Hej på er!

Dagens ämne är något jag tänkt på en del.

Varför är det så att vissa människor blir provocerade av att man äter nyttigt?
Egentligen vet jag ju svaret själv, det är ju deras egna dåliga samvete det handlar om, men ändå förstår jag det inte!
Varför ska man behöva försvara att man tänker på vad man äter?

Under mina år som bloggare så har jag för det mesta fått glada, inspirerande och peppande kommentarer från personer som tackat och uppmuntrat mig i mitt förhållningssätt till mat. MEN så finns det en liten skara som uppenbarligen blir provocerade för att man lägger ner tid och energi på mat, för att man prioriterar träning och en god hälsa!
Jag har fått kommentarer som ”unnar du dig aldrig något?” eller ”kan du aldrig äta en godis påse utan behöva springa en mil efteråt?”. Dessa personer förknippar uppenbarligen uttrycket ”unna sig” med mat. Men så behöver det väl inte alltid vara?

Min man som arbetat som PT i 15 år har alltid sagt att ”unna sig” ska väl vara något man mår bra av efteråt som t.ex. en massage eller liknande!
För hur bra mår vi egentligen efter att ha proppat i oss den där godispåsen??? Förmodligen sämre än innan…

Och för er som tror att jag aldrig äter godis så har ni fel! Jag gör det när jag känner att jag vill. Och vill jag inte, så gör jag det inte bara för att stilla någon annans dåliga samvete.

Jag står för mitt hälsosamma leverne och anser inte att jag ska behöva försvara det heller.

Vad tycker du?

Kram Annika