammans med parhästen Albin Johnsén.

Nu får vi höra alla låtar spelas upp en gång till. I bättre ljudkvalitet, tack gode gud. Jag kommer uppdatera det här blogginlägget med intrycken från en andra uppspelning.

Tone Sekelius Rhythm of my show är riktigt snygg klubbpop, med ett drop i hooken där hon pratsjunger låttiteln. Budskapet om att vara sig själv och styra sin framtid känns igen från förra året och om de får till scenshowen till det här och bjuder tittarna på något som känns spektakulärt som förra året så bör det här bli en farlig finalkandidat. Smart också att låten lagts i tonarter där Tone kommer komma fram på ett bra sätt.

Loulou Lamotte gör Inga sorger och det är glad schlagerpop som inte riktigt fångar tag i mig mig vid andra lyssningen. Den bygger snyggt, men refrängen är inte så effektiv som jag hade velat. Och så saknar jag att det inte finns riktigt utrymme för Loulou att ta is så där som hon gör så himla snyggt. Men ni vet ju också att jag ofta ändrar mig fullständigt från uppspelning till sändning. Vi får se vad jag säger efter torsdagens rep också.

Rejhan sjunger Haunted och känslan vid uppspelningen är att det här riskerar att bli anonymt. Låten är fin, men utan tydligt id. Det här kommer hänga på att Rejhan gör en Bishara och griper tag i tv-tittarna med sitt framträdande så det inte går att motstå att rösta.

Elov & Beny gör exakt vad de ska göra i sin Raggen går. Med visselhook dessutom. Jisses. De sjunger om en ”brud” som tatuerat sin förra snubbes namn, de sjunger om sex i en Amazon och att ha rostad lök till sin korv med bröd. Det här är bonnigt och dumt och härligt och knäppt och jag skakar på huvudet åt texten, men kan inte låta bli att både skratta och sjunga med. Snoreffektivt och kommer absolut att bli en hit. Här tror jag att de kommer tjäna mest på att gå till Semifinal så att deras låt får släppas direkt. För att det tar sig vidare är jag säker på vid uppspelningen. Får se om jag ändrar mig efter repen.

Victor Crones Diamonds är upptempo edm-pop som är snygg, men också anonym. Det här hade kunnat sjungas av rätt många andra artister. Säg Robin Bengtsson, Paul Rey, Måns Zelmerlöw, Mattias Andréasson, och det hade låtit ungefär likadant. Generiskt helt enkelt. Den kan absolut ta sig vidare, för det är effektivt, men framför allt kan den hitta sin plats på reklamradiostationernas spellistor, för det är också oförargligt och inget som gör att man vill byta kanal.

Eva Rydberg och Ewa Roos gör mig lite besviken. Deras Länge leve livet känns som en mellanakt. Det är en revykuplett, men tyvärr utan humorn och den gnutta finess som ändå fanns i Rena rama ding dong. Visst kan det här bli roligt på scenen, när de här två damerna släpper loss. Men det ska till något otroligt extra för att dessa ”queens of the night” ska ta sig vidare den här veckan.

Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods och Where You Are (Sávežan) är effektiv jojk-edm. Jon Henrik kommer få publiken att rösta. Om Adam Woods kan leverera sången och känns säker på scenen lär det här segla till final.

Så där, det var den uppspelningen. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv så ni får höra vad han tycker också. Det kommer på Aftonbladet under dagen.

Först ut är Tone Sekelius med Rhythm of my show och det här är något helt anat än det hon tävlade med förra året.

De som önskat en ny gammelschlager kommer bli besvikna.

Det här är modern klubbpop, men det gör det inte dåligt. Bara annorlunda än vad man kanske förväntat sig. Jag tycker att det är riktigt bra. Låttiteln pratsjungs och det är bra för Tone har ändå lite begränsade röstresurser. Det här kommer hon klara snyggt.

Det här är inte dåligt alls. En bra öppning på årets turné.

Ljudet är verkligen dåligt i vår uppspelning får jag säga. Och nu är det en journalistkollega som påpekar att vi får en otroligt dålig bild av låtarna när inte ens tempot går rätt heölt och hållet i låtarna.

Nu blev det bestämt att vi kommer att få höra låtarna en gång till efteråt uppspelat på ett annat sätt, för bättre kvalitet.

Tone Sekelius var inte en av dem som gick vidare. Hon dansade till tidig morgon efterfesten.

Och alla ville dansa med henne.

Och inte var väl jag sämre. Klockan 03:58 blev det här den sista bilden jag tog på efterfesten.

(Men tror ni att firandet var slut för det? Vi har ju en hissfastnar-episod att klara av också…)

Ser ni er själva i vimlet? Jag er i alla fall bara Tone Sekelius!

Och när My way spelades bilades det snabbt en ring kring henne.

Och hennes vänner hissade henne dessutom. Att döma av den här minen, kanske lite oväntat och mot hennes vilja.