ROLLSPEL Efter hundra timmar hände någonting fantastiskt.

Man vände sig om mot den outsägligt vackra horisonten i ”The witcher 3: Wild hunt” och kunde plötsligt ana de resterande tusen.

Releasen av ”Witcher”-finalen tidigare i år var ett definierande ögonblick för polska utvecklarna CD Projekt Red. Avslutningen på trilogin upphöjde dem inte bara till sann AAA-status. Det undanröjde dessutom alla tvivel kring huruvida de var kapabla att förhäxa en större publik än de redan frälsta pc-fansen. Deras forna läromästare Bioware kunde bara titta på i avundsjuka medan de förra packade upp en rollspelsvärld så löjligt omfattande att den fick vilket ”Mass effect” som helst att framstå som ett hastigt hopsatt hobbyprojekt.

Efter vårens episka statement tog polackerna sedan en välförtjänt semester. Om det nu kan kallas för ”semester” när man ägnar tiden åt att släppa fler beskedliga gratis-dlc:n än någon annan utvecklare i år, pytsa ut flera gigabyte tunga uppdateringar var och varannan månad, samt slutligen avrunda det hela med att ge bort ytterligare några hundra timmar innehåll i form av ett redigt new game plus-spelläge.

Med det här i åtanke borde man inte bli det minsta överraskad av att det första riktiga extramaterialet till ”The witcher 3” spänner över minst ett tiotal timmar, är lika tajt regisserat som gemene storspel eller konstruerats för att tåla lika många genomspelningar som det finns Gwent-kort i Velen.

Man borde bli besviken över att det inte erbjuder mer.

Det räcker dock med att sätta tänderna i det inledande uppdraget – där witchern Geralt ofrivilligt dras med i ett dödligt schackspel mellan hin håle och den faustiske banditledaren Von Everec – för att vifta bort alla sådana tankar. ”Hearts of stone”, som den första av de två planerade expansionerna till spelet heter, är nämligen CD Projekt Red när de är som mest otyglade – och medryckande. Inom loppet av några timmar har de låtit Geralt slåss mot gigantiska mutantgrodor, klätt honom i åsneöron, fått honom att valla grisar, ha pinsamt animerat ”Team america”-sex i en liten roddbåt och buda hem Van Gogh-kopior på auktion.

Därefter eskalerar äventyret.

Det märks att utvecklarna tagit tillfället i akt här att låta spelarna leka av sig inför det förmodat ödesmättade avskedet i kommande expansionen ”Blood and wine”. Men precis som fallet var med originalet förankrar de alla lustiga infall i en berättelse som i grunden är gravallvarlig. Och precis som i huvudspelets magontsframkallande berättelse om den kvinnomisshandlande baronen visar huvuduppdraget i ”Hearts of stone” på CD Projekt Reds fina förståelse för mänskliga drivkrafter när de vrider och vänder på Geralts fienders respektive motiv – tills man är beredd att försöka förstå även den svinigaste av dem.

Den här saliga blandningen av högt och lågt håller ett stenhårt grepp om ens uppmärksamhet medan man låter ”Hearts of stone” styra kosan till, mestadels, gamla bekanta platser.

Ett faktum som bara gör en mer förväntansfull – och å ens kalenders vägnar skräckslagen – vid tanken på att ”Blood and wine”, med sitt helt nya område, blir det första tillägget som kommer att vidga ”The witchers 3:s” horisonter på riktigt.

Jakob Svärd

Missa inga spelnyheter eller trailers – följ Spela på Facebook!