ACTION Platinum Games vet bättre än någon annan spelstudio hur man gör fantastiska actionspel: man bygger dem med lika delar kamp och camp.

”Transformers devastation” är ett solklart bevis på att det här receptet fortfarande står sig. Historien är extremt banal och fungerar som ett tvärsnitt över den ursprungliga tv-seriens innehåll. I vanlig ordning har den ondskefulle Megatron hittat en mäktig kraftkälla och hotar nu att förvandla jorden till en gigantisk metallklump. Mellansekvenserna går i övrigt ut på att Megatron avlossar nedriga skurkskratt medan Optimus Prime manar till lugn bland sina trupper.

Min inre sexåring hade inte kunnat vara mer nöjd om jag så matat honom med Banana Skids och Rigi-choklad. ”Transformers: Devastation” dryper av ostiga replikskiften, infantila storyvändningar och färgglada leksaksstrider som aldrig vill ta slut.

Fajtandet är i grunden lättsamt, men också rikt på finesser. Platinum Games har implementerat witch time-systemet från ”Bayonetta”, vilket gör att du kan få tiden att tillfälligtvis sakta ner om du undviker en fiendeattack i sista sekunden. Utöver detta har utvecklarna även klämt in tunga skjutvapen, tre olika varianter av specialattacker och förmågan att transformera från robot till fordon när som helst.

De fem spelbara karaktärerna har alla varsin unik egenskap. Dinosauriekungen Grimlock kan till exempel greppa fiender medan Sideswipe har tillgång till teleporteringsliknande undanmanövrar. Tyvärr saknar combosystemet djup och det är således alltför lätt att överutnyttja en och samma attack.

Inte heller miljöerna är särskilt varierade. Stadskärnan där lejonparten av decepticon-mosandet äger rum är en labyrint av snålt utsmyckade höghus som inte lär ha åsamkat Platinum Games grafiker några större mödor.

I vissa avseenden märks det med andra ord att studion tagit lätt på uppgiften. Ändå är det stor skillnad på ”Transformers: Devastation” och det haveri Platinum Games levererade förra året i animespelet ”The legend of Korra”. Båda verken bygger på licenser – men är som natt och dag i kvalitativ jämförelse.

Med det i åtanke är ”Transformers devastation” en imponerande bedrift – och förhoppningsvis ett tecken på en studio i förvandling.

Jonas Högberg