Mellan genomsjungningarna går Mari Ryberger igenom kamerorna med sångaren Jon Kleppenes.

Även andra omgången känsn det som att han blir lite stirrig när han letar efter kamerorna. Kanske läge efter det här repet att plocka bort en del kameror så grabbarna får fokusera på att bara köra låten.

Basisten visar att det verkligen är en ståbas han spelar på genom att klättra upp på den och fortsätta lira en hel vers typ.

Visst är det Martin Lindahl som klättrat upp där på basen, eller har jag fel? Hjälp mig, Top Cats-fans.

Top Cats har ett par blåa och ett par gula kvinnoben i klackskor som går på LED-skärmarna bakom dem. Deras logga återkommer dessutom både på trumsetet, LED-skärmarna och på en matta på golvet.

Det här är väldigt mycket Playtones förra året, men kanske mindre lekfullt och mer på riktigt på nåt sätt.

Sångaren Jon missar en del kameror och flackar med blicken under första genomsjungningen. Men han har ju några rep på sig innan det verkligen behöver sitta.

Top Cats gör exakt det man kan förvänta sig. Det här är rockabilly efter formulär 1A. Lika delar Elvis, Brolle och Playtones som går att dansa snabb bugg till. Oh oh baby doll.

Och man lyckas dessutom få in ett Don’t be cruel i andra versen. Inte min kopp te, men oerhört effektivt och definitivt en skrällkandidat till finalplats på lördag, lex Playtones.

Baby Doll doll doll, rock n’ roll roll roll. Enkelt så man fnissar åt det i pressrummet.

Veckans suddigaste bild hittills. Och jag som tänkt använda den här bilden för att plugga in vem som är vem i Top Cats.

Från vänster: Fredrik Lilja, Robert Jansson, Jon Kleppenes, Martin Lindahl och Olle Sätterström.

BIlen står av någon anledning i artisthotellets lobby:

– Den har en sämre motor än en gräsklippare, säger en av Top Cats-killarna.

Jag försökte få skivbolaget att lova dem bilen om de vinner, men det ville inte deras skivbolag gå med på. Inte i det här läget i alla fall…