Ett gäng av mina kompisar här i San Francisco är erfarna burners. De har packat sin stora husbil med proviant, tält, byggmaterial, droger, pälskappor och solglasögon och dragit till öknen varje år när festivalen Burning man arrangeras.

Jag har aldrig varit där, men det är ett imponerande arrangemang. Ökenlandskapet förvandlas till en jättefest. En hel stad med konstinstallationer och musikscener byggs upp och intas av tusentals människor som festar, inspireras, och knyter nya kontakter i larger-than-life-outfits. Sista kvällen bränns en väldigt träskulptur – The Burning Man – och i år firar festivalen 30 år.

Men nu har Burning Man fått, well…konkurrens. Vilket resulterade i en lång, intressant och ganska ilsken tråd på en kompis Facebooksida. Grejen är nämligen att tech-eliten har skapat sin egen Burning Man-festival, en lyxvariant av orginalfestivalen med spa, finmiddagar och personliga assistenter.  Techeliten klär ut sig i traditionell burningstil och minglar, föreläser och festar. Det är business och nöje med öknen som kuliss. Vd:ar, höjdare och anställda från Silicon Valleys vinnarföretag är där. Få andra har råd.

Det som fick flera av mina kompisar i Facebook-trådet att reagera var den proppmätta, översittarattityden som låg över hela evenemanget. Guardian rapporterar från Further Future (det är så lyxfestivalen kallas) och i artikeln droppas citat från deltagare. ”Vi är dem som kan forma framtiden. Det här är människorna som inte bara kan, de är de enda som kan”. Eller ”Det här är Burning Man 1%”.

Anya, som själv är djupt rotad i Silicon Valleys techmylla, var på plats. I Facebook-tråden beskriver hon festivalen: ”Den självförhärligande attityden var utbredd. Föreläsningarna var ytliga och löjliga, ibland kväljande. Jag hörde folk som klagade över dålig service…”

Hon forsätter:

”Någon borde lyfta och kritisera den elitistiska premissen bakom hela festivalen”.

Någon annan skriver: ”Silicon Valley 2016 har blivit som Wall Street 1985. Var är det nya Silicon Valley?”

Och en tredje:

”Det låter som om de pratar om ett nytt hinduiskt kast-system. Precis som vid första dot com-boomen när ett asshole hyrde in folk som skulle agera möbler på hans partyn”.

Det är inte första gången Silicon Valley-techisarnas attityder får kritik. Länge har San Francisco-borna klagat på nykomlingarna som vällt in sedan techboomen tog fart. De driver upp hyror, har noll förståelse för San Franciscos historia, betalar 50 dollar för en hamburgare på hipsterställen och de tror de kan lösa världens problem med algoritmer och nya appar, menar kritikerna.

Det finns också kritik mot Silicon Valleys fokus. Vad är det för ideér som människor som har mycket pengar och bor i uppkopplade städer i varma, soliga Kalifornien kläcker?

Uber. En fantastisk idé för folk som bor i storstäder, har en smartphone och  tillräckligt med pengar för att åka taxi.

Airbnb. Jättebra för den delen av befolkning som har råd att åka på semester och tjäna några tusenlappar på att hyra in sig hos någon istället för att bo på hotell.

Allsköns mattjänster, där maten beställs via en app, levereras till dörren, ackompanjerad med receptbooklet och färdigskalade vitlöksklyftor. Toppen för stressade, heltidsarbetande människor som bor i städer där tjänsterna erbjuds.

Idag går nästan 80 procent av investeringar i nya amerikanska startups till några få välbefolkade stater med vibrerade storstäder  – Kalifornien, New York och Massachusetts.

Digitaliseringen skapar klyftor, som såklart kommer blir ännu större om innovatörerna som bestämmer vad som är nästa stora grej lever i en urban, uppkopplad välståndsbubbla. Och som dessutom gillar att vara lite speciella, skapa en egen Burning Man där de kan klappa varandra på axeln och tycka att de kan allt bättre än världen utanför.