AIK var snabba att fördöma och informera när Karl-Johan Nilsson och Kristoffer Kranberg skadade sig efter närkamper i matchserien mot Falun. Men när en av deras egna spelare skämmer ut sig fullständigt och slår till en åskådare så är det dödstyst från klubben.

AIK borde ha agerat direkt!

Föregå förbundet och stäng av Alexander Egebrant själva för att tydligt fördöma hans uppförande. AIK:s tystnad kan lätt tolkas som en acceptans av Egenbrants fullständigt oacceptabla attack och att en förening som AIK handlar så är slapphänt är chockerande.

AIK:s assisterande tränare Emil Persson skrev nyligen en krönika på klubbens hemsida där han tog kraftigt avstånd från trashtalk och fult spel. Så här lät det då:

Citat:

Jag ställer mig frågan varför inte vi inom innebandyn kan stå upp för det som idrottens egentligen ska stå för. Jag citerar ur Riksidrottsförbundets idéprogram ”Idrotten Vill”:

”Idrottsrörelsen ska genom sin verksamhet medverka till en positiv utveckling i samhället och aktivt ta ställning mot det som är dåligt och nedbrytande.”

Varför måste vi då göra som alla andra stora lagidrotter? Trashtalk och fult spel på planen. Smutskastning i olika medier. Det känns som att om det inte skrivs löpmeter om innebandyn i våra kvällstidningar (läs: skvallerblaskor), så är slutspelet dött. Måste vi verkligen gå den vägen?

Varför kan vi inte se det underbara med sporten innebandy istället? Och därigenom också inse att merparten av våra utövare är under 16 år, dvs. det är de som sitter på läktaren eller framför tv:n och ser matcherna. Ska vi då bidra till att visa att det är okej att bete sig på ett visst sätt bara för att det sker på planen? Ska vi också som förening tillåta att glåpord skriks från läktaren?

Slutcitat.

Den krönikan ligger fortfarande högst upp i hemsidans nyhetsbox.

Där borde istället ett tydligt avståndstagande från Alexander Egebrants tilltag finnas. Det kan aldrig någonsin vara okej att använda våld mot någon, allra minst en åskådare.

Nu vill inte Alexander Egebrant kommentera händelsen och sportchefen Erik Bjerlestam vägrar att fördöma agerandet.

– Ingen i AIK har sett händelsen utom Alexander Egebrant. Vi är ingen domstol och kan inte döma utan fakta, säger Bjerlestam och går till motattack mot förbundets Disciplingrupp.

– Det känns märkligt att Andreas Johansson (Falun) som också står under utredning får spela.

/Patrik

AIK:s Peter Fischerström skickade flera stora skopor skit mot oss hos Björn Ranelids värste fiende.

En sågning som inte förtjänar att gömmas bakom masken hos ”nån sorts wannabee-målvakt”. Vi ringde därför upp Fischer och kollade om han var sugen på att stå för sina ord. Det var han.

Så vi ger er nu stolt: Peter Fischerström sågar Slutspelsbloggen – i Slutspelsbloggen!

”Att vilja läsa om innebandy är lite som att bara ha tre TV-kanaler”. Detta är något jag kom fram till nu i helgen, när jag spenderade två och en halv dag magsjuk, i sängen i mina svärföräldrars lägenhet i stan. Man zappar och zappar, hittar inget men slutar ändå med att titta på något som man tycker är värdelöst. Efter ett tag pallar man inte längre och börjar zappa lite till, i hopp om att årets säsong av ”så ska det låta”, sänds i tiominutersprogram.

Hur mycket måste ett vi, stackars läsare, sukta efter någon form av intressanta innebandynyheter, när vi dagligen förnedrar oss själva då vi damsuger bloggkollen efter något som kan stilla vår hunger.

Innebandyn saknar helt enkelt normal nyhetsrapportering, i riksmedia får man ju vara nöjd om resultatet nämns.

