Det är mycket fixande och trixande på scenen för att Tone Sekelius klänning ska komma på plats ordentligt. 42 meter tyg.

Och till ikväll har hon bytt frisyr från gårdagen då hårförlängningarna fick henne att se ut som en Real Housewives of New Jersey.

Nu strular klänningen för henne och dansarna syns i tv-bilden när de fortfarande försöker slita den av henne.

Så ska det inte vara.

De får slita för att få av trenchcoaten.

Men det märks att Tone byggt upp självförtroendet under repen. Hon låter sig inte påverkas av strulet utan fortsätter att leverera.

Sången är svajig, men jag tycker att hon äger det här på scenen. Snyggt!

Tone Sekelius samlar sig på scenen i världens största trenchcoat.

Det känns som hon kanske tar det lite lite lugnare idag än hon gjorde igår kväll. Men hon känns lugn, det stirriga från tidigt i veckan är borta.

Lyckas hon hålla nerverna lugna även med publiken ikväll så kommer det här bli bra. Och nu tycker jag att sången håller bra. Tone har bra stöd från kulissen där Dea Norberg och Lars Säfsund körar.

Jag är barnsligt förtjust i den här marschschlagern (det blev många konsonanter i sträck).

Nu har Tone Sekelius fått rejäla mängder löshår också. Jag är inte säker på att den här Real husewives-frillan faktiskt tillför något positivt till framförandet.

Men självförtroendet är betydligt bättre än igår. Skräcken är borta ur ögonen och hon ser ut att ha roligt på scenen.

Sången är fortsatt svag, men självförtorende är bra på att maskera sånt.

Hon ler stort när låten är över. Lättad över att ha presterat, tror jag.

Opin-i-on och mill-i-on är orden som fastnar i Tone Sekelius My way, eftersom ingen som är uppväxt med engelska som modersmål skulle uttala orden så som det görs för att passa in i melodin i Tone Sekelius låt.

Men det är en bagatell när hon över natten verkligen har växt in i låten.

Sången är fortfarande lite svag och vi vet ju att det är Dea Norberg och Lars Säfsund som tar det mest av tonerna i kulissen, men det här flyger på ett helt annat sätt nu.

Och att kunna ta den här trappan, i de höga klackarna, med huvudet högt. Sjukt imponerande.

Det går en hel del tid åt till att få på Tone klänningen igen.

Jag tror att hon skulle må bäst av att repa sången och numret och lägga tid där.

Men samtidigt behöver det här numret sitta för att allt ska funka. Men det blir också bara två genomsjungningar när tiden går åt till annat.

Dags för Tone Sekelius nu. Och hennes 42 meter trenchcoat. Skräcken som lyste i hennes ögon i det repklipp vi fick se från torsdagen är inte där nu. Skönt. Hon känns betydligt säkrare nu.

Nu är det plötsligt kaxigt, med styrka och pondus.

Liamoo kör presskonferensen i delar av sina scenkläder idag.

Niello och Lisa Ajax.

Samira Manners.

Alvaro Estrella.

Browsing Collection.

John Lundvik.

Tone Sekelius.

Nu har jag hunnit prata med Tone Sekelius efter hennes rep också. Det märktes att hon var allt annat än nöjd. Hon beskrev det som att hon haft en stressig dag som gjort att hon inte haft tid att sjugna upp ordentligt och att det också strulat med hennes scenkläder på scenen under repet som också gjorde henne stressad.

– Jag hade en intervju och fick sen springa in till Globen och upp på scenen direkt och hann inte sjunga uipp. Och så var det lite saker som hände på scenen som gjorde att jag blev fett stressad, säger hon efter repet.

Men nu ska hon se till så att hon under fredagen och lördagen får mer tid till att hitta lugnet före repetitioner och sändning och mycket tid till att sjunga upp också.

– Jag brukar bara vilja sätta mig ner och sätta in jättelugn musik i öronen och bara andas och försöka hitta ett lugn. Stress funkar inte jättebra med mig och min hals är inte heller särskilt mycket vän med stress för då blir den spänd, säger hon.

I ett instrumentalparti kliver Tone Sekelius ner från huvudscenen och går över till satellitscenen för att avsluta där tillsammans med stråktrion.

Men Tone snubblar och kommer av sig i det klipp vi får se. Hon skrattar till och fortsätter, men det är lite jobbigt för henne för det hörs ingen skillnad i sången.

I kulissen står Dea Norberg och Lars Säfsund (som också var Anton Ewalds kör i kuliss förra året) och det blir uppenbart för alla oss i pressen att den mesta av sången faktiskt sker i kulissen här.

Tone Sekelius gör liksom en Anton Ewald redan på repet här. Förhoppningsvis döljs det bättre för tv-tittarna på lördag, för Tones skull i alla fall.

Självförtroendet växer genom numret och hon ser ut att vara mindre nervös halvvägs genom låten. Men också otroligt lättad när låten väl är över.

Tone kommer få behöva kämpa för att hitta självförtroendet ordentligt till på lördag för att kunna vara avslappnad och njuta av sitt framträdande.

Tone har en enorm trenchcoat på sig på scenen, det har gått åt 42 meter tyg för att skapa den här gigantiska kreationen. Det måste vara första gången vi får se en trenchcoat med släp.

Med på scenen är också husdansarna Lisa Arnold och Kenny Lantz som vid sidan av Tone gör ett balettliknande dansnummer. Och så en liten stråktrio, Adrian Kaufeldt på cello och Elin Thorsell och Petra Wahlgren på fiol.Det är oväntat och snyggt.

Och givetvis döljer Tone Sekelius något under trenchcoaten.

Den delas i två delar och slits av henne, något som enligt min åsikt borde synas i bild för att bli en snyggare effekt och reveal, iställer för att göra det utanför tv-bilden.

Det skulle också bli en tydligare symbol för att att kliva ut i sina ”true colours” som hon sjunger om.

Under har Tone Sekelius en snygg mörk långklänning i sammetstyg (tror jag) med rejält hög slits och bara axlar.