I går kväll var jag ledig och satt och tittade på Storvreta-Dalen hemma i tv-soffan samtidigt som jag följde Falun-AIK via telefonrapporter. Och efteråt får jag veta av redaktionen att Alexander Egebrant hamnat i en fajt med en Falunsupporter.

Egebrant är inte helt okontroversiell. Han har en tuff spelstil och gillar att ta bort motståndarnas stjärnspelare. Och under vintern har han varit en av innebandy-Sveriges mest omtalade spelare efter att han blivit avstängd två matcher efter en tuff tackling på Warbergs målvakt Peter Sjögren i en match under mellandagarna.

Dessutom har Egebrant spelat för Falun i nästan tio år innan han gick över till AIK inför den förra säsongen. En övergång som inte var populär överallt. AIK:s dammsugning av Sveriges innebandytalanger har ofta stuckit i ögonen på de andra klubbarna. Det finns inget lag som de andra hellre vill slå än just AIK. Och när Falun i går lyckades såg supportern sin chans att pika ”svikaren”. En skön seger för Falunsupportern.

Att bli hånad från läktaren efter en tung förlust är inget som suktas efter. Men en spelare på elitnivå måste tåla det. Gå därifrån. Oavsett om det var en attack eller ett försvar är det bara dumt att använda klubban.

Hot eller inte. Innebandyspelare har tagit emot hot tidigare. Västerås lagkapten Gabriel Andersson fick förra vintern hotbrev under en period när Västerås låg illa till i tabellen. Då blev det som tur var ingen fortsättning.

Men vad ska innebandyklubbarna göra? Införa kroppsvisitering? Sätta upp stora avspärrningszoner mellan spelare och publik?

Nej. För tusan, det är ändå innebandy. Problemet är väldigt litet. Och en av sportens stora fördelar är öppenheten och närheten till publiken. Sporten måste köra vidare på det så att publiken även i fortsättningen får ha nära till sina idoler.

/Anders