Det här är en så otroligt fin liten visa som Uje gör.

Jag blir glad över att den är med i Melodifestivalen och jag har väl ändå accepterat att scenshowen är som hämtad från alla Östtyskland-museer jag besökt i Berlin och på andra platser i Tyskland.

Det känns till och med lite charmigt.

Ujes sambo Therese Hörnqvist är med på scenen och körar.

Mellan genomsjungningarna är SVT:s nummeransvariga Jennie Widegren uppe på scenen och går igenom numret med Uje.

Nu har Uje Brandelius kommit in och man har riggat i ordning hans orangefärgade kök på scenen.

Han har problem med rösten och det hörs att han är raspig när han sjunger.

Uje sjunger rakt in i en och samma kamera hela tiden. Den är också försedd med en klassisk teleprompter där han kan läsa låttexten medan han sjunger. Smart.

Under artistpresentationen på dagens presskonferens får vi höra att Uje Brandelius behöver vila rösten och därför möjligen kommer lämna presskonferensen lite tidigare.

Uje Brandelius skippade välkomstfesten. Schlager-Stina berättar att det spekulerades på festen att han kanske kände sig lite krasslig och därför höll sig på hotellrummet igår. Uje lider ju av Parkinson. Hans sambo Therese som körar i numret var dock på minglet.

Man tjänar inga stora pengar på att ställa upp i Melodifestivalen – åtminstone inte om man ser till den lilla ersättning artisterna får från SVT för sin medverkan.

Men genom åren har flera skivbolag och artister kommit på knep för att mångdubbla Mello-lönen och tvinga SVT att betala betydligt mycket mer än tv-kanalen tänkt sig.

2013 kunde jag och mina dåvarande kollegor Helena Trus och Martin Gustafsson avslöja att varje artist i Melodifestivalen fick ett gage på 12 500 kronor, per gång de framträdde i tv.

Tio år senare har beloppet höjts till 14 500 kronor, en höjning på 16 procent, eller ca 1,5 procent årligen. Inte en superhög löneutveckling får man väl säga.

Det är Uje Brandelius som avslöjar summan, i en intervju med Nöjesguiden.

Den här ersättningen får artisterna alltså för sitt framträdande i Melodifestivalen under sändningen. De får ingen ersättning för genrepen inför publik, de får inte heller någon ersättning för repetitionerna i arenan, eller de månader av förberedelser som de ofta lagt ner på sina scenshower, inklusive många många många timmar i replokaler, ofta med koreografer, dansare och kör.

Om artisterna sen går vidare till semifinal eller final så får de ytterligare ersättning, samma summa för varje framträdande i tv-sändningen.

Om man är ett band så får varje medlem samma belopp, Elov & Beny fick alltså 14 500 kronor vardera för förra veckans semifinal.

Varje akt får också en summa från SVT som kan användas för så kallade scenförhöjande effekter. Det kan vara pyroteknik, scenografi, tungrök, speciella ljuseffekter, trumset på scenen.

2021 kunde jag berätta att summan som varje akt fick 120 000 kronor i så kallat nummerbidrag. Det kan låta mycket, men i de allra flesta fall måste skivbolagen, eller i vissa fall artisterna själva, skjuta till betydligt mycket mer pengar för att få ihop till Mello-ekonomin. Vad det är som kostar så förbaskat mycket kan ni läsa mer om här.

De 120 000 kronorna i nummerbidrag går inte till artisterna, utan fås bara mot kvitto över vad som faktiskt kostat och varje kostnad måste också godkänna av SVT. Så det går inte att köpa in bullar till repetitionerna, en snygg kostym till efterfesten eller ta pengarna i lön.

Men skivbolagen och vissa av artisterna har kommit på ett sätt att ändå kringgå SVT:s regler kring den ersättning varje artist får för att försöka maximera summan som SVT tvingas betala ut och få åtminstone lite bättre ekonomi i sin medverkan i tävlingen.

Tricket är att om man har en kör med på scenen, eller dansare som agerar band, så dras deras lön från de 120 000 kronorna i nummerbidrag. Men om man däremot faktiskt är ett band så får varje bandmedlem istället ersättningen på 14 500 kronor.

Så Eden Alm, som tävlar denna vecka och har med sig fem musiker på scenen får se pengar från sitt nummerbidrag försvinna iväg för att täcka gitarristen och stråkkvartettens ersättningar. Medan hon får ersättningen 14 500 kronor.

Panetoz däremot kan räkna hem 14 500 kronor gånger fem, det vill säga 72 500 kronor.

Men, man kan väl inte påverka om man är ett band eller inte, frågar ni er kanske? Det är där tricket kommer in. För där har vi sett artister lösa detta. Patrik Isaksson exempelvis, tävlade 2006 med låten ”Faller du så faller jag”. När han två år senare var tillbaka i tävlingen ställde han istället upp som Patrik Isaksson & Bandet. På det sättet blev hans kompband plötsligt en del av artisterna på scenen och de kunde räkna hem ersättning för alla bandmedlemmar på scenen.

Thorsten Flinck gjorde likadant (eller snarare hans skivbolag som var de som skulle räkna hem ekonomin i det hela). När han tävlade med ”Jag reser mig igen” var det som Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern och bara vips så där, så kunde skivbolaget räkna hem ersättning för bandmedlemmarna också, i sin budget.

Så kan man göra för att försöka kringgå SVT:s ersättningsregler alltså. Och kanske var det anledningen till att vi såg Arc North på scenen förra veckan, tillsammans med Jon Henrik Fjälgren och Adam Woods, även om jag inte riktigt tror det. Han var nog mer sugen på att få bli lite mer publik, bara.

