Sitter och tittar på ‪‎Agenda‬ på SVTPlay – om flyktingpolitik och integration. I veckan besökte jag ett så kallat StartUp-house här i‪ SanFranscisco‬, ett ställe dit unga, hoppfulla entreprenörer slår sig ner, bor och jobbar i samma lokaler. Målet: Att få in en fot. Få snurr på sin idé. Bli en del av Silicon Valley.

Det är en mäktig atmosfär av tro och hopp.

Och såklart träffar jag ett par svenskar där. De sover i bunkbeds, säkert 30 uppradade i en jättelokal. Ser ut som ett fotbollsläger när man var fjortis.

På undervåningen finns jobblokaler med super wifi. Ibland kommer höjdare hit och hälsar på, snackar med start-up-folket, kanske håller föredrag. De som driver StartUp-House hjälper nykomlingarna att connecta med rätt folk. Bara att vara så många entreprenörer på samma plats skapar kontaktytor.

Funderar på varför StartUp-house känns så positivt. Medan flyktingförläggning har en deppig klang. Egentligen handlar det om samma sak: Att skapa nytt liv, komma i jobb, få en chans att komma in i samhället.

Skulle StartUp-hus vara en lösning för våra flyktingar? Jättemånga med bra utbildning, entreprenörsdrive. Ett workspace, någonstans att sova och så massa kontakter. Svenska arbetsgivare och frivillig-entreprenörer som kommer dit och föreläser om bästa vägen att få snurr på en affärsidé, hjälp att ta sig igenom alla svenska papper för att starta eget företag.

Om man är en hel familj kanske StartUp-flyktinghus inte känns som en bra idé. Men för många yngre flyktingar, utan egna barn? Precis som för svenskarna från startup-företaget creddon.com som jag träffar här i‪ ‎SanFrancisco‬.

De struntar i att det inte finns mycket till privatliv här. De vill bara jobba, jobba och hitta investerare. Det är fulla av drive. Jag tycker det vore toppen om vi kunde ingjuta samma hopp i våra flyktingar. Inte ”ta hand om” så mycket. Men släppa loss och låta folk ta hand om sig själva. Skapa sina egna möjligheter. Jag tror att människor som får den chansen kommer hugga den. Vad tror ni?‪

Silicon Valley är ett mindset – inte ett geografiskt område. Har hört det några gånger, men fick det svart på vitt ikväll.

Hängde på en kompis till ‪BerkeleyUniversity‬ och ‪Skydeck‬ – en ”accelerator”, där unga startup-ideér kan få en skjuts ut i verkligheten, omhuldas av kunnigt folk, pepp och vägvisare.

Traditionellt fredagsmingel. En rad entusiastiska start-up- människor förklarar vad de håller på med. En snabb pitch på runt fem minuter och chansen att få investerare (yup, såna finns i publiken också) att lätta på plånboken eller bara glänsa framför nyfiken publik. För glänser gör dom.

En tjej berättade om att de höll på att utveckla en typ av pacemaker för hjärnan. Alla vet att en traditionell pacemaker hjälper hjärtat hålla takten, och den här tekniska innovationen funkar på samma sätt –  fast för hjärnan. ”Deep brain stimulator”. Problem som ofrivilliga skakningar, Parkinson eller depression kan avhjälpas med teknik som får hjärnan att ”hålla takten”. De har kommit en bra bit på väg. Det låter helt fantastiskt. Obama har skjutit till pengar.

Eller en start-up-idé på väg upp – ett slags Uber för arbetsgivare och jobbsökare. Eller något som jag aldrig hört talas om: Geo-intelligens. En teknik som kan användas för att ta reda på smartaste sättet att dra kablar eller rör i marken.
Startup-kidsen (well, runt 30 bast) klev upp framför publiken och brände av sina historier. De gör det så bra, så helhjärtat. Hands down och wow! -känsla hela vägen.

Men frågan är hur många av dem som hade haft ork och kraft att på egen hand ta sig från embryoidé till något som verkligen flyger, som investerare tror på och som till sist kan förändra världen, i stort eller smått?
Vikten av ställen som Skydeck – kuvöser och kickstarts-kontor för nya ideér – är enorm. Och sånt startade här – i Silicon Valley. Så ja, Silicon Valley är en attityd, inte bara en plats i världen.
För övrigt avslutade vi kvällen på USA:s första gaybar. ‪Whitehorse‬. Från geeks till gays. Perfekt.