Sami har verkligen hittat känslan på scenen och får till glädjen i kamerorna under den här smällkaramellen av Hov1-rap med Smurfhits-refräng.

Wahl är säkrare på kamerorna nu och har bra fokus. Det här kan absolut bli glädjepillret som tar en finalplats i morgon.  Jag har mycket svårt att se att de inte skulle vara topp 4 i alla fall.

Så där ja, nu får Sami in några spontana ”wooo” i låten och Wahl känns mer avslappnad.

Men det kommer vara viktigt för dem att tänka på att hålla uppe energin genom alla tre minuter. Det är inte bara när man själv sjunger som man syns i bild. Man kan inte le och ha energi när man sjunger och sen tänka att man inte syns när man är klar med sin textrad. Lite som en skådis, som måste vara inne i sin roll i hela scenen, inte bara när man har en egen replik.

Visst ser det ut som att Wahl pratar allvar med Sami här, typ: ”Det här håller inte , nu får du skärpa dig!”

Men så är det nog inte. Grabbarna pratar igenom numret och dricker lite vatten mellan genomsjungningarna.

Wahl och Sami är verkligen en färgexplosion när de kommer in på scenen. Det är som en påse smågodis. Eller engelsk konfekt i neon.

Det är fortfarande en del kameramissar som grabbarna behöver sätta. Allt blir bättre när blicken är rätt från start.

Sami skrattar till direkt efter genomsjungningen, men det kommer bli allra bäst när kamerorna sitter i ryggmärgen så de inte behöver tänka på dem utan kan slappna av och le och ha roligt under hela showen.

Wahl och Sami fck skriva om låten när idén om att sjunga om 80-talet inte höll.

– Vi kom inte ihåg så mycket från 80-talet, men det kändes bättre på tungan att sjunga åttio, så vi var tvungna att smälta det en två veckor och sen ”kommer du ihåg nitti, nitti nitti”, säger Sami.

– Det hade inte varit så trovärdigt eftersom jag var fem år då på 80-talet, hade inte kunnat sjunga om ungdomskärlek och så då, säger Wahl och skrattar.

Så nu heter låten ”90-talet” istället.

Nu har vi kunnat se ett klipp från repetitionen också. Ni måste verkligen spela 90-talsbingo på lördag. Jag hittar nya referenser hela tiden i den här låten ”sjunger med till November rain”, jag kan inte sluta skratta!

Det är neon-neon-neon-neon. Wahl börjar ensam i kameran så tar Sami över i bryggan tillsammans med dansarna och så kör både Wahl coh Sami refrängen.

Det här är kul och tralligt, men att döma av repklippet behöver grabbarna öka på energin och ge mer för att riktigt gå genom rutan. Det här är en första kamerarepetition så de har tid på sig, men det jag saknar nu är glädjen. Förutom att de måste hitta kamerorna bättre också.

Förra året var han en av husdansarna. Och redan då tillsammans med Zara Larsson även om de båda höll det lite hemligt utåt.

Men nu är det ingen hemlighet längre och Lamin Holmén är också tillbaka på Melodifestivalenscen när han dansar tillsammans med Wahl och Sami på lördag i låten ”90-talet”.

Här är han längst till höger med mössa på skallen.

SVT är livrädda för varumärken. Så även fastän tidningen Okej är nedlagd så har man bara efterliknat logotypen och stavat det Okay i Wahl och Samis nummer på scenen.

Första bilderna från Wahl och Samis rep har kommit och det här är en fullkomlig färgexplosion i 90-tal. Jösses-neon så det räcker.

Och klassiskt 90-taligt skrikiga WCT-overaller på grabbarna.

Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag uppdaterar det här blogginlägget med andra intryck låt för låt.

Anton Ewalds New religion är smart skriven modern pop som kommer passa Anton. Det är så här man ska göra, anpassa låten efter artisten. Det är tydliga Katy Perry-drag i låten, Markus Larsson drar referenser till I kissed a girl. Fet här gillar jag. Snyggt, smart, modernt. Men kommer folk ihåg Anton Ewald?

Julia Alfridas Rich får jag ingen kläm på. Det är nån slags teatralt shownummer inbyggt i låten, med en underliggande antydan till pampighet som jag inte riktigt tycker får ta utrymme tillräckligt mycket i låten. Den som inte tänker på ”If I was a rich man” har aldrig sett Spelman på taket. Visst finns det inslag av Lorde och Billie Eilish i det här. Men dit når inte låten, på andra genomlyssningen i alla fall.

Wahl feat. Sami gör 90-talet och det här är härligt rolig nostalgi i hiphop-form, med drag av Tjuvjakt, Hov1, Viktor Leksell, med en supertrallig pop-pop-pop-refräng som snarare är mer plastigt tuggummi än Hov1. Liksom Smurfhits. Svenne Bananig hiphop som absolut kan funka på lördag. Alltså, jag sjunger med.

Frida Green kan imponera med sin The silence på lördag. Men det kommer helt att hänga på henne och hennes framträdande. För låten i sig är inte så märkvärdig vid andra genomlyssningen. Som en country-pampig ballad Anna Bergendahl valde bort förra året. men om Frida trycker till med rösten kan hon få många att tappa iväg på sina mobiltelefoner.

Eva Rydberg och Ewa Roos gör dansbandskuplett med övertydlig text om att klappa din hand och skaka din kropp. Det här är är superlätt att tralla med i, men kanske blir det för tjatigt, speciellt som ”ding dong”-partiet inte riktigt har någon specifik melodi. Det kan absolut bli ett charmigt scenframträdande som många barn kan fullkomligt älska. Särskilt om Eva Rydberg bjuder så mycket på sig själv som hon brukar på scenen. Men sen gäller det att få övriga publiken med sig också.

Patrik Jean gör modern radiopop som inte kommer störa någon. Det är den typen av generisk skvalmusik som de kommersiella radiokanalerna älskar för att det inte får någon att byta kanal. Men för att det ska funka på scenen behöver Patrik också imponera med sin röst. Refrängen är tydlig, men sätter sig inte riktigt vid andra genomlyssningen. Det här går lite åt Paul Rey-hållet och det har ju funkat för Rey, men då hänger det på att Patrik blir lika charmig på scenen. Han har en avancerazd falsett i slutet av låten, som också slutar helt abrubt.

Dotter avslutar andra deltävlingen med Little tot och det här är veckans tydligaste låt. Det blir uppenbart vid andra uppspelningen. Kanske inte lika omedebar som Bulletproof förra året, men den här clubhouspoppen lovar ett scenframträdande som kan imponera. Men jag tycker att hon borde bytt titel på låten.

Och där har vi fått lyssna på alla veckans låtar två gånger.