Nederländernas S10 levererar snyggt och kraftfullt ikväll. Det här kommer gå hem bra hos juryn.

Öppningen och avslutet är det som kommer ta Kalush Orchestra till seger i morgon. Sången i refrängen, sorgen i blicken. Allvaret. Den öppningen är magisk. Och sen avslutet, med det blå och gula ljuset och hur alla ställer sig med den knutna näven mot axeln. Otroligt drabbande, tycker jag.

Och Oleh Psiuk avslutar med:

– Tack så mycket för att ert stöd till Ukraina!

Det tar lite tid för scenteknikerna att rulla in de tyska mattorna igen, så Mika och Alessandro Cattelan får hålla låda i greenroom. Det flyter på betydligt bättre nu än under dagrepet.

Malik Harris får kämpa i motvind sen. Han sjunger bra, men har tydliga Eminem-komplex och hans ”Rockstar” når inte riktigt de nivåerna.

Litauens Monika Liu och hennes Sentimentai är en av låtarna som jag blev förvånade över tog sig till final.

Den sticker ut, i sin urfranska känsla, trots att hon sjunger på litauiska. Men måste nog var chanslös. Det är också lite märkligt att henne slåt inte alls hänger ihop med hennes personlighet vid sidan av scenen. Hon är lite knäppgalen, har det verkat på presskonferenserna, men det här känns mest pretentiöst.

Azerbajdzjans Nadir Rustlami har klippt sig. Så frisyren ni ser på bilden ovan är betydligt kortad ikväll. Inte en helsnagg, men inget rufs kvar alls. Så han fick en del i presscentret att haja till, för att han valt att göra den förändringen precis före juryrepet. Han levererar stabilt och sjunger lika bra som han brukar.

Belgiens Jeremie Makiese har haft stora ljduproblem på repen, men nu signalerar han i alla fall inte att medhörningen inte funkar som han gjorde på dagrepet. Sången sitter rätt bra. Skönt om det faktiskt funkade nu på repet för honom.

Greklands Amanda Tenfjord gör ett starkt rep. Den här låten är nog årets sorgsnaste och hon levererar den otroligt bra.

Islands Systur gör ett stabilt rep.

Moldavien får igång folk i presscentret och i arenan. Det här är jubel och handklapp rakt igenom. Men jag tycker att numret är lite rörigt och föredrar Norges cirkusshow.

Kalush Orchestras öppning är briljant och berörande, när han ser in i kameran och sjunger med stirrande blick.

Stefania innehåller verkligen alla delar som gör en bra Eurovision-låt, inklusive något att störa sig på, för mig är det rap-partierna. Alltså de som frontmannen Oleh Psiuk står för.

Det blir en helt annan stämning här i Turin så fort Kalush Orchestra går upp på scenen. Det är så svårt att säga vad som gör det, om det är låten eller kriget, men antagligen båda. Det här numret framkallar känslor och det kommer få folk att rösta.

För när man känner något så röstar man. Då spelar det ingen roll vad som är orsaken, för känslorna är äkta.

Här i presscentret är det många som klappar takten och applåderar för att visa sitt stöd. Och med avslutet också:

– Thank you for supporting Ukraine, säger Oleh Psiuk när de avslutat sitt nummer.

Ukrainas kommentator är inte på plats i Turin. Istället kommenterar han kvällens sändning från ett skyddsrum i Lviv.

Tymur Miroshnichenko will be providing his #Eurovision live commentary for UA:PBC for 14th time! this year from a bomb shelter pic.twitter.com/p20eY5ZdzZ

— brav1acadere 🇺🇦🌾 (@brav1acadere) May 10, 2022

Tymur Miroshnichenko kommenterar för 14:e gången, men det är första gången på det här sättet.

Det blir en speciell stämning när Ukrainas Kalush Orchestra kommer in på scenen. Det går inte att undvika.

Det är något mer och större de är här för, jämfört med alla andra länder.

Ukraina går ut med startnummer 6 ikväll och hittills har repen sett stabila ut, även om jag inte granskat dem i detalj. Schweiz Marius Bear svettades väldigt väldigt mycket dock. Det har jag inte sett att han gjort tidigare, men nu rann svetten i hela ansiktet.

Det går inte att bortse från att stämningne på nåt sätt blir helt annorlunda när Ukraina kommer in på scenen. Inte för att låten är något mer än klassisk Eurovision-cirkus av hög klass, men för att den fått en helt annan innebörd med kriget.

Mågna i pressrumemt klappar med, med allvariga miner, när bandet klappar takt på scenen.

Och avslutningen, när alla står med knuten hand på bröstet. Den berör mig.

Ett vanligt år hade Ukraina och Kalush Orchestra klassats som ett cirkusnummer, med sin ”carpet man” och dansarna som tycks ha nån form av dreadlocks-peruker, men över hela kroppen.

Nu är den storfavorit till seger.

Oleh Psiuks rappartier tillhör inte mina favoritdelar, men refrängen som Ihor Didenchuk sjunger är otroligt effektiv och berör mig.

Allt går att sälja med souvenirer.

Medan Kalush Orchestra betade sig genom intervju efter intervju efter intervju på turkosa mattan igår – ja de tog god tid på sig och såg till att prata med alla som ville och lät sig absolut inte skyndas på av EBU:s och Rais arrangörer – så gick en medlem i den ukrainska delegationen också och delade ut rosa fiskarmössor med Kalush Orchestra-tryck till de fans och journalister som de tyckte förtjänade det.

EBU gör allt för att försöka hålla tävlingen opolitisk, hur nu det ska gå i år med Rysslands invasion av Ukraina med allt vad det innebär.

Nu rapporterar Islands tv-bolag RUV att det isländska bandet Systur har förbjudits att ropa ”Slava Ukraini!” från scenen.

Slava Ukraini kan översättas med ”ära åt Ukraina” och är ett slagord som används av demokrait- och frihetsrörelsen i Ukraina.

De tre systrarna i Systur avslutade sin andra repetition på scenen med att ropa slagorden på scenen, för att visa sitt stöd till det ukrainska folket, även om ingen annan än närvarande press kunde höra dem.

Men EBU anser att det är ett för politiskt utrop och har därför förbjudit dem att göra så under sändning, uppger RUV.

Igår kväll intervjuade jag Ruslana. Hon är sedan länge mer aktivist än artist. Nu kämpar hon för Ukraina. Läs gärna min intervju med henne här.

Eller kolla på delar av intervjun här:

Och ett litet annat utdrag här på min instagram:

View this post on Instagram

A post shared by Torbjörn Ek (@tobbe_ek)

Jag blev starkt berörd av intervjun med Ruslana igår. Även när det är Melodifestival så behöver världen utanför också sättas i fokus ibland.

Det vet ni som följt bloggen genom åren och mitt arbete med Melodifestivalen och framför allt Eurovision, att den politiska sidan intresserat mig extra mycket. Tack vare en god vän i Eurovision-världen kom jag i kontakt med Ruslana och kunde genomföra den här intervjun via video.