Förra veckan brast till slut linan för ett av innebandy-Sveriges mest klassiska lag, Järfälla.
Klubben som de senaste åren kämpat för att hålla sig kvar i högsta serien klarade inte av lindansandet och får nästa år spela i näst högsta serien, efter 20 år i eliten.

Järfälla åkte i och för sig ur redan 1997, men räddades kvar av en ihopslagning med topplaget Kista. Och det var då det började hända grejer. Bohemer är en sliten klyscha som ofta sätts ihop med ett grönvitt lag från Södermalm i Stockholm, men Kista IBK var den riktiga bohemsamlingen.

Klubben vann SM-guldet 1995 efter vinst i sudden death mot Fornudden i den tredje och avgörande matchen, centern Björn Eriksson avgjorde.
Men redan innan match höll det på att gå helt åt skogen. En av lagets storstjärnor tyckte inte att det där med SM-final var så stort. Så kvällen innan den stora matchen tillbringade han med att bildligt talat stampa på ”spola kröken”-kampanjen.
När han vaknade upp hos en kompis på finaldagen var det försent, han skulle aldrig hinna hem och hämta utrustningen. Lösningen fick bli att någon annan hämtade grejerna åt honom. Själv åkte han direkt till Eriksdalshallen och spelade hem guldet.

Fyra år senare, 1999, var klubben återigen långt fram i slutspelet, men torskade mot Örnsköldsvik i semifinalen. Sedan dess har klubben år efter år tappat sina storspelare. I år höll det inte, klubben åkte ur. Frågan är vad som är störst i klubbens historia, att storstjärnan kom fram till Eriksdalshallen i tid, eller att det ihopslagna Kista och Järfälla ligger sexa i maratontabellen.

/Anders