Kära läsare!

Ibland behöver man verkligen bli påmind om att uppskatta livet här och nu. Att ta vara på dagen.

Ikväll höll Pamela Andersson föreläsning om livet med sin tumör. Och jag tror inte ett öga var torrt. Jag satt konstant med tårar i ögonen och jag vill bara säga ”VILKEN HJÄLTE”!!! Hon beskrev hur hon reagerade från det att hon fick sitt cancerbesked och fram till när hon bestämde sig för att leva livet fullt ut och besegra tumören! Det är en helt fantastisk historia som jag önskar att alla fick ta del av. Respekt!

Om ni har läst Pamelas blogg så vet ni att hon har en obotlig tumör. Men ändå så har jag nog inte träffat en mer levnadsglad människa! Och man får sig verkligen en tankeställare. Vad gnäller man för liksom? Tack…

Kramar Annika