Täby körde, klädde av och förnedrade AIK i kväll. Samtidigt krossades den illusione AIK innebandy mycket framgångsrikt har byggt upp.

AIK har värvat världsstjärnor men samtidigt ägnat extremt mycket tid åt att försöka snacka upp sina utfyllnadsspelare.

Kevin Lundgren, Alexander Egebrant, Jon Möllersten Wilmer Viinamäki, Ron Sjöblom, Christoffer Svanemar, Niklas Maripuu, Patrik Stanley, Linus Blomkvist och framförallt Blomkvists målvaktskollega Patrik Jansson har höjts till skyarna av lagkamraterna.

Smart av AIK som har skapat en respekt för laget som till stor del varit helt obefogad. I kväll avslöjades illusionen när Täby blottade AIK:s svagheter fullständigt.

Solnalagets andrafemma var, som i hela semifinalserien, helt under isen. Men AIK har varit tvungna att spela vidare med samma spelare trots fiasko på fiasko eftersom alternativ helt enkelt saknats. Det tidigare så mäktiga och breda laget stod nu med en ensam fungerande femma.

I målet stod som sagt också AIK:s största illusion. Patrik Jansson har av lagets egna spelare och supportrar gjorts till en världsmålvakt och röster har även höjts för att få in keepern i landslaget. Jag har personligen aldrig förstått Janssons storhet och i dag visade det sig återigen att AIK har ett alldeles för svagt kort längst bak.

Illusionen är krossad, AIK:s trolleritrick över och de regerande svenska mästarna utslagna.

Grattis till Täby och Storvreta. Ni är ett värdigt finalpar.

/Patrik

AIK och Täby krigade för en finalplats innanför sargen. Men den största underhållningen fanns ändå utanför.

Daniel Dalbjer såg ut att nästan somna under den första perioden, fortsatte med att plocka upp mobilen och spela spel under andra perioden och avslutade matchen i den tredje perioden med att vila foten på sargkanten med händerna i byxfickorna.

Tydligare protest mot en petning får man verkligen leta efter.

Men vad har hänt mellan Dalbjer och Jäderlund?

Täby var tama för att inte säga rent utsagt usla mot AIK. De hade inga vapen framåt men trots det fick Dalbjer aldrig chansen. Säga vad man vill om 29-åringen men han hade passat perfekt som inhoppare med den matchbilden som rådde i Solnahallen.

Danne ville dock inte snacka om någon spricka efter matchen utan sade att han spelade mobilspel ”för lagets skull”.

Gissningen är ändå att det ligger något mer bakom.

/Patrik

AIK-fansen gjorde det efter SM-guldet i fotboll. Hockeyspelarna gör det när de vinner TV-pucken. Innebandyspelarna gör det – efter varje mål.

Var kommer egentligen traditionen att hela laget ska springa in på planen när det blir mål ifrån? Oavsett målets innerbörd dessutom. När KJ-Nilsson satte sista kassen i den redan avgjorda matchen mot Täby var redan halva AIK-bänken inne på planen.

Bloggen startar nu ett upprop: Stoppa planinvasionerna!

Låt målskytten synas och få plats i rampljuset utan att dränkas av medspelare efter två sekunder.

Övriga reflektioner från Solnahallen:

–       Patrik Hagberg är överlägsen ledare i Täbys slutspelskäggskamp.

–       Kim Nilsson måste ha innebandyvärldens längsta armar.

–      Landslagsstjärnan Rasmus Sundstedt spelade högst en halv minut av matchen.

–       Landslagsstjärnan Emanuel Antener spelade högst fyra minuter av matchen.

–       Täby gjorde årets kaxigaste entré när AIK, efter att ha sprungit in till sitt intro, fick vänta två minuter innan de vita lugnt vandrade in med 18:59 på klockan. Klass!

–       Täby såg helt ut att sakna en spelidé.

–       Matchen slutade, som vanligt, med ett stort ”gräl” mellan lagen där Täbys reservmålvakt var den mest aktiva. Kanske såg han sin chans när han äntligen fick gå in på parketten.

–       Täby var på David Gillek i varje situation och varje minut. Sedan var den gamle storskytten också helt osynlig i spelet.

–       AIK har bara en fungerande femma.

–      Patrik Jansson räddade kanske totalt fem skott i matchen.

– ”Sveriges enda riktiga sporttidning” som en konkurrent kallar sig själv hade noll journalister på plats. Sportbladet två. Jag försökte verkligen hitta Magnus Augustsson men han stod inte heller att finna.

– Men den allra viktigaste reflektioner är ju ändå att mitt tips lever!

/Patrik

Tycka vad man vill om Alexander Egebrandt. Han har i alla fall skapat lika mycket utrymme i media som Täby, Storvreta och Warberg tillsammans.

Han väcker känslor och är en profil.

Det kan man även säga om Thomas Rappel som nu delar ut en skön kyss inför semifinal fyra. Skönt att se att tugget börjar komma igång och att det finns spelare som vågar.

Annars är innebandyspelare en sällsynt art idrottsmän som blir livrädda och reserverade när en mikrofon närmar sig. Kanske dags att skicka dem på mediakurs till världens största fotbollsklubb.

Sportbladets Zlatan-stalker Johanna Frändén skriver om hur det går till i Barcelonas mixade zon. Stjärnan Pedro fick där en rejäl utskällning av Gemma Herrero på tidningen Marca.

– Vid Gud, säg någonting som jag kan använda. Något! Nån gång!

– Herregud, man får ju gräva ur dig orden Pedro!

Man kan fråga sig hur det känns att vara en av världens mest lovande fotbollsspelare och sedan få det kastat mot sig? Men vi kan ju alltid kolla med Kimmo…

Men den stora frågan är om vi ska våga köra samma taktik mot Kim Nilsson nästa gång vi är i Solnahallen?

/Patrik Sjögren