När Aftonbladet gick ut med att de skulle starta sin ”slutspelsblogg”, fick jag i min enfald för mig att jag kanske äntligen skulle få läsa några opartiska matchreferat och kanske till och med någon analys. Aftonbladet är ju faktiskt trots allt en tidning med anställda journalister som förhoppningsvis har någon form av yrkesstolthet och kvalitetskontroll.

En blogg är trots allt bara en blogg, även om en hel del innebandybloggare tycks tro att deras grävande journalistik och knivskarpa argumentation, leder dem raka vägen till Stora journalistpriset. Som sagt var mina förväntningar på Aftonbladet antagligen lite väl höga. Redan dag två och tre var man nere på nyhetsskvaller från 1995, innebandy är en korpidrott och att Micke Karlsson är tjock.

Egentligen är kanske Aftonbladets så kallade ”slutspelsblogg” inte värre än någon annan blogg, de värsta personangreppen, de största felciteringarna och de allra mest överdrivna inläggen hamnar ju faktiskt inte i bloggen, utan rakt ut i tidningen.

Det som faktiskt är riktigt roligt med bloggar är att läsa kommentarerna efteråt. Där hittar man hobbydyslektikerna totalt befriade från ironi eller förmågan att läsa mellan raderna. Det är där folk anonymt, utan någon form av ansvar kan spy ut sina vedervärdigheter. Det är ju faktiskt där de riktigt stora pukkona huserar. Hälften av kommentarerna kan man tyvärr hoppa över direkt, eftersom de kommer från alla ryggdunkande bloggarkollegor.

När Aftonbladet frågade om jag ville såga deras blogg, på deras blogg så tackade jag självklart ja direkt. Tyvärr förändrade detta också hela min syn på bloggen, för vem kan egentligen såga någon som visar en sådan självdistans?

Jag är fullt medveten om att när man på en blogg kritiserar andra bloggar eller bloggare för att vara högtravande eller egenkära, så står man lätt där med ett gäng kulhål i dojjan.

Jag vet att jag kan fimpa datorn eller stänga av TVn om jag inte gillar programmen.

Jag vet men jag kan inte.

Egentligen borde jag ju avsluta med en riktig sågning av Falun istället, det skulle antagligen sätta fart kommentarerna, men jag orkar inte. Det känns för enkelt. Förresten har målgruppen som den provokationen skulle riktat sig till, inte klarat av läsa en så här lång text…

//Fischer

Kimmo svarade:

”Hej Patrik!
Kul blogg ni har, fortsätt med det.

Som svar på dina frågor:
1. Ingen aning. Jag spelar innebandy i Warberg.
2. Ingen aning. Jag har inte frågat.

Nöjd med mina svar?”

Mycket nöjd Kimmo. Vi får rota mer i din och ”Ibras” relation en annan gång.

/Patrik

Kimmo Eskelinen är förmodligen bloggens mest förekommande spelare. Men när Wabergsbacken tröstar och jämför sig själv med Zlatan Ibrahimovic kräver det ett nytt inlägg.

Saxat från Kimmos blogg:
”Ganska rörande kontraster på form vs ickeform var att se Messi vs Zlatan.
165 cm Messi dansar fram med en boll som ser fastlimmad ut kring hans fötter medan 195 cm Zlatan stapplar sig fram och får kämpa för att ens träffa det lilla lädret.
Jag vet hur det känns Zlatan, men du kommer igen!”

Två frågor till Kimmo på det:

1. Hur känns det att få kritik från hela världspressen när du har en måltorka under din första säsong i världens största klubb? Allt inför drygt 90 000 på läktarna under matcherna.

2. Läser Ibra din blogg?

Vi hoppas på informativa och givande svar från dig Kimmo.

