Sitter och tittar på ‪‎Agenda‬ på SVTPlay – om flyktingpolitik och integration. I veckan besökte jag ett så kallat StartUp-house här i‪ SanFranscisco‬, ett ställe dit unga, hoppfulla entreprenörer slår sig ner, bor och jobbar i samma lokaler. Målet: Att få in en fot. Få snurr på sin idé. Bli en del av Silicon Valley.

Det är en mäktig atmosfär av tro och hopp.

Och såklart träffar jag ett par svenskar där. De sover i bunkbeds, säkert 30 uppradade i en jättelokal. Ser ut som ett fotbollsläger när man var fjortis.

På undervåningen finns jobblokaler med super wifi. Ibland kommer höjdare hit och hälsar på, snackar med start-up-folket, kanske håller föredrag. De som driver StartUp-House hjälper nykomlingarna att connecta med rätt folk. Bara att vara så många entreprenörer på samma plats skapar kontaktytor.

Funderar på varför StartUp-house känns så positivt. Medan flyktingförläggning har en deppig klang. Egentligen handlar det om samma sak: Att skapa nytt liv, komma i jobb, få en chans att komma in i samhället.

Skulle StartUp-hus vara en lösning för våra flyktingar? Jättemånga med bra utbildning, entreprenörsdrive. Ett workspace, någonstans att sova och så massa kontakter. Svenska arbetsgivare och frivillig-entreprenörer som kommer dit och föreläser om bästa vägen att få snurr på en affärsidé, hjälp att ta sig igenom alla svenska papper för att starta eget företag.

Om man är en hel familj kanske StartUp-flyktinghus inte känns som en bra idé. Men för många yngre flyktingar, utan egna barn? Precis som för svenskarna från startup-företaget creddon.com som jag träffar här i‪ ‎SanFrancisco‬.

De struntar i att det inte finns mycket till privatliv här. De vill bara jobba, jobba och hitta investerare. Det är fulla av drive. Jag tycker det vore toppen om vi kunde ingjuta samma hopp i våra flyktingar. Inte ”ta hand om” så mycket. Men släppa loss och låta folk ta hand om sig själva. Skapa sina egna möjligheter. Jag tror att människor som får den chansen kommer hugga den. Vad tror ni?‪