22 snälla på tre minuter
av
Nu räknade jag till 22 snälla totalt i Carolines låt. Den är lika fin nu som sist. Hon gör den precis sådär hjärtskärande Janis Joplin-aktigt som förut. Känns som att hon faktiskt upplevt det hon sjunger om.
Nu räknade jag till 22 snälla totalt i Carolines låt. Den är lika fin nu som sist. Hon gör den precis sådär hjärtskärande Janis Joplin-aktigt som förut. Känns som att hon faktiskt upplevt det hon sjunger om.
Caroline af Ugglas repar sist av artisterna på torsdagen. Hon repar i en kjol som får mig att tänka på Jill Johnsons Crazy in love-outfit från 2003.
Till den har hon sina turkosa stövlar som hon hade redan i Göteborg.
Hon sjunger en gång och frågar sen:
– Är vi klara?
Nej, du ska köra tre gånger till Caroline.
Det innebär att hon dessutom ska säga SNÄLLA 60 gånger till om Hence von Z:s beräkning på 20 snälla i låten stämmer.
Mellan genomsjungningarna trallar Caroline på en gammal John Denver-låt om jag inte hör fel. You fill up my senses.
Äntligen kommit till artisthotellet och checkat in. I repan mötte jag det här gänget.
Scotts har precis haft sina första rep i gympasal och Caroline af Ugglas är där i detta skrivande nu och repar. Onsdagens rep får man ju inte göra på scenen utan de genomförs tillsammans med kör och koreograf i en gymnastiksal.
Scotts kommer behålla sitt nummer men ändra en del i det som visas på LED-skärmarna på scenen, berättade Camilla Bjering som har hand om grabbarna på skivbolaget Warner. Det ska passa bättre in i texten istället för de såpbubblor som seglade förbi bakom killarna i Göteborg.
Ni som lyssnat på Caroline af Ugglas Joplintolkningar känner igen soundet. Jag diggar speciellt den banala texten. Känns som en direkt översättning från engelska, precis som i hennes Joplintolkningar.
På genrepet lottas alla moment, övervakade av skivbolagen för att ingen ska kunna fuska. Det här gör man för att allt ska kunna repas så realistiskt som möjligt. Ingen ska veta vilket nummer som ska göras i ordning för under omsjungningar etc.
Första lottade ”finalisten” blir Caroline af Ugglas som får sjunga om sin låt.
Lite förvirring i manus uppstår och det är här det finns risk för strul även ikväll. De här momenten går ju inte att perfekt repetera eftersom Petra inte får veta vem som vinner eller vilka som blir finalister förrän hon får besked om det i sin hörsnäcka.
I hetsen blir Petra förvirrad över var hon ska titta och vilka delar av manus hon ska köra. Nu får hon rätta sig under repet. Inga stora missöden, men om fler saker går snett ikväll kan det bli ett smärre kaos.
Inte lika höga applåder för Ugglas som för Alcazar.
Jämfört med förra gången Caroline af Ugglas var med i tävlingen har hon tagit det här på större allvar. Nu sätter hon kamerorna och lever ut hela sitt register i den här känslosamma balladen med Janis Joplin-touch.
Caroline af Ugglas är en sån skönt udda fågel på scenen. Hennes ballad kan gripa tag i en, eller lämna andra helt blanka. Texten känns som en rak översättning från engelska och jag älskar det banal i uttrycket.
Nu har hon dessutom koll på kameravinklarna ordentligt och tar i med hela kroppen när hon sjunger.
Publiken gillar det också. En rejäl applåd på genrepet.
Caroline af Ugglas är mer fokuserad på scenen idag. Hon tar i från tårna i sin ballad Snälla, snälla och har en rätt nertonad klädsel. En snygg gräddvit klänning och ett par turkosa gummistövlar.
Till vänster står hennes röda vattenflaska som hon haft med sig överallt sen hon kom hit till Göteborg. Jag undrar om hon faktiskt tänker ta med sig den på scenen även under framförandet. Får se ikväll på genrepet…
Trus tjafsar en massa här nedan men Caroline har verkligen problem på scenen. Efter andra genomsjungningen vill hon sänka låten ytterligare. Dessutom är hon ofokuserad och frågar mitt i låten vilken kamera hon ska titta i och undrar om hon inte ska titta in i krankameran.
Hennes make och medkompositör Heinz Liljedahl stegar fram till scenen och försöker få kontakt med Caroline och koreografen Vera Prada för att säga sin mening och studiomannen Henrik von Zweigbergk är också med på scenen för att försöka reda lite ordning.
För att vara ett nummer där Caroline står alldeles ensam på scenen så blir det plötsligt en väldans massa kockar som tycker och tänker mitt i den ofokuserade repetitionen.
Vad då?
Vad det inte en del av låten?
Ja menar, hon pratar ju sig igenom hela numret.
/Trus