Täby körde, klädde av och förnedrade AIK i kväll. Samtidigt krossades den illusione AIK innebandy mycket framgångsrikt har byggt upp.

AIK har värvat världsstjärnor men samtidigt ägnat extremt mycket tid åt att försöka snacka upp sina utfyllnadsspelare.

Kevin Lundgren, Alexander Egebrant, Jon Möllersten Wilmer Viinamäki, Ron Sjöblom, Christoffer Svanemar, Niklas Maripuu, Patrik Stanley, Linus Blomkvist och framförallt Blomkvists målvaktskollega Patrik Jansson har höjts till skyarna av lagkamraterna.

Smart av AIK som har skapat en respekt för laget som till stor del varit helt obefogad. I kväll avslöjades illusionen när Täby blottade AIK:s svagheter fullständigt.

Solnalagets andrafemma var, som i hela semifinalserien, helt under isen. Men AIK har varit tvungna att spela vidare med samma spelare trots fiasko på fiasko eftersom alternativ helt enkelt saknats. Det tidigare så mäktiga och breda laget stod nu med en ensam fungerande femma.

I målet stod som sagt också AIK:s största illusion. Patrik Jansson har av lagets egna spelare och supportrar gjorts till en världsmålvakt och röster har även höjts för att få in keepern i landslaget. Jag har personligen aldrig förstått Janssons storhet och i dag visade det sig återigen att AIK har ett alldeles för svagt kort längst bak.

Illusionen är krossad, AIK:s trolleritrick över och de regerande svenska mästarna utslagna.

Grattis till Täby och Storvreta. Ni är ett värdigt finalpar.

/Patrik

AIK och Täby krigade för en finalplats innanför sargen. Men den största underhållningen fanns ändå utanför.

Daniel Dalbjer såg ut att nästan somna under den första perioden, fortsatte med att plocka upp mobilen och spela spel under andra perioden och avslutade matchen i den tredje perioden med att vila foten på sargkanten med händerna i byxfickorna.

Tydligare protest mot en petning får man verkligen leta efter.

Men vad har hänt mellan Dalbjer och Jäderlund?

Täby var tama för att inte säga rent utsagt usla mot AIK. De hade inga vapen framåt men trots det fick Dalbjer aldrig chansen. Säga vad man vill om 29-åringen men han hade passat perfekt som inhoppare med den matchbilden som rådde i Solnahallen.

Danne ville dock inte snacka om någon spricka efter matchen utan sade att han spelade mobilspel ”för lagets skull”.

Gissningen är ändå att det ligger något mer bakom.

/Patrik

AIK-fansen gjorde det efter SM-guldet i fotboll. Hockeyspelarna gör det när de vinner TV-pucken. Innebandyspelarna gör det – efter varje mål.

Var kommer egentligen traditionen att hela laget ska springa in på planen när det blir mål ifrån? Oavsett målets innerbörd dessutom. När KJ-Nilsson satte sista kassen i den redan avgjorda matchen mot Täby var redan halva AIK-bänken inne på planen.

Bloggen startar nu ett upprop: Stoppa planinvasionerna!

Låt målskytten synas och få plats i rampljuset utan att dränkas av medspelare efter två sekunder.

Övriga reflektioner från Solnahallen:

–       Patrik Hagberg är överlägsen ledare i Täbys slutspelskäggskamp.

–       Kim Nilsson måste ha innebandyvärldens längsta armar.

–      Landslagsstjärnan Rasmus Sundstedt spelade högst en halv minut av matchen.

–       Landslagsstjärnan Emanuel Antener spelade högst fyra minuter av matchen.

–       Täby gjorde årets kaxigaste entré när AIK, efter att ha sprungit in till sitt intro, fick vänta två minuter innan de vita lugnt vandrade in med 18:59 på klockan. Klass!

–       Täby såg helt ut att sakna en spelidé.

–       Matchen slutade, som vanligt, med ett stort ”gräl” mellan lagen där Täbys reservmålvakt var den mest aktiva. Kanske såg han sin chans när han äntligen fick gå in på parketten.

–       Täby var på David Gillek i varje situation och varje minut. Sedan var den gamle storskytten också helt osynlig i spelet.

–       AIK har bara en fungerande femma.

–      Patrik Jansson räddade kanske totalt fem skott i matchen.

– ”Sveriges enda riktiga sporttidning” som en konkurrent kallar sig själv hade noll journalister på plats. Sportbladet två. Jag försökte verkligen hitta Magnus Augustsson men han stod inte heller att finna.

– Men den allra viktigaste reflektioner är ju ändå att mitt tips lever!

/Patrik

Tycka vad man vill om Alexander Egebrandt. Han har i alla fall skapat lika mycket utrymme i media som Täby, Storvreta och Warberg tillsammans.

Han väcker känslor och är en profil.