Min mail är:
patrik.sjogren@aftonbladet.se

/Patrik

Det är silly season och Pixbo ser ut att gräva sin egen grav när Henrik Quist nu försvinner till Schweiz. Det tyngsta beskedet göteborgslaget kunde få. Det gamla gardet försvinner en efter en samtidigt som Pixbo har förbannat svårt att få dit nya profiler. Staden Göteborg borde ändå kunna locka man kan man tycka.

Tänkte ägna söndagen åt att snickra ihop mina egna drömtransfers under årets silly. De flesta kommer aldrig hända men erkänn att det vore kittlande om:

…Fredrik Djurling lämnar vad som kan bli en skugga bakom KJ-Nilsson och Kim Nilsson för att bli stor publikfavorit i (snart) nyuppflyttade Linköping.

…Christian Mattsson överger Västerås för att bilda forwardspar med Daniel Johnson i Helsingborg.

…Joel Kanebjörk tar steget till Pixbo för att äntligen blomma ut på allvar och lyfta laget tillsammans med…

… Magnus Svensson som tröttnat på livet i Varberg med W och istället vill åka berg och dalbana med en stor grön kanin.

…Rickie Hyvärinen går till Storvreta och skapar en blåvit superkedja med Mika Kohonen och…

…Tero Tiitu som inser att innebandy ska spelas i Sverige.

…. Sedan måste bara Kimmo Eskelinen byta klubb snart. Warberg i all ära men världens just nu bäste innebandyspelare måste pröva sina vingar någon gång. Gå till Täby Kimmo!

…Warberg kan få ersätta sina superstjärnor med Ketil Kronberg, Sirius Johan Eriksson och Linus Jämtdal. Släng in Rasmus Sundstedt också så rör vi om rejält.

Sist av allt önskar vi att Ulf Hallstensson lämnar AIK och ersätts av en kaxig Mikael Stahre-typ. Skulle vilja säga ”Innebandyns Björn Ranelid” men då skulle den gode Falun-tränaren kasta sin snus efter mig och skrika att han håller på ett lag med blåa ränder som mig veterligen är helt kassa i spelet med klubba och plastboll.

Ranelid som bestämt sig för att lägga ner sin blogg. Han kapitulerar alltså efter attacken… 3-1 i matcher till AIK eller hur ska vi tolka det?

/Patrik

Fyrasiffrig publik i alla slutspelsmatcher utom fyra. Samtliga är det Stockholmslagen som krigat i.

Derbyt mellan Balrog och Täby är en total publikkatastrof. 652, 483 och 847 är siffor som väcker frågor.

Nu är inte jag så extremt insatt i klubbarnas PR men ibland känns det bara som stockholmarna sitter på sina feta arslen och förväntar sig att publiken ska komma bara ”för att de ju ändå har annonserat på sin hemsida”.

Sedan kommer samma ursäkt oavsett lag och oavsett sport i storstäderna. ”Konkurrensen om publiken är för hård”. Men slå ut antalet toppidrottsevenemang på antal potentiella åskådare så tror jag inte den ursäkten håller.

Ofta är dessutom berörda förorter där klubben håller till större i befolkningsmängd än många småstäder. Där borde flera än 1000 innebandyintresserade kunna hittas. Och då har vi inte ens räknat med övriga över miljonen människor i staden.

Gör som Paris när de inte lyckas fylla sin Golden League-tävling i friidrott. Ge skolbarn, fritids och andra ungdomar gratisbiljetter. Balrog borde kunna trycka in hela sin ungdomssektion i Botkyrahallen när det är match. Gillar de vad de ser kommer det tillbaka. Annars så fick ni i alla fall ett par publikfester att minnas.

Men det känns ännu märkligare att varken Täby i sina två och AIK i sin första hemmamatch nådde upp till tusenstrecket. I en SM-kvartsfinal. Trots att lagen har några av världens mest sevärda spelare.

Jag kan bara tro att problemet är paketeringen och inte produkten.

Kolla på Warberg och framförallt Helsingborg. Det råder fullständig innebandyfeber i Helsingborg. Varför? Henrik Larsson har självklart en del med det att göra men jag tror även att tre andra gubbar ska ha credd.

