Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!

---

ÄVENTYR Jag spelar igenom ”Murder” med min balkongdörr på vid gavel ut mot Tokyos glittrande skyline. Man skulle kunna tro att det är otur för Peter Moorhead, som med sitt spel ”Murder” avbildar Japans huvudstad lika träffsäkert som Picasso målade av sina älskarinnor. Men tyvärr är ”Murder” ett spel som har betydligt större problem än att det slarvar bort chansen att klä upp världens häftigaste stad i futuristisk skrud.

Spel och spel, förresten. Det här bör snaras betraktas som en liten tårtbit som omsorgsfullt separerats från en större vision. ”Murder” tar bara 20–25 minuter att promenera igenom, och att det inte går snabbare beror mest på att huvudkaraktären promenerar extremt långsamt. Det skulle kunna kallas ett pekaklicka-spel, men du hittar inga pussel här. Istället liknar det en enda lång storysekvens med kraftigt beskuren interaktivitet.

Tyvärr är det svårt att bli särskilt häpen av den gulligt pixlade grafiken, och storyn är lika klyschig som dess inspirationskällor: Masamune Shirow (”Ghost in the shell”) och Katsuhiro Otomo (”Akira”). Istället för den utlovade studien i ”moral och självmedvetenhet” får vi några försvinnande korta scener ur en ovanligt dramatisk dag i futuristiska polisen Motomeru Minoris liv, garnerade med ihåligt pretentiösa repliker om livets innebörd.

”Murder” är ett spel vars värde i förhållande till vad det kostar blir nästan absurt att försöka recensera. Tycker du att mindre än en halvtimmes (medioker) speltid är en okej deal för 21 kr? Skulle svaret bli ett annat om du hann köpa det under lanseringsrean, då det istället kostade 19 kr?

Vad jag däremot kan bedöma är att ”Murder” lovar lite och håller ännu mindre.

Oavsett om det är Tokyo eller Trollhättan som dånar utanför ditt fönster.

Alfred Holmgren