FPSFörr i tiden kom råttorna med pesten.

Nuförtiden verkar de mest bära på en lång rad buggar.

Det är i alla fall det första som slår en medan man bekantar sig med svenska Fatsharks ”Left 4 dead”-kusin från Warhammer-land. Här faller spelarkaraktärer genom golv, klamrar sig fast vid osynliga kanter och slåss mot ryckiga fiender som fastnar i lustiga animations-loopar två meter upp i luften. Men så snart man hittar bäringen i ”Warhammer: End times – Vermintide” upptäcker man lyckligtvis även lite mer substantiell underhållning.

Som ett rätt roligt samarbetsspel, till exempel.

Med utgångspunkt i ett värdshus som både tjänar som serverlobby och utgör en del av spelvärlden väljer du utrustning till din karaktär och söker efter medspelare online. Därefter deltar du i halvtimmeslånga blodbad där upp till fyra spelare, åtminstone i teorin, hjälps åt att stoppa råttmännen skavens utbredning i och omkring staden Ubersreik.

De anspråkslösa uppdragen sträcker sig från att överleva fiendehorder och ta sig till en särskild plats, till att samtidigt transportera föremål mellan olika destinationer. Svårighetsgraden trissas upp av det faktum att en synnerligen aggressiv svans av fiender ständigt förföljer er. I spelets relativt hårda skolbänk lär du sig sedan attackera och blockera ur förstapersonsperspektiv, hjälpa dina medspelare på fötter när de hamnar i trubbel, samt att gulpa i dig helande drycker när hälsan tryter.

Vandrar någon av er för långt ifrån flocken blir hen genast omringad av fiendens dito, så det gäller att gå tillsammans eller inte alls. Här någonstans blir det tydligt att spelet hade mått bra av en tydligare introduktion till den grundläggande spelmekaniken, så att fler än i genomsnitt en till två spelare per omgång verkligen fattat galoppen. Det leder till viss frustration när samma uppdrag misslyckas gång på gång. Och möjligen till att du på sikt begränsar ditt spelande till de tillfällen då du kan samla ihop ett tätt sammansvetsat lag med spelare du känner.

Det är ändå en märkligt tilldragande co-op-action som väller ut ur innandömet av Fatsharks spel. Upplevelsen påminner i ena stunden om alla ögonblick du någonsin varit med om i Valves firade samarbetsspel med zombietema, för att i nästa inte alls göra det. Bortom de mest uppenbara copy-paste-lånen – de huvudsakliga specialfienderna har exakt samma egenskaper här som i ”Left 4 dead” – finns det ingen anledning att dröja kvar vid anklagelser om utvecklarna skulle ha kopierat konceptet i brist på egen fantasi.

Tack vare levlar, chansen att vinna beständiga loot-presenter genom tärningsslag och ett stridssystem som blir avsevärt mer taktiskt ju högre du vrider upp spelets svårighetsreglage framträder så småningom konturerna av helt egna ben.

Och lagom tills att du läser det här har utvecklarna kanske till och med hunnit förankra dem vid marken.

Jakob Svärd

Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!