Märklig rubrik? Ja, men den har sin förklaring.

Internationella innebandyförbundet redogjorde nyligen för antal dopningtest utförda under 2009. 59 spelare i tävlingssammanhang och ytterligare 194 utanför tävling tvingades klä av sig nakna(?) och kissa i en kopp.

Totalt 253 tester på ett år alltså. Två frågor slår en med en gång. Dels: Är det verkligen värt att genomföra de här testerna? Är pengarna verkligen så stora inom sporten att det driver folk till att dopa sig?

Nummer två: Om det är motiverat, borde det inte vara fler? Cyklisten Tomas Lövkvist har tidigare sagt att han genomförde närmare 20 tester innan ett Tour de France. Det får 59 tester, i tävlingssammanhang, på ett år låta som en väldigt liten siffra.

Men den största frågan av alla är hur IFF lyckades hitta 48 innebandyspelare i Tyskland att testa? (När bara 19 tester gjordes i Schweiz). 

Vi hoppar till trevligare föda och kan efter omfattande spaningsuppdrag meddela att AIK:s David Gillek firar gårdagens seger med ryggbiff. Fint ska det vara,

Varför skriver vi det? Ja, vi tvingas ju vänta tre långa dagar på nästa match i slutspelet. Då tar vi allt innebandytugg vi kan hitta.

Som väntat var Kim Nilsson tillbaka i AIK i gårdagens match. Kanske hade fler än 770 personer hittat till Solnahallen om det hade annonserats rejält. Nu stod AIK för historiens sämsta mörkläggning.

/Patrik