Har Playtones lyckats knipa en av de fyra platser som vi ännu inte har lyckats avslöja? Ett obekräftat rykte gör i alla fall gällande att rockabilly-gänget som tävlade i Melodifestivalen 2011 ska vara tillbaka i tävlingen igen.

I så fall, enligt samma rykte, ska det vara på bekostnad av Gottfrid Krantz, ni minns kanske den schlagerälskande norrlänningen som kom fyra i ”Idol” 2019. Ryktet säger i alla fall att det ska ha står mellan Gottfrid och Playtones, och att det i så fall var det etablerade rockabillybandet som drog det längre strået. Men det här är alltså inget sm vi har lycakts få bekräftat.

• Amadeus Sögaard
• Shirley Clamp
• Jennifer Brown
• Daniel Norberg
• Nassim Al Fakir
• Victoria Silvstedt
• Lili & Susie

– Jo, men vi kan prata om olika venues och skeenden. Jag vet ju hans svar, att det inte är så lockande just nu. Men samtidigt vill jag uppmuntra honom när det kommer saker som man tänker att man inte ska göra, som ändå kan vara precis det man bör göra. Det kan finnas saker som du känner att ”Yeah, det här borde jag göra egentligen”, fast du har bestämt dig att inte göra det. Då måste du omvärdera. Man måste vara lite följsam. Mello idag är ju fantastiskt för unga artister, det är både fräscht och modernt och ett jättebra sätt att nå ut.

Fyra namn återstår alltså om man slår ihop de 14 namn som SVT bekräftade i fredags med vår lista över akter som enligt våra källor ska vara klara.

De tio som finns på vår lista som SVT ännu inte bekräftat är:

• Robin Bengtsson
• Alvaro Estrella
• Angelino
• Lancelot Hedman
• Malou Prytz
• Medina
• Anna Bergendahl
• Tenori
• Lillasyster
• Malin Christin

Vilka tar de sista fyra platserna? Det får vi alla veta i morgon.

William Stridh var på så otroligt härligt bra humör på festen, trots den där nesliga femteplatsen.

Här hittade jag honom med sin mamma, min kollega Fanny och Elaine Moe från Schlagerfesten-podden.

Och kolla, markus Larsson dök också in i bilden. Han var lite tröttare än mig och Fanny, efter sin 87.e sändning av Melodifestivalen.

William Stridh kom i svarta kläder till festen. Jag tror inte det betydde sorg för jag kände att han faktiskt var ganska nöjd med femteplatsen trots allt.

Nerverna här. William Stridh och Victor Crone väntar på att få veta vem som tar finalplatsen.

Victors totala glädje. Och stackars Williams besvikelse…

Som sen övergår i en lite artig klapp under Crones glädjefnatt.

William Stridh har haft det kämpigt under repen. Både med nerverna och med en trilskandes förkylning som satt sig på halsen.

Han kan vara glad över bra stöd av sin kör i kuliss, Lars Säfsund och Christian Holmström.

Men nerverna känns inte alls på samma sätt nu. Han ler snyggt in i kameran. Framför allt hittar han kamerorna bra nu, det har han kämpat med. Att hamna rätt i kameran är a och o för att kännas säker i sändningen.

Sången är så där nu, men det har låtit betydligt värre under repen, så det här tycker jag han lyckas bra med. Det är en skön låt som jag kommer att lyssna på när de släpps vid 21.30 ikväll.

Och efter omständigheterna nog Williams bästa framträdande, faktiskt.

Och han verkar själv väldigt nöjd efteråt.

William Stridh har varit nervös under veckan, tillsammans med en förkylning och ont i halsen har det påverkat hans sång. Nu sätter han sången i öppningen snyggt. Det har varit rejält svajigt förut.

Men han missar istället några av kamerorna och det ger tyvärr ett lite osäkert intryck.

Men med det sagt, det här är absolut Williams bästa rep. Han känns mycket säkrare i rösten, som att han blivit bekväm och vant sig på scenen.

Det är en otroligt fin Ted Gärdestad-visa med svensk soulpop-melodi

William Stridh hittar kamerorna snyggt nu och känns inte alls så där valpigt osäker som han gjorde på torsdagens rep.

Men sången är inte alls där. När han har körstöd funkar det. Men det är ganska oklart hur mycket han faktiskt sjunger själv då.

För i de partier där han helt uppenbart sjunger ensam blir det flera gånger så falskt att jag skruvar på mig.

Synd på en så snygg låt som verkligen har växt för mig.

Men Williams publik lär vara förlåtande. Det brukar snygg-kille-sjunger-pop-i-Mello-fansen vara.

William Stridh tillhör den typ av artist som fansen är ganska förlåtande mot när det kommer lite sura toner. Så brukar det var för ung-snygg-kille-i-Mello. Så lär det vara här också.

Men det blir surt både i öppningen och när han gör en tonövergång utan hjälp av sin kör i kuliss.

I sista genomsjungningen får vi scenen fylld av tungrök. Och William sätter kamerorna och får till ett bra gung i sin sköna och tydliga soul-på-svenska-refräng.

Resten av andra genomsjungningen sitter snyggt. Det märks att William Stridh har repat in kamerorna nu. Igår var han stirrig och visste inte var han skulle vara.

Nu har han lagt ner tid på att öva in var han ska fästa blicken.

Det här är en snygg soulballad och när William inte känns osäker så blir han snygg på scenen.

Oj, i William Stridhs andra genomsjungning får vi inte höra bakgrundsmusiken ut i arenan under de första 15 sekunderna.Det kändes inte helt schysst för William som redan kämpar med sången.

Det gör att vi hinner höra stackars William harkla sig i sin mikrofon redan efter första meningen. Han känner sig nog inte helt okej i sångrösten.