Supervärvningen av Juha Kivilehto och bra marknadsföring av Alexander Nede och Daniel Johnson. Två artister som tillåts vara just artister.

Släpp fram stjärnorna! Ta plats på planen och i media!

Men jäklar vad jämnt det är mellan Dalen och Storvreta! Uppsala-laget ska tacka kassakon Mika Kohonen för att de står emot. 

/Patrik

Warberg körde över Helsingborg fullständigt i den tredje kvartsfinalen. Eskelinen och Magnus Svensson var lysande, Johan Andersson stabil och dessutom har laget sparkapital i Martin Emanuelsson som inte är uppe i normal nivå ännu.

Men vi sparar hyllningskörerna. Det här skulle bara Wic vinna.

Frågar oss istället vad TV4:s expert Peter Kokocha pratar om?

Warberg vann första matchen med stabila 8-4 efter att ha avgjort efter två perioder. Sedan blev det en stafftthriller nere i Helsingborg innan de blå var helt överlägsna ikväll igen.

Då hyllar Kokocha FCH.

– Helsingborg imponerar och håller jämna steg med topplag som Warberg nu, sade experten i sändning.

För att en halv minut senare såga dem.

– Warberg är det klart bättre laget. De har fler stjärnor och matchvinnare. 

Hur gick det här till?

Vi kan väl konstatera att TV4 Sports innebandyriddare red ut igen och försökte proppa in IB-propaganda i sändningen. Ni behöver inte försvara det sämre laget, sporten eller underhållningen. Lägg ner klyschor som ”det är aldrig avgjort i världens bästa liga”. Låt sporten tala för sig själv. Innebandyn är tillräckligt bra för det!

8-5 till Täby och tredje raka segern mot Balrog. Det blir fredagsmys framför TV:n i fortsättningen Mikael Karlsson…

Men vad sysslar Tyresö med? De vägrade första flytta matchen mot Linköping så att Niklas Jihde kunde vara med. De fick som de ville och tackade genom att lägga sig på magen och dö. 9-0 till Linköping!

Pinsamt är bara förnamnet för att sammanfatta ”den kaxiga nykomlingens” säsong i Superligan och inledande kvalinsats. Hej då, Tyresö. Årets flopp i Superligan vänder inte på det här. Och ingen sörjer nog för det.

/Patrik

Glöm att det står slutspelsblogg däruppe, i alla fall för en liten stund.
I dag är det ju dags för kval till Superligan, och det är mer intressant än på många år. Stockholmsdominansen kommer att brytas ned allt mer.
Järfälla har redan åkt ur, och Tyresö kommer att missa i kvalet.

Vi kör en klassisk rankning med kommentarer om varje lag:

1. Linköping
Östgötarna har kanske inte imponerat jättemycket under seriespelet trots att de till slut tog hem serien klart. Under hösten var det ett lag utan stora stjärnor, mer ett lag där alla slet hårt. Fast i januari kom ju bomben när Anders Hellgård och Niklas Jihde värvades. De två har spelat stabilt och kommer att se till att Linköping vinner de tunga matcherna.

2. Mullsjö
Segraren i den södra ettan har jag tyvärr sämst koll på, av geografiska skäl. Men min Mullsjöuppfödde kollega Kristoffer Bergström har full koll på laget, så jag låter honom komma till tals:
”Förra året underskattade de Tyresö gravt i kvalet. De förlorade två första matcherna i kvalet, vann resten men förlorade på målskillnad. Nu har seriesegern varit klar i en månad och i kvalet blir Andreas Elf en joker. Han har haft skadeproblem tidigare.”

3. Tyresö
Förortslaget från sydöstra Stockholm är felbalanserat, eller felvärvat om ni vill. Målvakterna håller bra klass precis som anfallet. Men backsidan är under all kritik och är också anledningen till att Tyresö inte kom högre upp i tabellen. I fjol överraskade Tyresö och tog sig upp till Superligan, men i år kommer backsidans svagheter att avslöjas. Det som talar till Tyresös fördel är att laget redan i Superligan hade massor av ”måste”-matcher och vann många av dem.

