Ulrik använder sin Emil i Lönneberga-keps så jag har fått lämna min gubbkeps på hatthyllan den här veckan. Går ju inte annars.

Det är ju inte direkt så att scenkläderna sticker ut.

Innan Ulriks fjärde och sista genomsjungning håller Mari Ryberger upp scenkläderna på galge på scenen för att ljusteknikerna ska få se huir det ser ut.

Inget som sticker ut direkt.

Ljus skjorta och väst.

Så här ser Ulriks trummisar ut för er som undrar.

Det oreanga ljuset på scenen är riktigt snyggt i Ulriks nummer. Det sträcker sig över led-skärmarna i fonden och även upp i linjer i scentaket ovanför honom.

Numret går från litet till stort till litet till stort igen. Det här är väldigt säkert redan från början.

Efter första genomsjungningen är Anders Johansson på scenen och går igenom med Ulrik vad han ska tänka på.

Ulriks nummer börjar väldigt litet och mörkt på scenen. Han själv med munspel och gitarr under versen. Så när refrängen dundrar igång blixtrar också ljuset till och ett trumset – av två – blir synligt.

Det låter bra redan första repet och numret kommer bvara enkelt, men effektivt när allting sitter, det är jag övertygad om.

Dags för första repetition. Ulrik Munther är redan inne i arenan och pratar med sin manager Anders Johansson på catwalken.

– Så där, lite innan utsatt tid. Det är så vi jobbar, säger Henric von Zweigbergk och sätter igång repet.

Ulrik Munthers Soldiers börjar med munspel och är gitarrpop i midtempo där refrängen är ganska anonym uppbyggnad till en refräng som smäller igång till lätttrallande Soldiers, you and I we’re soliders.

Lite dystert i tonen kanske, men allt det som Jimmy Jansson hade velat leverera när han tävlat, men som han inte riktigt lyckats med.

Mycket trummor och bas i refrängen, men det händer inte lika mycket i låten som jag hade velat. Den avslutas med Ulrik ensam till gitarrplink.

Sitter och tjuvlyssnar när Ulrik Munther skriver en mejlintervju med en engelskspråkig Eurovision-sajt.

– A message to the Eurovision fans? Sex drugs and rock n’ roll, kanske, skrattar han.

Gissar att det inte blir det officiella svaret i mejlet.

Ulrik, Munther sitter och jobbar vid datorn hela tågresan. TIllsammans med sitt skivbolag lägger de upp schemat för veckan. Jag lämnade de ensamma ett tag så de kunde prata lite friare än när jag sitter intill. det var väl lite snällt?