Therese Hörnqvist är Ujes sambo i verkligheten och det är också hon som spelar sig själv på scenen bakom honom, eftersom låten handlar om deras relation.

Jag tycker att den här visan är urhärlig, superfin och är väldigt glad över att den ska vara med i Mello.

Är den chanslös? Nej, inte helt. Men det är klart att det ska mycket till för att alla ålderskategorier ska ta den till sig.

Okej. Första reaktionen kanske var lite överilad. Men jag har svårt för att man släpat in ett förbannat kök på scenen i Uje Brandelius nummer.

Han sitter ner vid ett bord med båda händerna lagda ovanpå varandra (kanske för att undvika att darrningarna syns, Uje lider ju av Parkinsons). Han sjunger rakt in i kameran medan en berättelse utspelar sig i det orangefärgade köket bakom honom, som ännu mer för tankarna till det 70-tal visan låter som.

Där kommer kören in, Karin Fredriksson, Therese Hörnqvist och Elin Trogen, som också spelar upp handlingen i låten bakom Uje. Alla iklädda mörkblå overaller och all rekvisita i orange.

Och visst får vi en tonartshöjning i Grytan! Och en riktig schlageravslutning med kören ironiskt (?) viftande med armarna högt över huvudet i slutet.

Jag tror att jag förlåter buskiskänslan i det här numret ändå. Även om jag tycker att SVT kunde ha skippat den här övertydliga scenografin.

Nej hjälp, ska det här vara Uje Brandelius scenshow?

Man har tagit en superfin schlagervisa i diskbänksrealismformat om hur en vidbränd gryta av älg och kantarell kan vara en livssymbol för kärleken. Och så har man gjort allt till bokstavlig buskis genom att släpa in ett kök på scenen.

Aj vad besviken jag blir.

Nu känns det som att SVT:s nummeransvariga behöver rycka upp sig. Är idéerna slut?

Elov & Beny delade ut pins förra veckan med en traktorskylt och duonamnet.

Undrar om det är nån som har souvenirer och merch denna vecka?

Uje kanske har med sig ett storkok och låter alla smaka på sin gryta med älgkött och kantarell?

Jag räknar i alla fall med att Theoz team kommer ha tröjor eller hoodies med hans namn i en logga på ryggen.

Och kanske faktiskt att Wiktorias gäng också gör nåt liknande.

Själv fick jag en annan oväntad present på morgonen. Den här ska jag ha runt halsen nån gång när jag ska försöka walraffa som EBU-boss kanske, tror ni att nån går på det?

Nu kommer alla låtar spelas för oss en andra gång. Jag uppdaterar det här blogginlägget vartefter.

Wiktoria Johansson med All my Life (Where have you been) gör mig fortfarande glad, men efter att ha hört alla låtar oroar jag mig för att det här kan försvinna. Det borde bli en hit, men kanske är folk sugna på något annat och det känns som en stark vecka. Men med en snygg scenshow kan Wiktoria definitivt ta sig till final en fjärde gång.

Eden Alm med Comfortable är skört och bräckligt och en så här stark vecka är jag orolig att hon verkligen kommer behöva gå sönder på scenen för att tränga sig igenom bruset. Och det är inte säkert att det funkar ens då. Det finns andra låtar som sticker ut mer den här veckan och Eden ska också kämpa med att få vet vem hon är.

Uje Brandelius Grytan låter så otroligt mycket 70-tal. Även som Melodifestivalen lät på 70-talet. Inte vinnarlåtarna som folk fortfarande minns, men 80 procent av det andra som tävlade. Det är en otrolgit charmig realistisk visa om en jävla gryta som bränns vid.

Panetoz On my way är samma typ av gladpop som de gjort tidigare, men med ett uns av vemod i tonen, samtidigt som det är en partylåt. Min kollega Stina påpekar hur snuskig texten är. Eller åtminstone kan tolkas som. Eller vad säger ni om:

Har en gäri om my mind som älskar min grind
Wiki wiki wild har en freaky mind
Alltid är det vibe alltid by my side

Låter ju ganska mycket som att I’m on my way verkligen bokstavligen kan beskrivas som att någon är på väg att komma, om man säger så…

Tennessee Tears Now I know börjar lugnt, Jonas sjunger första versen och sen kommer Tilda in i refrängen när tempot också drar igång. Det här är snygg countrypop. Shallow finns verkligen tydligt där i bakgrunden, men det brukar vara en fördel i Mello-sammanhang, igenkänningen. Det kommer bli en tuff vecka det här, jag vet inte om den här eller Wiktorias låt är starkastl, men jag får en känsla av att de kommer battla med varandra.

Maria Surs ballad Never give up är typen av låt som egentligen bara återfinns i Eurovision. Knappt i Melodifestivalen längre. Men det är inte mossigt, det är en modern stark ballad och med Marias bakgrundshistoria, som flykting från Ukraina, kan det här verkligen beröra på scenen. Men det hänger på att man gjort ett scennummer som griper tag och att hon levererar sången och närvaron på max.

Theoz Mer av dig med visselslingan, som Markus Larsson så klart avskyr, får mig att skratta och svänga med. Det här är Dannys Snacket på stan i ny Mello-förpackning och är en perfekt avslutning på tävlingskvällen. Det här är den typen av glad barnpop som samtidigt är tillräckligt effektiv och oförarglig för att även föräldrar (och Tobbe Ek) ska sjunga med, gilla känslan och rösta.

Så där, det var alla veckans låtar, uppspelade två gånger. Nu ska jag och Markus Larsson samla våra intryck och spela in lite tv om vad vi tycker och tänker och gissar om utgången den här veckan.