Nomineringarna till ”årets spelare” är redan klara och var det långt innan det överhuvudtaget blev allvar av årets säsong (och innan den här bloggen såg ljuset för första gången).

Det blir en väldigt märklig utmärkelse när slutspelet inte ens tas med i beräkningarna.

Självklart förstår vi att anledningen är att priset ska uppmärksammas medan säsongen fortfarande är igång och att vinnaren ska kunna hyllas inför ett fullsatt Globen.

Men nu finns en spelare som Kimmo Eskelinen inte ens med bland nomineringarna. Trots tio mål och 16 poäng på fem slutspelsmatcher – som back.

Ponera att Kimmo nu skjuter hem två raka matcher åt Warberg och därefter fortsätter med att göra åtta mål i SM-finalen. Lik förbannat kommer det ändå att stå en förvånad Rickie Hyvärinen, Mika Kohonen, Peder Bodén eller Jimmy Lindblom och ta emot priset i Globens mittcirkel och undra vad fan han gjort för att förtjäna det priset.

Det blir lite pajasstämpel över allt när årets viktigaste matcher blir helt obetydliga.

Nu till annat.

Forsberg lyste upp när både Täby och Storvreta kvitterade i semifinalserierna. Naiv som han är tror ”Foppa” fortfarande att hans tips kan gå in. Märkligt.

Ska man tro historien så får varken jag eller Forsberg rätt. Chefen sade i veckan att han brukar ta med grabben på innebandyfinalen.

Sonen roar sig där med att heja på AIK och Warberg vartannat år. Inte helt konstigt har han fått för sig att det är att det är en årlig match mellan just de två lagen.

Kan bli en rejäl chock i år med andra ord. ”Men han går ändå mest dit för motorcyklarna som brukar köra in på planen”, som det hette.

Det är uppskattning det.

/Patrik