Nu reser sig alla upp. Det är dags att hedra de som avlidit sedan sist. Jag har aldrig varit på en S-kongress men jag börjar förstå att det är många ritualer som hör till.

Nu är det tyst minut.

Mona Sahlin vänder sig till LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin.

– Vi Socialdemokrater står alltid på er sida, säger Sahlin.

Ingvar Carlsson är här.

– Käre Ingvar, säger Mona Sahlin.

Göran Persson kommer senare under kongressen, meddelar Sahlin.

Hon har stor nytta av sina företrädare, säger hon.

Nu är det Mona Sahlins tur. Hela Stockholmsmässan reser sig upp och applåderar. Här är det inte tal om något annat än helhjärtat stöd.

– Oj vad jag har längtat efter denna stund, säger Sahlin.

Thomas Bodström har fått hård kritik för att han har för många uppdrag och flera kritiker ifrågasätter om han verkligen hinner med allt jobb.

Men nu avslöjar SKTF-tidningen att Bodström inte alltid varit lika hårt arbetande. När han var 16 år fick han sparken från sitt första jobb som diskare på en Fårörestaurang redan efter fyra dagar – för att han jobbade för långsamt.

– Och så skulle jag inte få någon lön heller, tyckte han. Men min pappa var TCO-chef på den tiden så när han fick veta det ringde han upp chefen och sade ”min son säger att han inte fått betalt”. Och då fick jag det. Den restaurangen gick i konkurs sedan. Ha, det kändes bra, säger Thomas Bodström till tidningen.

Just restaurangbranschen verkar ha varit något av ett rött skynke för den blivande justitieministern, som också lyckats bli avskedad från både Clock som Mc Donalds.

– Mitt andra jobb var på Clock. Därifrån fick jag också sparken. Det fick nästan alla som jobbade där. Cheferna kunde säga ”putsa kylskåpet” och om jag då svarade ”det har jag redan gjort” sade de ”putsa det igen”. Sedan har jag jobbat på Mc Donald’s också. Jag var jultomte där. Det var kul, men då tyckte cheferna att jag skulle pressa sopor också. Då sade jag: ”Jultomten pressar inte sopor”. Ja, och då fick jag sparken därifrån också.

Socialdemokraterna gillar artister på sina evenemang. Efter Maia Hirasawas sång läste skådespelaren Ewa Fröling en dikt och på kongressfesten kommer, enligt Aftonbladets källor, Alcazar att uppträda.

Nu är en dansgrupp på scenen, jag tror det är Bounce.

Thomas Bodström applåderar här intill. Han sitter på besöksläktaren.

Nu börjar det snart. På vägen hit till Stockholms mässan har Mona Sahlin slagit i en spik på Centralen. En spik för en arbetslös. På söndag ska 20 000 spikar ha slagits i – en för varje arbetslös stockholmare. Kongressen har döpts till jobbkongress och snart kan vi det i sömnen: ”Klarar vi inte jobben, klarar vi inte ekonomin och då klarar vi inte välfärden”.

Nu spelar Maia Hirasawa sin version av The Arks ”Worrying kind”.

Snart är det Mona Sahlins tur.

I dag börjar Socialdemokraternas stora kongress och sex fackförbund med Seko och ordförande Janne Rudén i spetsen vill att partiet tar ett steg åt vänster.
På Svenska Dagbladets debattsida skriver de:
”Det är inte längre lika tydligt vad som är höger och vänster. Kampen om medelklassen, i synnerhet i Stockholm, stressar partierna och risken är att de politiska förslagen blir likriktade. Medelklassen vill ha en generell välfärdspolitik, en bra och skattefinansierad omsorg och en arbetsmarknad med ordning och reda.”

För drygt ett år sedan skrev Janne Rudén, då i sällskap av Handels ordförande Lars-Anders Häggström, en debattartikel på samma tema.
Det som gör den artikeln minnesvärd är att den publicerades dagen efter Mona Sahlins presskonferens tillsammans med Miljöpartiet där hon deklarerade att det skulle bli en rödgrön tvåpartiregering vid en valvinst 2010. Vänsterpartiet fick inte vara med.
Rudén och Häggström kastade sig över pennorna och snart, mycket snart, backade Sahlin och Vänstern kom in i värmen igen. Eller?

Det hela var en lyckosam (för Rudén och Häggström) slump.
Deras artikel med rubriken ”Socialdemokratin måste bilda front med vänstern” hade legat till sig på Dagens Nyheters debattredaktion i åtminstone två veckor när det var dags för publicering den 9 oktober förra året.
I dag konstaterar Janne Rudén att det hela var en lyckad publicering:
– Den hade nog förbigåtts med mycket större tystnad om inte Sahlins presskonferens med Miljöpartiet varit dagen innan. Men jag tror inte den artikeln spelade in när hon ändrade sig. Det hade nog kommit ändå, säger Rudén till Aftonbladet.

Det får vara hur det vill med den saken. Mona Sahlin ändrade sig, Vänsterpartiet är med, Miljöpartiet också. I dag börjar kongressen som ska besluta om vilken politik hon går in i samarbetet med. Janne Rudén vill se mer vänster. Många andra tycker som han. Det är mot vänsterfalangen i partiet som Mona Sahlin får utkämpa de hårdaste striderna de kommande dagarna på Stockholmsmässan i Älvsjö.

– Kongressen är nästan lika viktig som valet, sa en socialdemokrat jag pratade med.

Jag börjar förstå hur personen menar. I alla fall psykologiskt sett.

Vi har hört det sedan Sahlin valdes till partiordförande (mars 2007): Vänta till kongressen – det är då vår politik ska fastställas. Vänta till kongressen – då kommer svaren på alla dina frågor. Nu är kongressen här. Det är nästan så man får nypa sig i armen. Det är nu den socialdemokratiska förnyelsen ska bli verklighet. Efter över två och ett halvt års väntan.

Det börjar i morgon med partiordförandens tal. Aftonbladet kan avslöja att hon värmer upp tillsammans med bland andra dansgruppen Bounce. När Alcazar hjälper till att få upp feststämningen på lördag kväll vet vi hur starkt stöd Sahlin har för sin nya politik.

Men vad vi inte visste i mars 2007 var att väntan inte är över där. För efter S-kongressen väntar nästa förnyelse: att jämka samman den nya S-politiken med Miljöpartiets och Vänsterpartiets. Vänta till budgetmotionen i vår!

S-kongressen är självklart viktig – men kanske ändå inte lika viktig som den en gång var.

Mona Sahlin har otur med datumen.

Hennes alldeles egna dag i Almedalen i somras sammanföll med högtidligheterna på fastlandet då Fredrik Reinfeldt blev hela EU:s ordförande. Delar av journalistkåren lämnade Gotland för glansen i Stockholm. Och när det nu äntligen är dags för S-kongress (som alla har väntat och pratat om denna händelse i över två och ett halv år nu) passar Reinfeldt på att stå värd för sitt första riktiga EU-toppmöte i Bryssel. Tur i oturen att Tjeckiens president heter Klaus. På grund av hans illvilliga inställning till Lissabonfördraget blir det inga beslut om EU-president, EU-utrikesminister och ny svensk EU-kommissionär, som tanken från början var.

Nu kan i stället Mona Sahlin glädja sig åt att Reinfeldt själv har fått problem med dagarna. För när han i december står värd för sitt andra EU-toppmöte då förhoppningsvis de viktiga namnfrågorna äntligen ska upp på agendan, ja då passar norrmännen på att dela ut Nobels fredspris till Barack Obama. Reinfeldt i Bryssel, Obama i Oslo. Tänk så det kan bli.