Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!

---

ÄVENTYR Att spela äventyrsspel av den gamla skolan är som att ställas inför en godisbuffé med bakbundna händer. Manuset är ofta genomtänkt, smart och roligt – medan formen och spelmekaniken gör allt för att man inte ska kunna njuta av det.

Första episoden av ”King’s quest”-rebooten, ”A knight to remember”, bockade av genrens alla plus och minus. Den hade strålande karaktärsdesign, underbara röstskådespelare, underfundig humor och en älskvärd huvudperson – men också stelbenta pussel, den plötsliga Sierra-döden och mellansekvenser som inte gick att hoppa över ens när man såg dem för andra, tredje och fjärde gången.

Den något senkomna uppföljarepisoden ”Rubble without a cause” låter oss tack och lov skippa mellansekvenserna. Listan över förbättringar tar dock slut där.

Graham har nu blivit kung över sagoriket Daventry (varför man hoppat över hans kröning är lite av en gåta – kanske är det något som sparas till en framtida episod) och tvingas ta itu med tråkig administration. Men när han tar en promenad till stan kastas han in i ett nytt ävetyr. Graham blir nämligen kidnappad av goblins, tillsammans med många av sina undersåtar, och förd till en fängelsehåla djupt under marken.

Här utsätts Graham för en diabolisk prövning: att försöka hålla liv i sina medfångar. Varje dag får den unge kungen ett köttstycke av sin fångvaktare som Graham uppmanas att mata ett monster med. Men istället kan han skänka maten till någon av de tillfångatagna stadsborna så att de får krafter nog att hjälpa honom fly.

Upplägget är märkligt och frustrerande. Man tvingas harva runt i en och samma grådaskiga underjordsmiljö i jakt på pusselföremål, och dag efter dag genomlida liknande händelseförlopp. När något nytt väl inträffar är det ofta lustigt och charmigt – som ”teaterföreställningen” där en goblin förklarar sin kärlek till en groda – men för det mesta är ”Rubble without a cause” en förvånansvärt tråkig och slätstruken upplevelse.

Och när jag mot slutet av den ganska korta episoden får veta att mina val inte spelat någon roll överhuvudtaget växlas irritationen upp till ilska.

Föregångaren ”A knight to remember” må ha haft sina brister, men situationskomiken var ändå varierad och genomarbetad. ”Rubble without a cause” är tvärtom uppbyggt på en enda dålig idé – som borde makulerats redan på planeringsstadiet.

Här finns knappt något godis alls och repet är utbytt mot taggtråd.