Det kan man även säga om Thomas Rappel som nu delar ut en skön kyss inför semifinal fyra. Skönt att se att tugget börjar komma igång och att det finns spelare som vågar.

Annars är innebandyspelare en sällsynt art idrottsmän som blir livrädda och reserverade när en mikrofon närmar sig. Kanske dags att skicka dem på mediakurs till världens största fotbollsklubb.

Sportbladets Zlatan-stalker Johanna Frändén skriver om hur det går till i Barcelonas mixade zon. Stjärnan Pedro fick där en rejäl utskällning av Gemma Herrero på tidningen Marca.

– Vid Gud, säg någonting som jag kan använda. Något! Nån gång!

– Herregud, man får ju gräva ur dig orden Pedro!

Man kan fråga sig hur det känns att vara en av världens mest lovande fotbollsspelare och sedan få det kastat mot sig? Men vi kan ju alltid kolla med Kimmo…

Men den stora frågan är om vi ska våga köra samma taktik mot Kim Nilsson nästa gång vi är i Solnahallen?

/Patrik Sjögren

Anders har haft för vana att vara vår tippningsguru men med ”Foppa” på äventyr axlar jag manteln och gör ett försök. Förhoppningsvis kan Forsberg leverera sitt tips senare så att det blir lite prestige.

Men måste börja med att hylla AIK och Faluns spelare för kvällens match. Trots fyra matcher av bråk, anmälningar och två föreningar som är långt ifrån överens vid sidan av planen tog spelarna sitt ansvar.

En schyst och bra innebandymatch som AIK vann för att de var det bättre laget. Visste blev Falun bestulna på ett mål men nu tycker jag att vi lägger domarattacker, bråk och annats tjafs till handlingarna.

AIK är klara för semifinal och där får de föga förvånande möta Täby.

Ekonomin är fortfarande den största faktorn när lagen väljer motståndare i slutspelet och att Täby då ska välja bort blå linjen och för SJ:s haltande tågtrafik trodde nog inte ens den mest optimistiske stinsen på.

Spänningen i samband med motståndarvalen är lika liten som om Kristoffer Kranberg ska dra på sig en utvisning. Väldigt låga odds.

Warberg får därmed möta Storvreta och så här går det:

Täby-AIK 1-3

Gissar på en stenhård serie. Hemmafördelen blir dock mindre med så kort avstånd så jag tror att vi får se fler bortasegrar nu. AIK vinner med 3-1 i matcher.

Storvreta-Warberg 3-2

Storvreta imponerade i grundserien men har inte riktigt övertygat i slutspelet. Det som talar för laget är att även Warberg numera helt och hållet förlitar sig på sin förstakedja. Jag tror att Stefan Forsman lyckas bättre med matchningen mellan första- och andrafemman och därmed ger laget den fördel som behövs. Uppsala-laget vinner samtliga sina hemmamatcher och går till final efter 3-2.

Vad är ditt tips?

/Patrik

AIK var snabba att fördöma och informera när Karl-Johan Nilsson och Kristoffer Kranberg skadade sig efter närkamper i matchserien mot Falun. Men när en av deras egna spelare skämmer ut sig fullständigt och slår till en åskådare så är det dödstyst från klubben.

AIK borde ha agerat direkt!

Föregå förbundet och stäng av Alexander Egebrant själva för att tydligt fördöma hans uppförande. AIK:s tystnad kan lätt tolkas som en acceptans av Egenbrants fullständigt oacceptabla attack och att en förening som AIK handlar så är slapphänt är chockerande.

AIK:s assisterande tränare Emil Persson skrev nyligen en krönika på klubbens hemsida där han tog kraftigt avstånd från trashtalk och fult spel. Så här lät det då:

Citat:

Jag ställer mig frågan varför inte vi inom innebandyn kan stå upp för det som idrottens egentligen ska stå för. Jag citerar ur Riksidrottsförbundets idéprogram ”Idrotten Vill”:

”Idrottsrörelsen ska genom sin verksamhet medverka till en positiv utveckling i samhället och aktivt ta ställning mot det som är dåligt och nedbrytande.”

Varför måste vi då göra som alla andra stora lagidrotter? Trashtalk och fult spel på planen. Smutskastning i olika medier. Det känns som att om det inte skrivs löpmeter om innebandyn i våra kvällstidningar (läs: skvallerblaskor), så är slutspelet dött. Måste vi verkligen gå den vägen?

Varför kan vi inte se det underbara med sporten innebandy istället? Och därigenom också inse att merparten av våra utövare är under 16 år, dvs. det är de som sitter på läktaren eller framför tv:n och ser matcherna. Ska vi då bidra till att visa att det är okej att bete sig på ett visst sätt bara för att det sker på planen? Ska vi också som förening tillåta att glåpord skriks från läktaren?