4. Kais/Mora
Dalkarlarna var uträknat inför sista omgången. FBC Uppsala hade kvalplatsen i sin ficka, det krävdes bara en seger mot Odelberg i sista omgången. Ett Odelberg som i princip redan lagt ned sin verksamhet på grund av ekonomin.
Men platsen gick till Mora som får vara nöjt med att ha tagit sig till kvalet. Fullproppat av talanger, men i år räcker det inte.

Sådär, nu har ni facit. Om några veckor kan ni gratulera mig till ett fantastiskt tips, eller håna mig för min brist på talang.

/Anders

Psykkrig innan och återigen fullt krig på planen. Ingen är speciellt förvånad.

Snackisen efter är såklart Andreas Johanssons nya bråk med Kristoffer Kranberg. Det är två killar som legat i luven på varandra sedan de för första gången bytte blickar på plastmattan.

Samma spelare som Jihde hyllade inför matchen.

Man måste gilla bägge spelarna för deras kompromisslöshet. Vi har efterlyst ärliga och modiga uttalanden och är det någon som levererar så är det Andreas Johansson.

Samtidigt belyser 31-åringens ord återigen den enormt svåra frågan vad som tolereras på en idrottsarena. Du kan inte direkt gå ut på stan, se någon du ogillar och bestämma dig för att satsa hundra procent och sänka din rival med en bentackling.

Var går gränsen för vad som ska tolereras bara för att det händer i en match? Är det misshandel Johansson gör sig skyldig till?

Det man kan säga är att vi älskar Johanssons ärlighet och även Kranbergs rakryggade hållning. AIK:aren tog smällen och förklarade efteråt att Johansson är välkommen med ett nytt försök på måndag.

Men visst är det underbart med slutspelsfebern nu!

KJ-Nilsson…Fyra påsar. Det luktar guld i Solna igen. Med de oäkta bröderna Nilsson i storform kan inget rå på dem.

11-3 stannade slakten vid. Har en känsla av att Falun-tränaren Brottman har en stor del i den AIK-segern. Som Kranberg och Jansson sade i morse: Perfekt tändvätska!

Stämningen mellan AIK och Falun är fortsatt het. Minst sagt.

Kristoffer Kranberg fick sin läpp sönderslagen av en armbåge och tvingades sy tolv stygn efter matchen uppe i Falun. Nu väntar retur i Solna och kriget har redan startat.

Mitt i smeten väljer division 1-spelaren Niklas Jihde att kasta sig in i hetluften och på AIK:s hemsida hylla slagskämparna.

”Spelare som Magnus Svensson, Karl-Johan Nilsson och Mika Kohonen får så otroligt mycket mer med sig – än ”busar” som Kristoffer Kranberg, Andreas Johansson och Alexander Nede. Varför är det så?

Visst, det är ge och ta som gäller inom idrotten – men borde inte reglerna vara lika för alla? Självklart. Ibland tror jag hockeyspelarna har en stor fördel över att gömma sig bakom en massa skydd, domarna hinner helt enkelt inte se vem det var som fick eller gav smällen. I innebandyn får jag känslan över att domarna redan innan matchen har bestämt sig för att plocka ”vissa” gubbar. Ungefär som personliga vendettor.”

Vad tycker ni? Blir spelare som Kranberg och Andreas Johansson orättvist behandlade?

Trots en sprucken läpp och några sneda tänder kan ni räkna med att Kranberg är tillbara till match tre ikväll. Snackade med honom nyss soch även fast hans ord är att ”inget beslut är taget, jag ska åka dit och känna mig för” så tror jag inte Kranberg kan hålla sig vid sidan.

Speciellt inte efter Brottmans påhopp.

/Patrik