Slutcitat.

Den krönikan ligger fortfarande högst upp i hemsidans nyhetsbox.

Där borde istället ett tydligt avståndstagande från Alexander Egebrants tilltag finnas. Det kan aldrig någonsin vara okej att använda våld mot någon, allra minst en åskådare.

Nu vill inte Alexander Egebrant kommentera händelsen och sportchefen Erik Bjerlestam vägrar att fördöma agerandet.

– Ingen i AIK har sett händelsen utom Alexander Egebrant. Vi är ingen domstol och kan inte döma utan fakta, säger Bjerlestam och går till motattack mot förbundets Disciplingrupp.

– Det känns märkligt att Andreas Johansson (Falun) som också står under utredning får spela.

/Patrik

Psykkrig innan och återigen fullt krig på planen. Ingen är speciellt förvånad.

Snackisen efter är såklart Andreas Johanssons nya bråk med Kristoffer Kranberg. Det är två killar som legat i luven på varandra sedan de för första gången bytte blickar på plastmattan.

Samma spelare som Jihde hyllade inför matchen.

Man måste gilla bägge spelarna för deras kompromisslöshet. Vi har efterlyst ärliga och modiga uttalanden och är det någon som levererar så är det Andreas Johansson.

Samtidigt belyser 31-åringens ord återigen den enormt svåra frågan vad som tolereras på en idrottsarena. Du kan inte direkt gå ut på stan, se någon du ogillar och bestämma dig för att satsa hundra procent och sänka din rival med en bentackling.

Var går gränsen för vad som ska tolereras bara för att det händer i en match? Är det misshandel Johansson gör sig skyldig till?

Det man kan säga är att vi älskar Johanssons ärlighet och även Kranbergs rakryggade hållning. AIK:aren tog smällen och förklarade efteråt att Johansson är välkommen med ett nytt försök på måndag.

Men visst är det underbart med slutspelsfebern nu!

KJ-Nilsson…Fyra påsar. Det luktar guld i Solna igen. Med de oäkta bröderna Nilsson i storform kan inget rå på dem.

11-3 stannade slakten vid. Har en känsla av att Falun-tränaren Brottman har en stor del i den AIK-segern. Som Kranberg och Jansson sade i morse: Perfekt tändvätska!

Välkommen till den nya innebandybloggen.

Till en början blir det mest slutspelssnack nu när kvartsfinalspelet har inletts. Men vi kör också en hel del silly season, Pixbo har ju redan inlett värvandet efter årets misslyckade säsong. Och Järfälla riskerar att tappa flera av sina jättetalanger efter att förortslaget till slut ramlat ur den högsta serien.

Men som sagt, slutspel först.

Warberg inledde som väntat med seger i går och tar hem det här i tre raka matcher. I går gjorde landslagsbacken Kimmo Eskelinen fem av lagets åtta mål, när målkungar som Johan Anderson och Magnus Svensson tar tag i målgörandet på riktigt blir det en promenadseger.

De övriga matcherna då? Ja.. Det blir inte något problem för topplagen att vinna sina kvartsfinalserier, skillnaden är löjligt stor just nu. De fyra topplagen är för bra, inga andra kan hota.

Täby-Balrog
Säsongen hittills har mest handlat om ”Micke Karlsson-affären” för Balrogs del. I skymundan av det har den gamla storklubben gjort det bra bara genom att ta sig till slutspel. Men seriesegraren Täby valde Balrog som kvartsfinalmotståndare och tar revansch för förra året då Balrog vann i tre raka.
Troligen blir det 3-0 igen, men nu till Täby. Det enda som talar för en enstaka Balrogseger är om Täby tappar lite skärpa.

AIK-Falun
Blicken från Thomas Brottman när han fick höra att AIK blir kvartsfinalmotståndare sa allt, Faluncoachen hade inte väntat eller önskat sig att möta AIK. Nu får dalalaget återigen bara drömma om en semifinal.

Kim Nilsson är tillbaka efter att ha varit skadad i två månader. Utan Kim Nilsson, inget SM-guld. Med Kim är AIK favorit.

För AIK:s del gäller det att undvika avstängningar. De båda lagen går inte direkt hem tillsammans och ser en inspelad version av ”På Spåret” i kväll, det kommer att smälla hela kvartsfinalserien. Och AIK har inte råd med varken skador eller avstängningar när det är dags för semifinal, då blir det ingen ny final.

Storvreta-Dalen
En del överraskades över Storvretas val, i innebandyvärlden tänker klubbarna mycket på ekonomin när de väljer motståndare. Eventuellt två flygresor avskräcker många klubbar. Men det blir bara en resa upp till norr för Storvreta, till den första matchen på måndag.
Uppsalalaget tar hem den matchen, och sen två raka hemma i Fyrishov.

/Anders